Antons nya passion är tresiffriga tal

I flera veckor nu har Anton rabblat tal i all former.. han räknar personer och ibland poäng i våra uppgjorda brottningmatcher där han alltid ska vinna. Han håller två talserier i huvudet utan problem och kan räkna ut hur många poäng var och en har kvar innan han vinner.

Mest gillar han dock tresiffriga tal. Har har tre källor för sina tal:

1) Bussarnas nummer.
Tyvärr är det nästan alltid buss 213 han ser och han rabblar "två-ett-tre" varje gång han ser den.

2) Klockradion före lunch.
Han väcker pappa på söndagsmorgnarna för att säga:
-"Pappa, klockan är fem-ett-ett nu"
Följt av en nyväckning:
-"Pappa, klockan är fem-ett-två nu"
Detta fortgår i stort sett varje minut under lång tid. Ibland väcker han en bara för att säga:
-"Pappa, vad blir fyra-sju-fem?"
Pappa får då svara med fyrahundrasjuttiofem. Sedan följer en ny tresiffrig talserie som nästa fråga. Och frågan är viktigare än svaret. Jag har en gång svarat på:
-"Pappa, vad blir sju-ett-noll?"
-"Korv och mos"
.. utan att han reagerat över svaret.

3) Bilarnas registreringsskyltar.
Han läser upp siffrorna på alla bilar han ser när vi är ute och åker. Som förra helgen när mamma körde och han mitt i en korsning ropade:
-"mamma, titta! sex-noll-noll! Samma som Disney börjar."
(Disneykanalen börjar ju sina sändningar varje morgon klockan 06.00).

Sen kombinerar han ihop siffrorna på alla möjliga sett. Som igår morse:
-"Pappa, din blå bil har två-sju-fem"
-"Eh.. ja.. jag tror det" sa pappa. Givetvis hade sonen rätt.
-"Samma som här" sa Anton och pekade på temeperaturratten på spisen. (Den hade ju gradantalet 275 utskrivet på ratten)