Att läsa godnattsagor - del 1 av 2

I flera år har jag läst för Anton innan han somnat. Oftast har det varit ur Kalle Anka. Jag har en prenumeration jag haft av och till. När jag bodde själv i Skäggetorp staplade jag de nya Kalle Ankorna på toa och läste i dem bara när jag satt där. Det gick sådär. Jag satt mindre tid än tidningarna kom. Jag skapade regeln att om jag låg ett år efter skulle jag sluta prenumerera tills jag läst i fatt. Denna regel fick jag praktisera två gånger.

Leksakerna som följde med har jag sparat i en skokartong och de har numera pytsats ut till Anton under hans första år. Leksakerna är om man säger i avvikande kvalitet. Man skulle gärna vilja gärna prata med dem som lovar en radiostyrd bil till barnen i kommande nummer och sedan skickar en liten leksak som inte går att få liv i. Helt utan krav på garantier och liknande.

Nu förtiden hinner vi läsa ut tidningarna. Och vi läser noga. Allra först läser vi vem som skrivit och tecknat varje avsnitt. Vi har båda lärt oss att har seriefigurerna långa halsar så har Bas Heymans tecknat. Och då är de extra roliga. Vi har (jag: återigen) lärt oss uppskatta gamla Carl Barks-äventyr. Numera läser vi ifatt veckans serieskörd på ett par tre dagar. Trots att tidningen nuförtiden har 64 sidor.

Övriga kvällar frossar vi i gamla goda album. Såsom Lucky Luke och Asterix. Här har vi lärt oss uppskatta avsnitt skrivna av Uderzo. Ja, han skrev ju både till Asterix och Lucky Luke.

Största lyckruset ges när vi kommit över några album jag läst själv som barn. Farmor har skickat hit en hel bunt. Någonstans långt inne i mig som barn önskade man att få läsa dessa äventyr för sina barn. Nu får jag det!!

När vi läst sådär 20 minuter varje kväll lägger vi ifrån oss tidningen och Anton somnar inom ett par minuter på min arm. Och pappa.. tja.. han somnar han också.. sju kvällar i veckan.. och kommer upp vid sådär 21.30 eller 22.00 alldeles sömndrucken och konstig..