Åka buss

I morse tog jag bussen till jobbet. Jag skulle hälsa på en kamrat i Norrköping efter jobbet och festa till det lite, så det var bäst att lämna bilen hemma.

Jag har hört talas om bussens nya regler om att neka kontanter så jag var lite förvarnad på vad som komma skulle. Jag spekulerade lite i om jag hade tillräckligt med pengar på mitt värdekort för att köpa ett dygnskort. Detta framförde jag också till busschauffören när jag steg på. Han kollade mitt kort i automaten och sa:
- ”Du har 132 kronor på kortet.”
- ”Och vad kostar ett dygnskort?”
- ”110 kronor.”
- ”Så bra, då tar jag ett sådant.”
- ”Det går inte. Ska du köpa det här på bussen så kostar det 100 kronor extra.”

Klart överraskad fick jag rådet att betala denna resa enskilt och köpa dygnskortet på stationen. Jag bara gapade. Hur skulle jag betala resan nu då? Jo, med värdekortet. Då gick det plötsligt bra utan tillägg.

Detta är hel obegripligt för mig. Varför kan man inte längre betala med kontanter på bussen? Jo, för at busschaufförerna riskerar att rånas. Därför har man betalt i förväg och satt pengarna på ett värdekort. Varför kan jag inte betala med det då?? Rånrisken blir ju inte större av att jag gör det? Och om nu reglerna säger att jag måste betala 100 kronor extra för att få betala med värdekortet, varför behövde jag inte göra det för att betala 20 kronor till stationen.

Jag menar, var går gränsen? Hur mycket får jag betala med värdekortet innan den extra hundralappen infaller?? Detta system har ingen logisk grund för mig.

Liksom det nya de hittat på att pensionärsrabatt får man inte förrän man fyllt 70. Hur tänker de då??

Väl framme på stationen fick jag gå in på stationen och ställa mig i kön för att köpa mitt dygnskort. Den buss jag skulle ha tagit därifrån hann därmed försvinna och min resa blev 20 minuter försenad.

Dock gav historien ett litet plus i att när jag väl begärt och fått ett dygnskort och betalat med kortet så hoppade kassörskan till över att hon just debiterat mig en dygnsbiljett för en vuxen utan att fråga. Jag svarade att:
- ”Det där tar jag som en komplimang.”

Om det inte var så att det var seniorsrabatt hon funderade över om jag skulle ha. I så fall var komplimangen inte lika stor…