Första dagen på Gymnasiet för sonen. Och den flashback det ger

Idag gick min son iväg för att börja första dagen på gymnasiet. På byggprogrammet på Ljunkan.

(Namngivna personer i detta inlägg heter egentligen något annat).

Det innebär också att det är 37 år sedan ganska exakt som jag själv började gymnasiet. Jag gick El-tele-teknisk linje i Västervik och mina föräldrar fick hyra ett litet hus på gården hemma hos en privatperson där jag kunde övernatta i veckorna.

Stugan var mysig, hade ett enda rum med kokvrå och en toa med ett tvättställ med bara kallt vatten i. Dusch och toa fanns i garaget tvärs över gården.

I huset bredvid bodde min pappas arbetskamrat Nisse. Nisse hade en fjortonårig dotter som hette Yvonne. Yvonne kom ibland och hälsade på mig i mitt lilla hus. Det var trevligt med sällskap ibland på kvällarna.

På mitt andra år på gymnasiet så delade jag min bostad med Arne, som började fordonslinjen året efter mig.

När Yvonne kom för att hälsa på en kväll blev hon förvånad att vi var två, men accepterade snart Arne i huset.

En kväll när jag kom in i rummet upptäckte jag att Arne och Yvonne satt och pussades. De hade blivit ett par under helgen innan då Arne stannat kvar. Därefter blev det ganska pinsamt att vara i ett enda rum. De kände sig besvärade av mig och jag var mest i vägen. Och Yvonne var numera i vårt hus nästan jämnt.

En dag kom hon med ett foto av sig själv, för att Arne önskat att få ett på henne.
"Du kan också få ett" sa hon till mig. Det var ett svartvitt foto på henne i en palestinasjal. Det åkte ner i min plånbok.

Minns en annan gång då Yvonne sa:
"Vi behöver köpa mjölk. Antingen går Lasse och handlar, eller så går jag och Arne och handlar". Och lite så var det, jag eller dem...

Efter en termin på detta sätt så berättade Arne en dag att han skaffat en ny lägenhet. "Borta vid trafikljusen där man kommer in i Västervik" sa han. Han påpekade att han hade eksem och inte kunde klara sig med enbart kallt vatten i tvättstället.

Så Arne flyttade ut.

När jag vid ett tillfälle gick förbi Yvonnes hus, vem klev ut därifrån med en cykel om inte Arne. Visade sig att det mesta var en bluff och att han hade flyttat in till Yvonne istället.

Efter det gick åren. Fem år passerade. På en fest i Vallonen i Överum så dyker Yvonne plötsligt upp. Nu är hon nitton. Har långt mörkt burrigt hår. Och hängslen. Hon vänder sig om när en kille busvisslar efter henne. Så får hon syn på mig. Hon slår sig ner och vi pratar lite gamla minnen. Jag undrar hur det står till med Arne. Hon svarar att:
"Arne är inte min idol längre."

Så minns jag en sak. Jag nämner att jag minsann har kvar hennes foto i plånboken.
"Har du?" säger hon. "Får jag se det?"

Jag tar upp fotot och ger det till henne Hon stirrar förundrat på det ett par sekunder. Sedan greppar hon fotot med två händer i den övre kanten och river sönder det i små små bitar som singlar som snö ner på golvet. Hon tittar upp mot mig och säger:
"Så kan det gå!"

Av någon anledning så har Yvonne och jag aldrig haft någon kontakt sedan dess...

Att (inte) bemöta sina kunder

Hade turen att få testa två cykelverstäder i Linköping i sommar. Västra Vägens cykelaffär och Sportsons. Båda kunde laga cyklar. Ingen av dem var särskilt bra på kundrelationer dock. Och en av dem går helt bort efter denna upplevelse.

Jag tog med mig min blå reservcykel samt den cykel mins son brukar använda till cykelaffären Västra Vägen under första veckan av semestern. För att be dem byta bakdrev (till ett lite mindre) på min och byta bakhjul på sonens då detta är helt skevt..

De skulle vara klara på en vecka. Under tiden tog jag med mig min svartvita cykel till mina föräldrar, 10 mil bort, och cyklade där en tur på lite över 5 mil. 

När jag kom hem med cykeln lastade jag aldrig av den från bilhållaren utan lastade på även dotterns cykel där bak för att byta dessa två mot de två lagade. Jag ville byta bakdrev till ett mindre även på min svartvita cykel samt byta till en längre styrstång på dotterns cykel.

Det märkliga var att när jag anlände till affären så sa de "Nej, vi tar inte emot fler cyklar".  

Det satte de ju mig lite på pottan för då hade jag ju inte plats att få hem de redan lagade cyklarna. De tyckte, att jag fick väl åka hem och lasta av dem först. Jag öppnade dörren till affären sekunden efter att de stängt den och sa att jag hade en fråga till. Jag ville veta när det skulle vara OK att lämna in cyklar igen. 

"Vänta!" skrek biträdet och höjde handflatan mot mig. Jag stod orörlig i ca 5 sekunder. Men stängde sedan dörren med en smäll och åkte därifrån.

Jag åkte istället till Sportsons i Tornby och lämnade in dessa cyklar där. Kunde ju vara bra att få jämföra två så lika reparationer på två ställen. De var lite omständligare där och ville att jag skulle låsa upp dotterns cykel "för att den blir jobbig att flytta för dem annars". Jag hade dock ingen nyckel med mig så det fick de klara sig utan. Och så sa de att de fick beställa hem en längre styrstång och att det tog en vecka så jag kunde ju lika gärna ta hem cykeln och göra jobbet själv hemma. Funkade ju inte för mig för då fick jag ju fortfarande inte plats med de två andra cyklarna. Och priset för att de gjorde jobbet var 100 kronor mer så jag lämna till slut kvar även den cykeln.

Efter två dagar ringde de från Sportsons och sa att det inte gick att höja styrstången på dotterns cykel. (Vi var då på Kolmården). En timme senare så ringde nästa kille från Sportsons och sa att de inte hade några bakdrev till min egna cykel. Däremot var dotterns cykel klar. Jag replikerade att nyss hade ju hans kompis ringt och sagt att det inte gick. 

"Han visste nog inte vad han talade om" sa denna kille.

Dagen därpå ringde de och sa att den kassett de skulle byta hette 14-28 och det bara fanns 13-28 att byta med. Tog en bra stund att fatta vilken cykel de  talade om nu och vad en kassett var, men här betydde detta tydligen antal kugg på minsta och största bakdrevet. De ville hävda att det inte fanns mindre bakdrev att få tag i, men jag kunde ju överbevisa dem eftersom Västra Vägen just satt på ett sådant på min andra likadana cykel. Till slut hittade även Sportsons ett mindre drev.

En vecka senare hämtade jag även dessa cyklar. Nu har jag lagat 4 cyklar för totalt 4000 kr... 

Och jämförelsen Västar Vägen/Sportson då? Tja...  De var otrevliga på Västra Vägen.. men röriga på Sportsons. Priset för bakdreven (med ny kedja) låg på ca 800 i båda butikerna. Dock har jag fått evaluera om min uppfattning efter vad som hände sedan.

Första dagen efter semstern använde jag för första gången en av mina cyklar igen. Den svartvita från Sportsons. När man rullade så knäppte det oroväckande högt i den vilket det inte gjorde förut. Jag kunde nu inte avgöra om det var inne i bakhjulslagret (Orytmiskt som när man poppar popcorn. Ofta flera gånger per sekund), eller om det bara är så att kedjan slår emot insidan av kedjeskyddet någonstans. 

Efter en vecka med detta oljud gav jag upp och fick göra det olustiga i att ringa till Sportsons och be att få reklamera den. De tog emot den på lördagen och var artiga och lyssnade på vad jag upplevde som fel.

På måndagen fick jag ett SMS som sa att "Nu var min service klar och den kostade 295 kronor", Jag kastade mig över telefonen och ringde upp dem. En äldre man svarade. Ingen av de två unga killar jag haft att göra med förut. Han sa sig inte veta något om detta men att vi kunde nog stryka summan när jag hämtade den.

Jag åkte dit två timmar senare och där stod nu en äldre man i kassan idag. Han plockade fram min cykel, tittade i sin dator och sa:

"Jaha, det var en service, ja. Det blir 295 kronor."

"Men detta var ju en reklamation" replikerade jag.

Vi stod tysta en stund och så sa jag:

"Ska vi ens diskutera detta?"

"Ja, det ska vi." sa han. "Den där cykeln har låtit sådär hela tiden."

Jag kände att jag bara kokade av denna falska anklagelse tagen helt ur luften. Jag kunde sanningsenligt berätta att jag åkt 5 mil med cykeln dagen innan servicen och då lät det inget. Och det har aldrig låtit sådär förut. Och då cykla jag 8 mil i veckan på den.

Mannen gick runt disken och pekade på baknavet.

"Vi har bytt bakdrevet och kedjan på den. Det har ju inget att göra med baknavet"

Kan inflika att jag gjort samma operation på en likadan cykel själv en gång. När man tar bort drevet så sitter det lösa kulor till baknavet under, så jag förstod att han bluffade. 

Plötsligt utbrast han:

"Jag skiter i det!" och i samma sekund knölade han ihop lappen han höll i och kastade den resolut i papperskorgen. Så började han bara gå ifrån disken och in i affären. Jag stod kvar och undrade vad som skulle hända nu. Han sneglade mot mig och med en uppåtrörelse med ena armen sa han:

"Ta den!"

Jag ledde ut min cykel och gjorde lite grej av att prova den om den fortfarande lät utanför butikens entrédörr i glas. Men de hade lyckats få bort oljudet. För jag ville ju inte gå in i butiken igen. Någonsin...