När jag var barn var Långfredagen den dagen som vi på allvar flyttade in i Oxdalen för sommaren. Vi lämnade Hagen som vi hyrde och tillbringade helgerna på gården som familjen ägde istället.
Det var dagen då man sov i sin mörkröda sovsäck igen under snedtaket. Ibland förde råttorna så mycket oväsen när de sprang i snedtaket att man inte kunde sova. Då slog man med knytnäven i taket och hörde hur råttorna hasade ner. Och man hade på sig sin långärmade tröja i vuxenstorlek med röda och vita ränder. "Polkagriströjan" kallades den. Minns inte om det var innan dess eller samma tröja som det stod "Jag - en huggare" på, för att min far jobbade i skogen, och fått den som reklamtröja.
Köket hade gröna luckor med små löst hängande mässingsringar man fick stoppa pekfingret i och dra för att få upp luckorna. De öppnades alltid med ett "puff".
Man rusade utomhus i Oxdalen för att hoppa mellan stenarna vid bäcken eller hoppa i höet. Man hade så många aktiviteter för sig som man längtat efter, att dagen verkade lång och gjorde skäl för namnet Långfredag.
Sedan två år tillbaka har Långfredagen återigen fått en stor innebörd som gör att den känns lång. Fast numera av en mer sorglig natur:
http://oxvalley2.blogspot.com/2007/04/till-minne-av-marcus.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar