Anställd igen

Idag klockan 16.30 bröts trenden av att ha mig som icke anställd av någon annan än mig själv. Trenden har hållit i sig sedan samma tidpunkt den 29 janurai 2004.

Chefen för Rationell IT bad mig ta plats på hans kontor för ett samtal. Vi enades om en lön och gick igenom förmåner och skyldigheter och sen var det dags för stora signeringsrundan.

Så med hem i min lätt spruckna plastkasse från nån klädesbutik, där ja normalt bara har en tom matlåda fanns idag också min kopia av det påskrivna avtalet, där jag tituleras IT-konsult. Jag fick välja på det och titlen Programmerare.

Kändes lite stort och jag var glad. Tog t.o.m. exakt en grogg ikväll för att fira. Så i ruset av den skriver jag ihop dessa rader.

De har sagt två gånger på personalmötena inför alla att de hade som intention att anställa mig och några till. Och chefen har frågat sig för med mig en gång om min inställning till att bli anställd. Jag har svarat att det kan jag tänka mig.

Under samtalets gång med chefen drog jag påfallande ofta paralleller med Intentia och deras lönepolicy. Måste säga att de var ganska identiska. Men förhållandet chef-anställd skiljer sig på en viktig punkt. Chefen här är en skicklig programmerare, så han kan se vad man kan, och inte kan prestera. På Intentia hade vi en chef för flera hundra som man också löneförhandlade med och man hade jättesvårt att uppvisa vad man gjort och kunde för en som inte var insatt i vad jag faktiskt gör på dagarna. Och att de här bara är 21 man mot Intentias 273 gör allt mycket lättare att ha att göra med.

Konjunkturen för programmerar har ju synnerligen svängt och de två företag där jag lämnade pris på konsultjobb sådär en gång om dagen förut, för att sedan inte höra mer om dessa uppdrag, hör nu av sig till mig och undrar om jag inte vill räkna på nya uppdrag för att min profil passar in. Detta kan jag förstås inte nu. T.o.m. Poolia har skickat förslag på uppdrag att söka. De om några borde veta att jag redan har fullt upp på detta uppdrag i deras regi.

Sorgligaste biten är förstås mitt "andra" barn Dataisol. Som försörjt mig i över två år och i praktiken räddat huset. Det känns vemodigt att nu packa ihop det. Jag har ett fåtal timmar kvar med åtaganden som jag nu måste få fart på. En första planering säger att mitt Poolia-kontrakt går över till en anställning den 16 augusti.

Jag måste ringa min revisor imorgon och se hur man bäst gör med företaget. Det får ju ligga i malpåse exakt en gång. Sämre fallskärm har man ju haft.

Norstat

Fick en kommentar till på min blogg om marknadsundersäkningar. Denna gång från en ansvarig på Norstat. Jag känner mig smickrad över att någon därifrån hittat och faktiskt läst mitt blogg. Mitt inlägg och hans kommentar finns här:

http://oxvalley2.blogspot.com/2005/12/tjna-pengar-p-marknadsunderskningar.html

Hur fungerar dessa undersökningar för mig idag? Tja, sådär. Jag är med både i Quickwise och Norstat och drar dem gärna över en kam för jag har svårt at skilja dem åt. Fortafarnde rasar det in en krona ibland och nu efter snart ett år så har jag äntligen fått nån lön för mödan.

I början kunde man få ut pengarna i kontanter, men då ville förstås banken ha 25 kronor av dem för besväret. Numera brukar inte det ens vara ett alternativ utan man erbjuds allehanda saker i utbyte såsom nåt konto som "man kan betala överallt med på nätet". OM det är Norstat som har det så skulle jag gärna be om en exempelförteckning på siter man kan betala med detta konto på, för jag har aldrig sprungit på namnet på kontot nån annan stans.

Min belöning blev att jag bytte 90 kronor mot 6 nummer av Se & Hör. En tidning jag normalt inte läser men tidningsutbudet var begränsat. Jag har fått två nummer nu som på förstasidan hävdar i ena numret att Magdalena Graaf och han målvakten är ihop igen. Samt ett andra nummer som på förstasidan berättar att just dessa två inte är nåt par mera.

Fortfarande består undersökningarna mest av "Titta på den här reklamfilmen för ett märke", följt av "Titta på nästa reklamfilm för samma märke" och därefter frågorna "Blir du inte sugen att köpa dessa varor".

Nå, tar jag ett steg tillbaka, vad tycker jag om dessa undersökningar? I stort sett anser jag att de fungerar bra. Åtminstone för de som anlitar er. Jag förstår värdet av folkets röst innan produkten kostat för mycket att utveckla. Och detta är ett smidigt sätt att göra det på. Frågeformuläern är bra utformade och är lätta att fylla i, och tar inte all tid i världen att bli klar med.

Och för att göra detta till den positiva kritik den var menad, vad har jag då för förlag till förbättringar?

1. Höj ersättningen! Inte mycket, men lite. Översätter jag min timlön som anställd så kostar 20 minuter ca 50 kronor. Och eftersom detta inte är ett heltidsjobb utan bara ibland borde det jämföras med att hyra in en firma för jobbet, vilket skulle kosta det dubbla. Men jag förstår att dessa siffror inte kan bli aktuella. Gör istället så här:

Lägg ihop 2 eller 3 undersökningar och skicka 50 spänn för besväret. ICA skickar hem 25 kronor på värdescheck en gång i månaden, och en likadan från er på t ex ICA skulle vara fullgod ersättning. Och viktigast av allt! Lova inte 15 spänn och sen pytsa ut ynka en krona. Låt i så fall de andra undersökningarna i sammanslagningen komma er till del och betala ut utlovad summa.

2. Vill nu betala ut med varor, se till att öka utbudet. Några nummer av Kalle Anka & Co skulle få både mig och min son på humör att besvara många frågor.

Slutligen en grej jag har tänkt på:
-Ersättningen, är den skattepliktig? Borde jag ta upp den i deklarationen och skatta för den? Och sociala avgifterna? Har ni betalat dem eller åker jag på det med? Ni kanske t.o.m. dragit en preliminärskatt redan, vad vet jag???

Vänliga Hälsningar

Lasse Svensson i Malmslätt, Linköping

Språket, världen och livsmedlen har förändrats sedan jag var barn

Satt och borstade tänderna på Anton igår och vi pratade om godis. Jag frågade om han ätit några sega gubbar, men han visste inte vad det var. Insåg då att sättet vi pratar på har förändrats.
Hemkola säger inte så mycket för Anton heller. Foxkola finns men är inte fyrkantiga längre. Men Dixi har försvunnit liksom tuggummina Riff och Toy. Shake, Jenka och vad nu den tredje sorten hette har jag för mig går att uppbringa idag med. Och Pop-rocks fick ju inte ens vi tugga på så värst länge. Det kunde ju förstöra tänderna. Har jag räknat upp nån sort du glömt eller är för ung för att minnas? Hör av dig så förklarar jag mera.

Och Raketosten är ju en klassiker som försvann. Och Oboy med blåbärssmak eller jordgubbssmak. Varför försvann det? Det var ju gott! Och tog man bort papperet på oboyburken fanns ett "vackert" mönster så man kunde återvinna burken som förvaringsburk. Det tänkandet finns inte idag. Bara refill.

Var det inte nån av Pommac eller Champis som försvann också? Har om sanningen ska fram inte sett en fruktsoda heller på år och dag. Eller nån annan läsk från Apotekarnes. De som hade kapsyler som man drog en flärp ett varv runt halsen innan de lossnade. Följt av de som man det stod "drag rakt upp och upp över kapsylen" på. De som man skar sig så ofta på. Märkligt att alla gick över till en sort som kräver verktyg för att avlägsna.

Ett tag var alla som var dumma "CP", tills nån förklarade att det var en muskelsjukdom. Tack mamma!

När vi gick i skolan så hade ingen damp! Och ingen hade ADHD! Jag undrar om några hade det utan att veta det, eller om det kommit nyligen.

Vidare så var det ingen som gick in i väggen. Man sa mera att "Han är sjuk. Det är nåt med nerverna."

Och hur mycket jag pluggade huvudstäder i europa och lärde mig dem utantill vilket jag minns än idag så har plötsligt länder som Ukraina, Lettland, Estland, Litauen, Serbien Montenegro, Bosnien, Slovakien, Tjeckien och Vitryssland dykt upp. Och ingen har kallat tillbaka oss för att plugga deras huvudstäder fast det kunde vara behövligt.

Kan inte säga om det är bättre eller sämre nu. Bara annorlunda. Fast nu har vi ju datorer förstås.

På Cirkus

I söndags kom vi äntligen iväg på Cirkus trots hindren jag skrivit om i min "lilla" blogg på MSN.

Det var Cirkus Olympia som stod för underhållningen i Lambohov. Personligen ansåg jag nog att kvaliten ofta var ganska låg, men Anton var lycklig och att med hans ögon uppleva sin första cirkus räcker långt.

Anton har just allergitestat sig, och han tål inte hundar och katter. Det gör inte pappa heller, och pappa tål inte hästar och kor heller, så vi båda garderade oss med att ta lite extra allerginmedicin. Anton var lite arg att han inte fick ta Clarityn som pappa, men den är från 6 år, så det gick inte. För säkerhets skull plockade jag på mig hans allergispray i fickan också. Den kunde ju vem som helst av oss två ta i nödfall.

Det var vansinnigt varmt denna dag och jag lämnade jackan hemma. Jag fick därför stoppa ner allergisprayen och en 10-pack näsdukar i min ena framficka på mina trånga jeans. I andra fickan åkte stora nyckelknippan och mobilen ner. I bakfickan stoltserade plånboken med mycket mynt i. Detta hade en märklig fördel som jag inte tänkt så noga på förut.

Cirkusen hade en ovanligt tråkig och intetsägande clown och några kameler som hade märkliga skavsår på kroppen. Dessa delar av programmet var lite B-betonade. Men akrobaterna och hon som klättrade i ett rep i taket förhöjde stämningen. De var riktiga proffs.

På cirkusen fanns också en ficktjuv från Danmark. Det var ont om folk i publiken och jag åkte på att vara en av tre "offer" som ficktjuven skulle plocka saker från. Anton grät i sin stol för han ville inte att "de skulle ta pappas plånbok".

Men mina trånga fickor gjorde det besvärligt för honom. jag kände mycket tydligt hur han kämpade med min plånbok men fick låtsas som ingenting för showens skull. Han plockade av armbandsklockan också, men även där fick jag spela ovetande. Efter det så blev jag förpassad ner igen och så fick de båda andra offren bli plockade desto mer istället.

I pausen red Anton på en kamel liksom hans kusin Dennis som också visade sig vara där. Kusin Louisa red på en ponny. Anton beskrev ridturen på kamelen som "väldigt stickig".

Även Lina var förstås med på cirkusen och hon följde i huvudsak ljudet från orkestern med stor förundran, men utan att bli ledsen. Det var mest det faktum att vi skulle sitta stilla i två timmar som satte myror i baken på båda barnen.

Efter cirkusen var barnen så uppspelta att pappa satt med Lina i knät fram till 21.00 innan hon somnade. Normalt gör hon det ca 19.30. Anton höll ut en halvtimma längre innan även han slocknade i soffan.


Till slut skjuter jag in ett nytt ord Anton satt ihop. Han fick nämligen prova en boxboll hos min syster och hennes man och hans ord för boxhandskar blev "handskvantar"