Varför barn gör som de gör

Visst har man väl många gånger förundrats över vilka bus barnen kan ta sig för, och av till synes helt outgrundlig anledning. Så var det igår morse. Till en början...

Jag var i källaren och hörde arga och ledsna rop på övervåningen. Det visade sig att det var Lina som hade tagit en bläckpenna och ritat en massa kludd på översidan av sin hand. När hon upptäcktes av mamma så skällde hon och tvättade bort bläcket. Lina grät och sökte tröst i storebrors famn. Mellan hulkningarna förklarade hon sitt handlande för honom:
-" Jag ville...hulk.. ha en tatuering...hulk..att visa William hos dagmamman"

Anton tog sig tid att lyssna på henne och kom med förslag. Vitt papper plockades fram, pennor, sax och tejp drogs fram.

Vi hade rikigt ont om tid för att hinna iväg denna morgon, men jag lät barnen hållas. Anton hade ju gjort sin syster glad igen.

Han hjälpte Lina att rita en streckgubbe på ett papper, och så skrev han "WILLIAM" över gubben. Sedan klippte de ut bilden och med hjälp av massor av tejp så tejpade Anton fast den på Linas underarm. Stolt gick hon runt och visade sin nya "tatuering". Men efter en stund så började tejpen klia, och Anton ryckte in igen och tejpade fast den utanpå tröjärmen istället.

En mycket stolt Lina åkte sedan till dagmamman för att visa William.