Barnen leker kurragömma

Tänkte sticka emellan på resebeskrivningen och skildra vad barnen gjorde imorse innan vi åkte till dagis, skola och jobb:

Anton och Lina lekte kurragömma. Anton frågade:
- "Hur mycket ska jag räkna till?"
Lina:
- "Ett, två, tre, fyra, fem, sex, åtta, nie, elva tie, elva, tie..."

Lina gick och gömde sig och Anton räknade:
- "..elva, tie, elva, tie... Nu kommer jag!"
Då hörs en röst från köket:
- "Här är jag!"

Sedan fick Anton gömma sig. Lina gick runt och ropade:
- "Anton, var är du?"
Hon var förvånad över att han inte svarade. Jag hjälpe henne leta en stund och vi hittade Anton bakom hans öppna dörr till hans rum. Lina drog ut honom i armen och kröp själv in bakom dörren och sa:
- "Nu är det min tuouj (tur)."

Hon pekade ut i hallen och menade på att Anton skulle gå ut och räkna...

Söndagen den 15 mars 2009

Vi åt vår första hotellfrukost på måndagsmorgonen. Den var verkligen jättelik med omeletter, korv, bacon, vita bönor, wienerbröd och chokladdoppade munkar.
Vi insåg ganska snart att vår semesterdag var ganska inrutat trots allt. Lina skulle skriva in sig på Bamseklubben klockan 10.00. Anton vägrade dock skriva in sig på sitt Superkids vi anmält honom, till klockan 13.30. Men när han väl var med Lina på sin inskolning och träffade de superduktiga och kompetenta båda ledaren, Pelle och Cissi, så ändrade han sig genast och ville var med. Som tur var kunde han skrivas in när vi ändå var där, så då fick vi en tid mindre att passa.
Strax därefter var det dags för Linas första besök på Bamseklubben klockan 10.00 till 12.00. Hon kom ut därifrån med pånitade öron på kepsen hon fått och kaninmålad i ansiktet.
Därefter gjorde vi ett djärvt försök att komma utanför hotellområdet för första gången och äta en bit mat på lämplig restaurang. På vägen dit frågade min sambo :
- ”Lina, vem älskar dig?”
- ”Eva” svarade Lina snabbt. ”Eva på lekstugan.”
Eva är en av hennes dagmammor hemma i Linköping. Detta var ett överraskande svar för oss.


Vi hittade restaurang ”Coco Loco” alldeles nere vid vattnet. Anton sa att det inte var alla restauranter som hade en dörr öppen ut mot Atlanten. Tre figurer utklädda till Bamse, Skalman och Lille Skutt passerade utanför restaurangen och Lina och jag gick ut och hälsade på dem. Linas samlade intryck var att ”Skalman var längst av dem”.
Anton åt sedan en vuxenstorlekav Capriccosa utan champinoner som han formligen älskade. Poco Loco slog däremot rekord i att vara långsamma på att få in notan, så vi var inte tillbaka förrän klockan 14.30, och då hade Superkids redan hållit på i en halvtimma. Anton hoppade dock in och stortrivdes med evenemanget. Vi också för då såg vi till att Lina sov middag under den tiden och deras föräldrar kunde pusta ut i en dryg timma.
När Anton kommit tillbaka drar vi oss ner mot affärerna utanför hotellet igen och vi hittar en spelhall som också hade tillgång till Internet för en halv Euro för 20 minuter. Jag testar det för att kunna läsa mig till i vilken ordning melodierna placerat sig i svenska melodifestivalens final som vi missat kvällen innan eftersom vi satt på flyget då. Allt medan Anton provar några av spelen.
På kvällen tittade vi på TV och båda barnen höll sig vakna till runt 20.00. Då kröp jag och barnen ner i vår dubbelsäng och jag läste Kalle Anka för dem med en på varje arm. För pappa var detta en oerhörd kvalitetstid.

Gran Canaria del 1

Så var vi då tillbaka från Gran Canaria. Vi har haft en skön semester i en vecka. Jag tänkte portionera ut lite av vad vi har sett och gjort i några blogginlägg. Med början här:

Lördagen den 14 mars 2009

Vår granne körde oss till flygplatsen i Linköping min bil. Det gick lätt att checka in på den lilla flygplatsen vi har. Sedan fick vi vänta i två timmar på att vårt plan först skulle landa och sedan flyga iväg med oss i. Detta var också de ända start och landningar som skedde under dessa timmar. Så liten är flygplatsen.

Vi träffade en arbetskamrat från mitt förra jobb, Lennart. Han satt bakom oss i planet och dök upp flera gånger på resmålet och hemresan också. Det var kul att se honom igen.

Vid ett tillfälle stod Lina utanför en toalettdörr och såg en gammal farbror komma ut. Hon pekade på honom och sa:
- ”Har du bajsat?”
Farbrorn svarade inte utan bara gick. Då frågade hon mig:
- ”Har han bajsat?”
Jag svarade att hon fick väl fråga honom.
- ”OK.” sa Lina och började springa efter honom. Jag fick raskt hejda hennes framfart.

Min sambo var nu i stort sett frisk igen efter sin sjukdom, men Anton hade ont i huvudet och var dålig i magen. Vi tror att det var för att han var nervös för att flyga. Han ville också ha gardinen i flygplansfönstret fördragen hela resan. Lina däremot gillade att flyga och blev istället ledsen när vi var tvungna att gå ur planet efter fem och en halv timmas flygtur.

Men resan gick bra och bussresan till hotellet också. Vårt rum visade sig vara en riktig lyxlägenhet med micro, kaffebryggare, brödrost, kyl och frys samt uteplats. Vi hade också 2 sovrum att sova i.

Dock användes inte rummet som barnen skulle sova i mera än ett par minuter innan de kom intassande till oss. Så resten av resan trängdes vi alla fyra i en dubbelsäng.

Vi lade oss inte heller förrän runt midnatt. T.o.m. Lina orkade att vara uppe så länge utan att klaga. Sedan hjälpte jag henne att borta tänderna. Jag hällde upp ett glas kranvatten att skölja i. Hon tog det och drack upp det. Jag blev iskall när jag insåg att man ju inte ska dricka vattnet här, och att jag nu riskerade att göra henne magsjuk resten av resan. Jag sov dåligt p.g.a. detta hela natten. Men Lina visade sig inte alls få några tecken på sjukdom. Och när jag tänkte efter så hade inte våra guider sagt något om att undvika vattnet som de gjorde för 21 år sedan när jag var här. Kanske har de fått bättre vatten här nere. Jag bör nog kolla upp detta.

En dag kvar...

Nu är det mindre än 24 timmar till planet ska gå.

Tyvärr har Kerstin drabbats av halsfluss och fått pencillin igår eftermiddag. Hon ligger hemma med feber idag. Vi hoppas innerligt att hon orkar ut till planet imorgon. Vore olyckligt minst sagt om hon är för sjuk. Om ni alla håller tummarna så ska jag försöka ge livstecken från mig (och ehnne) under nästa vecka.

Trevlig Helg allihop.. och heja Alcazar i den där finalen vi missar imorgon...

Fem dagar kvar...

På lördag klockan 15:35 avgår vårt plan här ifrån Linköping. Destination: Las Palmas. Jag, sambon och barnen ska unna oss en veckas semester.

Det är, utan att vi märkt detta, en av bara tre helger som denna resa kan göras från Linköping.

http://www.corren.se/archive/2009/3/7/k4u2h5gxjacue32.xml

Sparar oss en massa besvär mot att åka tilll t ex Stockholm med allt vad restid och parkeringar innebär. Nu får vi skjuts av vår granne dit och hem.

Största missen är väl att vi just lämnat landet när finalen i Melodifestivalen går. Nåja.. datorn är med.. man kan visst hyra Internetuppkoppling i receptionen på hotellet. Vi kanske ser finalen trots allt därifrån.

Jag är ett listfreak

Allt jag ska göra mitt liv blir gjorda efter kom-ihåg-listor. Det är mitt sätt att få allt gjort. Det har jag gemensamt med min syster. Vi gör listor på allt.

För mig är det otänkbart att ta det sista – eller nära nog sista – av något i köket utan att skriva upp det på inköpslistan.

När jag hade mitt egna företag för ett par år sedan haglade sakerna att göra in. Jag stod ofta i ett hål i gatan och fick där tid att fundera på vad jag skulle göra när jag kom hem, för firmans räkning och privat. Det var svårt att ha med sig en kom-ihåg-lista i hålet så det löste jag med att jag talade in allt jag kom på i mobilens diktafon.

Vissa dagar laddade jag ur alla meddelanden och skrev ner dem i ett kollegieblock. En sida tog slut... två sidor tog slut.. till sist var listan 3 sidor lång. Den längden gjorde att man blev alldeles apatisk. Man orkade inte börja för det var ändå så mycket kvar.

För att råda bot på detta så skrev jag upp de akuta sakerna jag behövde göra omgående på en lös lapp. Den listan hamnade på ca 25 punkter. Vilket återigen kändes övermäktigt. Till slut skrev jag ner tre saker på en postit-lapp och gjorde dessa innan jag kastade lappen och tog tre nya. Detta fungerade bättre.

Idag är inte listan på saker att göra lika lång. Eller jo, det kanske den är. Mobilen rycker fortfarande in emellanåt och tar emot ett meddelande. På min att-göra-lista finns den stående punkten ”Lyssna av mobilen”.

Jag har hittat den perfekta hemsidan också för sådana som mig:

http://www.rememberthemilk.com/

Där kan man göra ett valfritt antal listor för olika saker. Jag har nio! Alla blogginlägg jag kommer på att skriva om åker in här. Denna blogg kom till genom att jag plockade ut detta ämne från listan.

Man kan logga in från valfri dator och kolla listan. En gratis gadget gör att jag alltid har akuta saker synliga när jag går in på Google. Och kan addera nya därifrån. Bra låtar jag hör på radion hackas in direkt där när jag jobbar.

Man kan sätta upp ett datum när det ska göras och få epost om det. Det går också att eposta in en lista på saker att göra till en speciell e-postadress och så är de med på listorna automatiskt. Man ska t.o.m. kunna SMS:a in dem.

Alla dataprogram jag hackar har alltid en lista, i programmet eller utanför, med kod att göra klart, buggar som ska fixas och nya funktioner som kan läggas till. Dessa prioriteras sedan och grupperas i olika versioner av programmen. Dessa är guld värda när man återkommer till ett program efter att det legat nere en tid.

Bara handhavandet av alla listor tar mycket tid. Ibland står punkten ”Skriv om att-göra-listan” med på att-göra-listan.

Detta är mitt sätt att få saker gjorda? Hur gör ni? Är det någon mer som använder listor?