Köpa kläder

Vi var ute och shoppade i Norrköping i lördags. Mamma ville gå in i en klädaffär. Jag sa lite ironisk till Anton:
- "Varför vill mamma köpa mera kläder? Vi har ju redan kläder."
- "Ja.." sa Anton "...på oss till och med..."

Vi gick trots all in i affären och Lina fick två par strumpbyxor. Anton ville då genast ha en leksak för samma summa "så det blev rättvist".

Jag upplyste honom om att i veckan hade han minsann fått ett par byxor när Lina inte fick någonting.
- "Byxor ligger inte för mig" replikerade Anton.

Idag har Markus namnsdag

Jag tänder ett ljus och sänder en tanke.





När jag var barn var Långfredagen den dagen som vi på allvar flyttade in i Oxdalen för sommaren. Vi lämnade Hagen som vi hyrde och tillbringade helgerna på gården som familjen ägde istället.

Det var dagen då man sov i sin mörkröda sovsäck igen under snedtaket. Ibland förde råttorna så mycket oväsen när de sprang i snedtaket att man inte kunde sova. Då slog man med knytnäven i taket och hörde hur råttorna hasade ner. Och man hade på sig sin långärmade tröja i vuxenstorlek med röda och vita ränder. "Polkagriströjan" kallades den. Minns inte om det var innan dess eller samma tröja som det stod "Jag - en huggare" på, för att min far jobbade i skogen, och fått den som reklamtröja.


Köket hade gröna luckor med små löst hängande mässingsringar man fick stoppa pekfingret i och dra för att få upp luckorna. De öppnades alltid med ett "puff".

Man rusade utomhus i Oxdalen för att hoppa mellan stenarna vid bäcken eller hoppa i höet. Man hade så många aktiviteter för sig som man längtat efter, att dagen verkade lång och gjorde skäl för namnet Långfredag.



Sedan två år tillbaka har Långfredagen återigen fått en stor innebörd som gör att den känns lång. Fast numera av en mer sorglig natur:


http://oxvalley2.blogspot.com/2007/04/till-minne-av-marcus.html

Lina ritar huvudfotingar

Lina har nu lämnat stadiet där hon bara ritar kludd och har nu börjat rita huvudfotingar. Förra veckan ritade hon mormor. Mormor bestod av en lång oval med en liten cirkel för huvudet ovanpå.
- "Mormor har många armar" sa hon och ritade glatt dit 8 armar på mormor.

Mitt i bröstkorgen ritade hon en nästan rund cirkel.
- "Är det där mormors hjärta?" frågade jag.
- "Det är en köttbulle." sa Lina.

I helgen ritade hon av sina kusiner och hennes morbror med familj. När hon kom till babies-Astrid så gestaltade hon henne med en liten rund ifylld boll. Mitt i ritandet av Astrid stannade hon upp, tittade på mig och frågade:
- "Har hon öron?"

Måndagen den 16 mars - Vad vi gjorde sedan på Kanarieöarna.

På förmiddagen lämnade vi in Lina på Bamseklubben. Man såg på henne att hon blev lite ledsen när vi andra gick ut. Men Anton var framme och tröstade henne och sa att om hon blev för ledsen så kunde ledarna ringa efter oss.

Vi andra tre lade oss sedan runt poolen i solen. Efter ca en timme ringde det i mobilen och jag hann inte svara. Jag misstänkte ju att det var från Bamseklubben och stegade ner dit. Då ringde det igen och mycket riktigt var det från dem. Jag kunde meddela att jag stod utanför deras låsta dörren och blev genast insläppt. Där inne satt Lina på trappen och ville hem. Hon grät inte, men de sa att hon varit lite ledsen.

Vi tog med oss Lina och uppsökte Coco Loco på nytt för en ny lunch. Idag var det en äldre dam som var servitris. Hon tog vår order med bland annat om en Capricciosa utan svamp till Anton. Hon försvinner ett tag och kommer tillbaka med tallrikar som hon slänger ut och går därifrån. Jag blir tvungen att ropa på henne och meddela att den Capricciosa vi fått ju var full av svamp i alla fall. Hon tittade oförstående på mig, och menade att det var klart att det var svamp i den, det var ju Capricciosa. Anton blev ledsen och vi fick pilla bort så mycket svamp det gick, medan tanten oförstående promenerade ut i köket igen.

När vi ätit upp började det bli knappt om tid igen innan Antons Super Kids skulle börja. Vi bad om notan men inget hände. Efter ca 10 minuter så reste vi oss för att gå fram till kassan själva. Då blev det fart på servitörerna som till slut fick fram en nota. En servitör pekade på mannen i kassan och sa:
- ”Kill him!”

Vi hade ätit identiskt samma meny idag som dagen innan, bortsett från att jag tog en Cola istället för en stor öl. Men idag kostade det 32 Euro, 5 Euro mer än dagen innan. Måste vara Cola-brist i landet…

Vi kom några minuter sent till Super Kids även denna gång. Vi trodde att han skulle spela fotboll, men vi hade läst på fel vecka och istället bjöds de på en Canarias-dag och vandrade nere i de lokala butikerna och bjöds på glass av Super Kids personal. Dessutom var de i samma affär vi hade varit i dagen innan, den med massor av TV-spel. Anton hade fått mersmak för dem när de kom tillbaka och han tjatade på att vi skulle gå dit igen. Efter mycket tjat gav vi efter och tillbringade en timme där igen på kvällen. Där fanns också en av de andra mammorna till barn i Super Kids som var där med sina barn igen av helt samma anledning.

Antons första video på youtube

Anton berättade i lördags att han hittat på ett eget pappersflygplan. På skolan blev det så populärt att han fick vika 16 kopior till sina kompisar, sa han. Jag förslog att vi kunde filma vikningen och lägga ut den på youtube.

Sagt och gjort. Filmen är klar och godkänd av sambon. Jag själv har varit noga med att hans ansikte inte skulle synas. Det skulle kännas lite olustigt då, tycker jag.

För den nyfikna så finns det en minut och 38 sekunder med origami här:

http://www.youtube.com/watch?v=ep2RZZVlBCI

Antons senaste påhittade ord

Anton uppfann ett av sina berömda nya ord idag.

"Fusktabletter"

Fundera en stund på vad det kan vara...















Rätt svar: Dopningstabletter

Ekot

Allt som storebror gör vill Lina också göra. Hon härmar precis allt. Det får mig att minnas att min mor ofta berättat om att min syster gjorde på samma sätt när vi var små. Mamma kallade henne "Ekot".

Innan vi satte oss i bilen i morse för att åka till fritids och dagis så hade Anton och Lina springtävling i trädgården. När de kom i mål utropade Anton:
- "Jag kom tvåa."
- "Jag kom..åtta" sa Lina.
- "Jag vann! " sa Anton, och sträckte händerna i luften.
Lina sträckte då genast upp sina händer och ropade:
- "Jag vann!"