Anställd igen

Idag klockan 16.30 bröts trenden av att ha mig som icke anställd av någon annan än mig själv. Trenden har hållit i sig sedan samma tidpunkt den 29 janurai 2004.

Chefen för Rationell IT bad mig ta plats på hans kontor för ett samtal. Vi enades om en lön och gick igenom förmåner och skyldigheter och sen var det dags för stora signeringsrundan.

Så med hem i min lätt spruckna plastkasse från nån klädesbutik, där ja normalt bara har en tom matlåda fanns idag också min kopia av det påskrivna avtalet, där jag tituleras IT-konsult. Jag fick välja på det och titlen Programmerare.

Kändes lite stort och jag var glad. Tog t.o.m. exakt en grogg ikväll för att fira. Så i ruset av den skriver jag ihop dessa rader.

De har sagt två gånger på personalmötena inför alla att de hade som intention att anställa mig och några till. Och chefen har frågat sig för med mig en gång om min inställning till att bli anställd. Jag har svarat att det kan jag tänka mig.

Under samtalets gång med chefen drog jag påfallande ofta paralleller med Intentia och deras lönepolicy. Måste säga att de var ganska identiska. Men förhållandet chef-anställd skiljer sig på en viktig punkt. Chefen här är en skicklig programmerare, så han kan se vad man kan, och inte kan prestera. På Intentia hade vi en chef för flera hundra som man också löneförhandlade med och man hade jättesvårt att uppvisa vad man gjort och kunde för en som inte var insatt i vad jag faktiskt gör på dagarna. Och att de här bara är 21 man mot Intentias 273 gör allt mycket lättare att ha att göra med.

Konjunkturen för programmerar har ju synnerligen svängt och de två företag där jag lämnade pris på konsultjobb sådär en gång om dagen förut, för att sedan inte höra mer om dessa uppdrag, hör nu av sig till mig och undrar om jag inte vill räkna på nya uppdrag för att min profil passar in. Detta kan jag förstås inte nu. T.o.m. Poolia har skickat förslag på uppdrag att söka. De om några borde veta att jag redan har fullt upp på detta uppdrag i deras regi.

Sorgligaste biten är förstås mitt "andra" barn Dataisol. Som försörjt mig i över två år och i praktiken räddat huset. Det känns vemodigt att nu packa ihop det. Jag har ett fåtal timmar kvar med åtaganden som jag nu måste få fart på. En första planering säger att mitt Poolia-kontrakt går över till en anställning den 16 augusti.

Jag måste ringa min revisor imorgon och se hur man bäst gör med företaget. Det får ju ligga i malpåse exakt en gång. Sämre fallskärm har man ju haft.