Att köpa från direktreklamen

Jag måste bara få ur mig detta medan det är färskt.
Jag var på SIBA och Elgiganten idag och handlade lite. Jag tog med mig deras reklamfoldrar så de skulle veta vad jag hittat för bra och billiga erbjudanden.
Först åkte jag in på SIBA. Jag tänkte nämligen till slut falla till föga och betala en Boxer-prenumeration igen så att jag kan se digitalTV.
Jag visade upp deras annons som sa att man fick en Nokia digitalbox för 1 krona om man skaffade 2 års abonnemang, plus att man fick en DVD från Eltrax värd 799 kronor.
De plockade fram digitalboxen, men DVDn var slut, sa de. Jag ifrågasatte hur den redan kunde vara slut, för detta var första dagen på kampanjen och affären hade bara varit öppen i en timma. De svarade att de hade haft den DVDn redan innan och sålt slut på den.
Istället erbjöd de mig en DVD från Daewood, värd 999 om jag bara betalade mellanskillnaden på 200 kronor.
Jag kände det som om detta var planen från början från deras sida. Så jag bad att få vänta med att hämta den ursprungliga DVDn tills den kom hem nästa gång.
-"Den kommer aldrig hem igen" sa de.
-"Då kan jag väl bara få 799 kronor i handen?"
-"Nej"
-"Ett presentkort på 799 kronor?"
-"Nej"
Till slut bad jag att få fundera. Jag gick runt i fem minuter i affären och så ställde jag mig i kön igen. Försäljaren smålog lite när han såg att jag var tillbaka och undrade om jag hade bestämt mig.
-"Ja" sa jag.
Det tog en bra stund innan det blev min tur, men till slut fick jag framföra mitt nya ärende:
-"Hej, nu har jag bestämt mig. Det blir affär! Ni har nämligen en DVD från JVC där borta. Jag kan ta den istället!"
-"Har vi en JVC för 799?" sa försäljaren och gick bort och kollade. Han knappade lite på sin dator och skakade sedan på huvudet.
-"Nej,", sa han, "den kan du inte få istället."
Jag undrade om det spelade någon roll om de blev av med en DVD från Eltrax för 799 kronor, eller en DVD från JVC för 799 kronor, men det var stor skillnad sa han.
-"Vad skulle det kosta emellan då?", undrade jag.
-"349 kronor!"
-"Så er Eltrax-DVD är egentligen bara värd 350 kronor?"
-"Nej, för kunden är den värd 799 kronor, men för oss är den inte det."
Härvidlag meddelade jag att vi struntar i den här affären.

Jag gick över till Elgiganten istället. De erbjöd en digitalbox för 1 krona plus en mp3-spelare värd 799 kronor på köpet. Deras mp3-spelare var också slut men de hade en tre dagars garanti att varorna skulle finnas i lager. Så jag fick en värd 999 kronor istället. Utan att behöva betala mellanskillnaden.
Däremot var det svårare när jag bad om att få titta på en bärbar dator de också annonserat ut riktigt billigt. Där köpte kunden innan just det sista exemplaret. Men p.g.a. deras garanti var de ju tvugna att ha nåt hemma. De berättade då att de skulle få ett mail från huvudkontoret som berättade vilken vara de skulle erbjuda istället. Mailet skulle komma i eftermiddag eller senast imorgon bitti. Imorgon är också deras sista dag på kampanjen.
Jag bad dem att ringa mig när den kom in, men de sa att det var ju mycket enklare att jag ringde dem(?). Jag fick försäljarens visitkort.
-"Fast," sa han, "jag slutar om en timma och kommer tillbaka på torsdag." (då kapanjen är över) Jag tjatade då istället till mig numret till nån annan i butiken. jag får ringa och tjata lite där också så får vi se hur den affären avlöper.
Nästa gång ska jag berätta om hur man blir behandlad hos Dell om man beställer en bärbar dator hos dem.

Jag och Annika Lantz

Detta var i slutet av oktober 1999 (jag har ett gott minne för datum). Jag brukade börja jobba på Intentias kontor redan vid 7 på morgonen eftersom de flesta andra började 8 och man då kunde få lite gjort.

Som enda sällskap hade jag min lilla radio. Den spelade P3 och Annika Lantz pratade. Denna morgon gick hon ut med att hon hade fått hemoröjder (om det nu stavas så). Hon hade också fått ett tips att om man värmde upp rödvin och doppade lämplig del av kroppen i de heta ångorna så skulle det hjälpa mot hemoröjderna. Jag kom på en kort kommentar som jag snabbt mailade in till P3:

"Ändan i rödvin - heter det inte RÖV-VIN då?".

Det tog bara 5 minuter så läste plötsligt Annika upp denna fras. Jag blev alldeles paff! Man hade fått bevis på att de sände direkt. Och så kändes det lite som om man själv var med i radion.

Det var först på frukosten som jag fick tag i nån att återberätta dagens bedrift för. Det blev Peter M Nilsson som jag annars inte samspråkade med så ofta som fick motta min historia. Han replikerade att han också haft radion på och hört detta läsas upp.. de sa ju t.o.m. att det var Lars Svensson som skickat det.

Jag hatar att heta Lars Svensson!! (Förlåt, mamma.) Alla andra heter ju det också. Det finns 26 killar till som har sin hemtelefon under det namnet - bara här i Linköping! Vilket gör det hopplöst för mig att hittas i telefonkatalogen.



Nå, denna historia har en del 2 också. Dagen därpå pratade Annika fortfarande om sina hemoröjder (Yes, she was a real pain in the ass, back then). :-)

Jag mailade in kommentaren:

"Annika Lantz har gett hemoröjderna ett ansikte, fast tvärtom"

Det tog bara 5 minuter så läste hon upp detta också. Denna gång frågade jag inte ens nån om de hört detta. Det var ingen idé liksom.


Det finns faktiskt en del 3 också. Några dagar senare så ville Annika att man skulle maila in vad man kan likna en dator med. Jag satte ihop en fras och mailade in:

"En dator är som ett träd, grenarna är som katalogerna och filerna som löv. Dessutom kan man skörda frukterna av dess arbete max en gång om året".

Denna gång förberedde jag mig genom att kasta in en tom kassett i min kassettradio och spelade in Annika en stund framöver. Plötsligt läste Annika upp:

"En dator är som ett träd, grenarna är som katalogerna och filerna som löv...", det var ju en fin liknelse sa hon sarkastiskt och lade bort mitt mail. Efter detta har hennes inkorg fått vara ifred.

Så här svarade Pontus Enhörning på mitt mail om vad de sa i telefonväxeln

Hoj!

Basil: - Whoom! What was that? That was your life, mate. Could I have
another one? No, sorry, one is all you get... Ur "Pang i bygget"

Jag sätter upp dig på vår reservlista...

Hälsningar,
Pontus E

Hur man blir gammal på 30 sekunder

Som de flesta av er vet så har jag fyllt 40 år i oktober. Jag själv tycker - som de flesta andra som fyllt jämt - att jag är som vanligt, bara det att det börjar bli svårt att få rum med alla ljusen på tårtan numera. Nån kris och sånt har uteblivit.
När jag isolerar mina rör, i källare hos folk eller under ett brunnslock i gatan så har jag alltid radion på. Alltid med P3. I bilen likaså. När man sedan kommer hem på kvällen så är det enda jag har att berätta vid middagsbordet vad som skvalat ur radion under dagen.
Kerstin brukar berätta om hur svårt de har att få tag i vikarier på hennes jobb. Jag kontrar med att berätta hur bra jag tycker singlarna med Melody Club och Bodies without Organs är. Sedan berättar Kerstin om hur många barn de fått ta hand om under eftermiddagen. Själv fyller jag i med att berätta hur många program som intervjuat Idol-Daniel Lindström. Osv osv.
I fredags eftermiddag körde radioprogrammet Deluxe ett avsnitt av Flip eller flopp. Ni vet det där då de spelar tre nya singlar och så får juryn säga om de tror att de kommer att bli en hit (flip) eller en flopp.
Jag har ju troget suttit vid min radio under 18 och ett halvt år och spelat in de låtar jag gillat från Tracks varje lördag. Så när Deluxe erbjöd en tävling där man fick ringa in för att få bli en i nästa veckas jury så tyckte jag de talade just om mig. Jag kastade mig på min mobiltelefon. Två gånger sade en röst att det var många som ringde och att jag skulle försöka senare. Tredje gången bad rösten mig vänta i kön. Till sist kom jag fram.
-Hallå, sa damen i växeln.
-Var har jag hamnat? sa jag.
-Hos Deluxe, sa hon.
Jag funderade en stund om det var så programmet hette, men det var det ju.
-Vad heter du då? frågade damen.
-Lasse.
-Hur gammal är du?
-Eh...40...
-Hörru, det var på gränsen, sa hon.
Jag tolkade detta som att de just var på väg att stänga telefonslussen, så jag blev glad att jag hann fram i tid. Men tystnaden blev så pinsamt lång att jag började ana oråd.
-Ah, du fattar galoppen, sa hon vidare.
Jag stelnade till lite och insåg vad det var vi egentligen talade om.
-Är jag för gammal? frågade jag.
Ny tystnad i nån sekund.
-Du blir väl inte ledsen nu? frågade hon.
-Nej, jag känner mig inte gammal, replikerade jag.
Sedan lade vi i stort sett bara på båda två. Jag hade just stannat min bil framför pizzerian där jag skulle hämta de pizzor jag hade beställt. Jag blev sittande nån minut i bilen. Tänk, att nu hade man blivit för gammal för radion. Det var första gången jag sett min ålder som nåt hinder för att göra nånting alls. Men nu hade man blivit gammal, och detta på bara 30 sekunder.

Att gå till banken

Jag var ensam på banken i Skäggetorp häromdagen och det var så man blev lite upprörd. Kerstin hade nämligen lyckats skriva fel kontonummer till sin arbetsgivare så de skickade hem lönen på en postgiroblankett istället. Jag fick ladda upp med min och hennes legitimation och ta ut pengarna på Kassaservice i Skäggis. Sedan var det ny kö på sparbanken där jag bad om att få sätta in dem på hennes lönekonto. Det fick jag inte!! Orsak, jag hade pengarna i kontanter, och det tog inte dem. De skickade istället bort mig till Kassaservice igen. Jag sa att det var ju där jag löste in min postgiroblankett. Jaha, sa dem, hade du en postgiroblankett, det hade vi kunnat ta här på banken.

Jag bad därefter bankpersonalen om att ge mig, eller skicka hem, en blankett så Kerstin kunde avbryta sin överföring till Antons bankkonto. Det fick jag inte heller göra utan att Kerstin kom in. Jag tackade mycket sarkastiskt för "all hjälp" och gick och ställde mig i en tredje kö den dagen. Kom just på att de borde byta namn med varandra efter den bankens "kassa service"...

Sedan får jag bara släpa Kerstin till banken och nya köer, ser inte fram emot ett besök till i Skägget.

Att gräva sig trött

Förord
Vi har sedan i maj letat efter en firma som kan gräva upp runt vårt hus så att vi får dränera grunden. Alla grävmaskinsfirmor verkar vara stöpta i samma form, för mottagandet har varit detsamma. De säger att:
- ”Jag har ju så mycket att göra…”
och att de inte kan hjälpa oss inom de närmaste två månaderna. Att boka en grävning i förväg tills då de båda månaderna har gått går inte heller. Ingen grävmaskinist har någonsin kommit på tanken att köpa sig en liten kalender, utan man ombedes alltid att återkomma igen om två månader. När man gör det har de givetvis fullt igen i ytterligare två månader. Detta har pågått i ett halvår nu.


En idé kläcktes vid middagsbordet förra tisdagen. En av Kerstins kusiner har ju grävmaskinfirma i Vingåker. Han har ju troligen ingen lust att köra hem sin grävmaskin till oss, men om vi hyr en här åt honom då? Vi ringde några samtal och se, han kunde gräva. Men enda lediga helgen han hade den närmaste månaden var på lördagen, 5 dagar efter telefonsamtalet.

Det blev bråda dagar, en grävmaskin hittades och hyrdes på Hyreshuset i Linköping. Kerstin och hennes föräldrar plockade bort alla cementplattorna på uteplatsen. Jag hyrde en stor bilmaskin och bilade bort betongtrappan upp till altanen, ansökte hos 3 chefer om en veckas semester, samt tog bort en bit av staketet. På fredagen tingade jag min svåger att följa med och hämta grävmaskinen eftersom, han har drag och inte jag. Ja, hans bil har drag alltså, inte Bo-Göran… vad jag vet…

På lördagsmorgonen dök gräv-Kent upp och vi satte igång. Grävmaskinen visade sig vara oerhört liten och det gick sakta. Klockan 14.00 hade vi hunnit 8 av de totalt 22 meterna. Då inträffade det som inte får hända och som givetvis alltid gör det. Grävmaskinen gick sönder! En slang sprack och hydraulolja stod som en fontän ut från grävarmen och upp på Kerstins nyputsade fönster.

Vi ringde hyrfirman, de hade både mobilnummer och vanlig telefon att tillgå. Ingen svarade men jag kunde lämna ett meddelande. Sedan väntade vi spänt i två timmar men ingen ringde tillbaka, så jag var tvungen att släppa hem gräv-Kent och hans båda döttrar.

Vi gjorde upp en reservplan i all hast. Eftersom maskinen troligtvis inte skulle bli lagad förrän på måndagen och då hade inte gräv-Kent tid att gräva, så behövde en ersättare. Kerstins far kände en Bertil som var pensionerad grävmaskinist. Jag ringde upp honom och han lovade komma ifall ingen annan ringt och bett honom jobba innan dess. Vem det skulle ha varit, förtäljer inte historien.

Under söndagen var vi bra nervösa att minst en av tre saker skulle spräcka vår krisplan:
1) Vi fick inte maskinen reparerad med det samma.
2) Någon annan hade hyrt maskinen på måndagen så att vi inte kunde ha kvar den.
3) Gräv-Bertil skulle inte ha tid att komma.

Jag kände hur min mage var kass på måndagsmorgonen av att jag var orolig för hur det skulle gå.

Klockan 7.00 på måndag morgon ringde jag upp hyrfirman igen. De hade då ännu inte lyssnat av några meddelanden. De lovade dock att skicka ut en reparatör. Hyra den längre skulle också gå bra. Bertil var inte uppbokad någon annanstans på måndagsmorgonen heller. Dock var han dålig i magen men lovade komma ändå.

Klockan 9 var dock ingen reparatör synlig på Höglyckegatan, så jag ringde hyrfirman igen. Jo, han hade visst lagat nåt i Norrköping först innan han kom till mig. Klockan 10.30 kom han. Han skruvade loss slangen och for iväg igen klockan 10.36.
- ”Jag är tillbaka om 10 minuter”, sa han. Klockan 11.48 hade 10 minuter gått i reparatörvärlden och han var tillbaka. Två minuter senare kunde vi dra igång grävmaskinen. Bertil hade kommit dit och började köra den. En grävmaskin är ju i stort sett som en spade, men Bertil körde som en kratta. Vi bara skakade på huvudet, min far och jag. Han insåg nog själv hur illa det gick för efter 10 minuter klev han ur och sa att han ville lära mig istället, hur man körde. Jag provade lite och grävde upp fem skopor. Sedan sprutade hydrauloljan igen. En annan slang hade spruckit. Jag klarade mig från anklagelserna om nybörjare och sådant, eftersom slangen var gammal och sliten.

Vi ringde återigen på reparatören, Ingen svarade. Inte ens i deras lilla butik. Min far och jag handgrävde ett par meter under väntan. Bertil skickade vi hem. Han hängde kvar ett tag och verkade vilja ha betalt. Jag låtsades inte förstå det eftersom han inte tillfört värst mycket.

Det tog över en timme innan vi fick tag reparatören igen.
- ”Du skojar!” sa han i luren. ”Nej, det gör du förstås inte” fortsatte han.

Så han kom hit igen och for hem med den trasiga slangen i några reparatörminuter till. Klockan 14.55 var grävskopan hel igen. Då kände sig reparatören så skyldig till vårt trassel att han satte sig i och grävde själv i en och en halv timma. Därefter kände han hur hans fru manade hem honom och jag fick själv köra i lite mer än en timma efter det. Det var då beckmörkt, men det fanns ju lampor på grävmaskinen. I hålet såg jag däremot ingenting, men fick gå på min fars anvisningar.

Vi upptäckte också, innan måndagens slut vad som orsakat det vatten som trängt in i vår källare. Någon har skarvat i stuprännans rör i ett stort cementrör utan att täta runt det mycket mindre stupröret. På grund av det så hade sand hittat ner i röret och det var igensatt. Vattnet rann istället ur röret och ner i jorden runt husgrunden.


På tisdagsmorgonen grävde jag upp halva kortsidan av vårt hus, med hjälp av svärfar Allan. Ja, och grävmaskinen förstås. Vi fick ösa skoporna i en skottkärra som Allan sprang och tömde. Över hundra kärror blev det, men efter det hade vi klarat den trängsta biten, en bit som de många grävmaskinfirmorna sagt att de ville riva mitt skärmtak över ytterdörren, ta bort alla stenplattor längs gaveln, och ta bort stenpartiet längs garageuppfarten för att kunna gräva ur. Nu hade nybörjarLasse lyckats gräva det utan att göra något av ovanstående.

Klockan 15.30 kom en lastbil från Mjölby med 9,62 ton (7 kubikmeter) singel (storlek 4-8, vad nu det står för). Lastbilschauffören lastade av allt på parkeringsplatsen utanför min tomt. Den ytan är ca 5 gånger 3 meter och högen han lastade av var också 5 gånger 3 meter. Tyvärr på fel ledd så gruset stack ut ett par meter ut på gatan. Jag fick ägna en och en halv timma åt att skotta ihop singeln.

Onsdagen blev som en vändpunkt på hela projektet. Min far kom hit igen, och han och Allan hjälpte mig att gräva klart. Det gick mycket smidigare med min far nere i hålet som öste fram jorden till skopan, eftersom jag inte kunde flytta grävskopan särskilt mycket. Dagen innan hade jag själv fått hoppa ner i hålet emellanåt och öst fram sanden till grävskopan, och sedan fått hoppa upp och gräva ett par tag till.

När vi grävt upp stupröret på andra sidan kunde vi konstatera att den var kopplad som den skulle. Den gick ner i den brunn på framsidan som var avsedd för regnvatten. Dessutom fanns där ett pluggat stick till på ledningen, förberedd för stupröret från andra sidan. Nu visste vi vart vi skulle leda bort regnvattnet.

När vi sedan också upptäckte att det fanns gamla tegelrör nergrävda som fortfarande fungerade, så hade vi också någonstans att koppla på de nya dräneringsrören.

Vid tvåtiden på onsdagseftermiddagen hade vi grävt klart alltsammans och skyndade oss på med grävaren på den släpkärra vi hämtat den på och körde ner den till hyrfirman igen. Jag hade haft den i 5 dagar nu och den kostade 1630 kronor per dygn. Den var ju trasig i sammanlagt ca 2 dygn så jag var spänd på vad jag skulle få betala.

Vi sprang på Roland, deras reparatör, på hyrfirman och han fick bestämma priset. Han undrade om det var okej om jag fick betala för två dygn, och det var det ju, 3260 kronor.

- ”Tja”, sa han, ”vi säger väl 3000 kronor jämt”.
Det sa vi gärna.

Roland hade dessutom varit ivrig att få köra grävskopan mera. Han hade till och med kört förbi mitt hus på tisdagskvällen för att se om han skulle hjälpa till, men när han såg mig skyffla singel antog han felaktigt att vi redan grävt klart och höll på att fylla igen.

Även på torsdagen kom min far åkande hit. Han har 10 mil att åka och han hann inte vara hemma länge mellan dessa dagar. Han reste klockan 19.00 kvällen innan och kom tillbaka klockan 9.30 igen. Han var nu till stor hjälp med att koppla ihop regnvatten, avlopp och dräneringsrören som jag i all hast åkte och köpte på Bygg-Max. Vi hjälptes åt att montera Platonmattan, min far, jag och Allan. Klockan 15.00 var allt monterat och ihopkopplat och jag kunde ta de första spadtagen för att ösa ihop allt igen.

Fredag morgon kom Allan hit som varje dag den här veckan och jag satte honom på att börja fylla igen sanden där jag redan hunnit förbi med 30 centimeter singel i botten, samt lagt på separationsduken. Vi båda öste under tystnad fram till lunch. Jag hann också med att sätta dit sockellist på de 2/3 av sträckan som vi hade kvar att göra. Gästrummet på baksidan är tillbyggt senare i lättbetong och de väggarna gick bra att slå in stålspikarna i, men resten av huset var ren betong, så jag fick borra och sätta plugg och slå spiken genom den på den sträckan, ca 14 meter.

Klockan 13.00 kom Rickard från Boxholm och hjälpte till att ösa. Tillsammans öste vi tre i ett rasande tempo. När det skymde ca kl. 16.30 så var det bara tillbyggnaden kvar.

På lördagen hade vi bestämt sedan en vecka tillbaka att vi skulle samla så mycket folk vi kunde och ösa igen alltihopa. Vi hade lånat en skottkärra av vår granne Ronnie, och en av vår andra granne, Ingemar. Dessutom hade Rickard med sig sin egen. Med fyra skottkärror fyllde vi igen hålet i en rasande takt. Rickards hustru Camilla och Kerstin var också med och öste idag. Klockan 12.00 hade vi öst ner allt, inklusive avslutat med 20 centimeter singel överst, snyggt krattat så det sluttade från huset. Det var en dimmig dag, med mycket fukt i luften så vi var alla ganska blöta. Det lät ju nästan som en kontaktannons – fuktig och singel. Rickard och jag tog en tur till Tekniska Verken med fem sopsäckar vi fyllt under denna vecka. Det var mest tomkartonger och emballage och den gamla dräneringslangen som grävskopan styckat upp i bitar.

Efter den turen bjöd jag mina grävare på pizza. Vi åt upp allt för vi var hungriga allihop. Dock räknade pizzerian fel och krävde mig på 390 kronor för kalaset, trots att ingen maträtt var dyrare än 85 kronor och vi var 4 stycken. Jag försökte få dem att inse detta men det var hopplöst, och jag räckte över hela skambeloppet.

Nu var allt på plats och det kändes som om man skulle få en lugn sista söndag innan jag skulle börja jobba igen. Det blev inte riktigt så för nu återstod det att köra ut de överblivna sandmassorna till vägen för att senare transportera bort dem. Fyra timmar höll jag på men blev ändå inte riktigt klar. Mina svärföräldrar har lovat att ta vid under kommande vecka.

13 000 har kalaset kostat hittills och det är ju betydligt mindre än de 50 000 grävfirmorna-som-aldriga-har-tid har kalkylerat att ta om de mot förmodan skulle göra jobbet.

Två kubikmeter sten hade vi rensat bort och de har jag röstat för att få sammanfoga med cement till en utegrill i vår.

Dessutom ligger det några cementlister som tidigare varit runt fönstren till gästrummet och resterna av betongtrappan till altanen på gräsmattan. De är alla för stora att rubba för hand så jag måste bila isär dem. Tur att jag är tjänis med en hyrfirma som har sånt.


Slutord

Nu, tre veckor efter att vi är klara med dräneringen tycker jag att det passar att berätta hur det hela avslutades. Redan den där lördagen när vi blev klara med singeln kände jag att det skulle bli skönt att slippa dra på sig blåstället på söndagen. Det blev inte riktigt så! Allt var på plats i hålet, men vi hade fortfarande en liten hög jord kvar, samt de där förargliga två decimetrarna med sand som försvunnit ner i gräsmattan och packat sig hårt. En stor del av söndagen gick åt till att börja skyffla denna sand. Vi körde ut den till parkeringsplatsen utanför tomtgränsen.

På måndagen var jag tillbaka till jobbet, men under tiden kom mina svärföräldrar hit och skyfflade upp all sanden i 5 stora högar.

Jag åkte ut till min kära hyrfirma efter första arbetsdagen, för det fanns ju en sak till att ta sig an. På gräsmattan låg de två nedersta stegen från betongtrappan till altanen, som var som gjutna i en stor klump med cement och lösa stenar. Alltihopa så stort att det inte gick att rubba med handkraft. Klockan 19.30 hade jag nattat Anton och drog återigen på mig blåstället för att ta mig an trappresterna med samma stora bilmaskin som jag återigen hyrt. Denna gång hackade jag loss de sista två stegen från stenklumpen, samt delade klumpen på mitten. Nu kunde jag rulla undan dessa bitar och de stora stenar som fortfarande låg kvar på gräsmattan. Ja, alla utom den större av de båda halvorna av stenklumpen. Den var på gränsen att jag kunde rubba och den rullade jag bara nån meter innan jag gav upp.

På tisdagskvällen var det 5 minusgrader ute, men jag fick återigen dra på blåstället och ge mig ut och köra ut de sista jordhögarna till parkeringsplatsen. 20 vändor blev det. Det hela försvårades den kvällen av att sanden hade frusit ca 10 centimeter ner. Jag fick hacka loss den och speciellt svårt var det att veta om det var en sten jag hittade eller bara en frusen sandkocka. Jag fick slå ihop dem två och två. Om de pulveriserades var de ingen sten.

Vi såg förfärat hur mycket sand det faktiskt var ute på parkeringsplatsen nu. På onsdagen skickade jag ut ett mail till alla på jobbet och frågade om ingen ville ha lite sand. Tre stycken var det som till slut tecknade upp sig på en bilkärra var.

Sista stora jobbardagen för denna dränering blev på lördagen. Jag hyrde en kärra, som svåger Bo-Göran drog med sin bil. Min far dök också upp och hade med sig sin kärra. Dessutom hade vi hjälp av Kerstins far och Görans son, Dennis, som är 4,5 år gammal. 3 lass på varje kärra blev det som vi körde iväg med. Ett lass körde vi till en arbetskamrat i Ekängen, ett annat till en annan kamrat i Ljungsbro. Frödin hade redan hämtat ett lass själv, kvällen innan. Resten körde vi till Gärstadverken och tippade av på anvisad plats. När Göran och son åkte hem så kramade Dennis mig och sa:
- ”Hej då. Lasse, och tack för jobbet!”
Min svåger skrattade och sade att våra chefer kanske skulle uppskatta att vi kramades och sa så där ibland. Ska prova på min chef, Lars Persson, vid tillfälle.

Min far var kvar en stund. Han plockade fram sin medhavda stora borrmaskin och skavde av en del på den där stora stenklumpen som vi inte kunde rulla så lätt. Sedan gick det lättare att rulla bort den och ca 6 andra utom synhåll på tomten.

En hel del betongskrot hade samlats på gården också. Min far och jag slängde upp det på hans kärra och körde även det till Gärstad. Vi hann det 12.55, fem minuter innan de stängde för helgen.

Kerstin och hennes far hade under tiden skottat bort de allra sista resterna av sanden från gräset och nu kunde man knappt se ett spår av de slagfält som varit där i två veckor.

En sista grej måste jag notera också:
Tre veckor efter att vi ätit pizza här i Malmslätt och blivit skinnade så blev vi sugna på pizza igen. Jag ville inte gå till de där ockrarna, men det låg så mycket närmare än den andra pizzerian i Malmslätt så vi vandrade ner dit i alla fall. Så fort vi stack in huvudet så sade samma man bakom disken som skinnat oss sist:
- ”Jag måste fråga dig, hur mycket fick du betala sist?”
Jag svarade som det var att jag fick ge 390 kronor för 4 pizzor. Han sa att hans kollega hört samtalet och tillsammans hade de räknat om beloppet och insett att det var 290 kronor jag skulle ha betalt. Vi beställde 2 pizzor denna gång och han sade då:
- ”De kostar inget denna gång. Här, vi bjuder på en sallad också!”

Ett ganska förvånande slut på denna historien, eller hur?

Oxvalley Softwares uppgång och fall

Oxvalley Software har varit mitt arbetsnamn för de
program jag knåpar ihop själv ända sedan jag satt hos mor och far i Oxdalen
(på engelska "the Ox Valley") i den lilla stugan och knåpade. Jag fixade
ett webbhotell för min hemsida där också Oxvalley Software fick en
nerladdningssida... Detta kostade bara 19 kr per månad. Jag registrerade
www.oxvalley.com för ett par hundralappar och så fanns min egen produktsida.

Nästa steg var att anmäla ett av mina program "Visual Net Send" till
www.download.com. Det kostade 600 kr. De lade ut min fil för allmän nerladdning.

Den är på 2.1 MB (lite över en diskett), men folk laddade ner som
galningar... Efter precis en vecka sa min hemsidas interna log att den
laddats ner 16000 gånger. Det blev över 2 GB per dygn för mitt webbhotell...

Detta uppmärksammade de och plötsligt fanns inte min hemsida längre. Jag
förde en fruktlös och ihärdig dialog med dem. Du kan läsa en del av den
nedan.

Min hemsida förblir dock stängd, även om jag fortfarande äger rätten till
www.oxvalley.com så har jag ingen server att lägga den på och vill inte
spendera mer pengar på detta (just nu).

Fast det gav en väldig tillfredsställelse att veta att min fil nu finns på
16000 datorer (minst). Det är gratis i ett år, så vi får se i juni näsa år
om folk poppar in och vill köpa licens till programmet. Fast det har jag
lite svårt att tro, men man vet aldrig.


Här kommer utdraget från min korrespondens med supporten då (bara de första
raderna är på engelska, resten på svenska):


Hi,

You have locked out my site since I had some files for download there. I
think I found the text in my agreement that should stop me from doing this:

"Det är inte tillåtet att ha större mängder filer liggande för download
eller visning utan föregående avtal med B-one ApS."

Quick question: "a larger amount of file" it says... I have 8..... How many
can I have.. I would settle for 1 file... :-)


Anyway, I would really like to get my site opened again. Can you throw away
all zip and exe files from it (5 zip and 3 exe) and open it again...

Or just open it and trust me to remove them...

Best Regards
Lars Svensson



*********

Nej, vi kommer inte öppna webbhotellet igen, du kan få tillgång till
webbhotellet för att ladda ner dina filer om så önskas vill du detta?

Med vänlig hälsning / Best Regards

SUPPORTEN
----------------------------------
B-One ApS

******
Hallåå... Vad är det för inställning. Självklart ska ni öppna det igen.
Jag har betalt er för denna tjänst, och ni har därmed lovat att hålla siten
uppe. Jag kommer inte att lägga in fler filer för download, har fixat en
annan site för det.

*************

Webbhotellet är stängt, pga att ni följt våra affärsvillkor. Ni är
välkommen att göra en ny beställning om ni följer affärsvillkoren.

Med vänlig hälsning / Best Regards

SUPPORTEN

***********
"Webbhotellet är stängt, pga att ni följt våra affärsvillkor" låter ju
bra.. :-)

Så ni litar inte längre på mig.. men om jag anmäler mig igen, då litar ni
på mig???

Vad händer nu med min site www.oxvalley.com? Hur flyttar jag över den till
en annan maskin?

Ska jag skicka mitt kontonummer, eller kommer det en utbetalningslapp på
den förskottsbetalda "hyran" jag aldrig fick utnyttja?

************

Vi litar på alla, men vi stänger webbhotellet om våra affärsvillkor inte
följs.

Du kan göra ett konto hos joker.com där domänen ligger nu. Vi flyttar då
domänen till ditt egna konto så du kan administrera detta själv.

alt. att du ber en annan host flytta domänen. Vi kommer inte göra en
återbetalning på resterande tid då du inte har följt vårat avtal.

Med vänlig hälsning / Best Regards

SUPPORTEN

**********

Så ni säger att jag får inget för mina kommande hyror, och jag får inte
tillbaka pengarna... Låter inte som något man går ut med i reklam direkt...
Anser ni mina pengar beslagtagna som nåt sorts godtyckligt "bötesbelopp".
Ett belopp som i så fall blir lägre ju närmare ny årsinbetalning man
kommer... Jag håller fortfarande inte med er om att jag brutit mot avtalet
så jag anser en bötesfällning lite udda. Ni stängde mig ute för att ni
trodde jag hade en olaglig film för nedladdning, fast det egentligen var
mitt eget tillverkade program på 2 MB som folk laddade ner...Vad ska man ha
100 MB till hos er om man inte får ladda ner det därifrån och inte ha
utrymmet som "hårddisk"??? Att titta på en hemsida är ju en form av
nerladdning det med... Ska kolla Joker.com i alla fall och försöka rädda min
domän.. När jag inte vill ha den längre. är det dem eller er jag pratar
med?


*****

Då din hemsida har fungerat som en download sida och har belastat vår
server i sådan grad att vi varit tvungna att stänga ner denna. Då din domän
ligger hos joker.com så kan du skapa ett konto hos dem, så för vi över
domänen till ditt egna konto.

Med vänlig hälsning / Best Regards

SUPPORTEN
*********************************