Anton köper lördagsgodis

Idag är det julafton. God Jul på er alla.

Men för Anton är det i första hand lördag. Och på lördagar köper man lördagsgodis. Så klockan 10.30 idag gick han och jag hand i hand till ICA och handlade en liten "påse med spade" (lösvikstgodis).

Vi har haft detta som tradition i några månader nu. Han och jag gör den här 150 meter långa promenaden varje lördag. Hans mamma har köpt en liten plånbok åt honom med Bamse på. Pengar att ha i den får han genom att hänga sig i pappas bakficka och "låna" pappas plånbok ibland. Den länsar han sedan på alla mynt. Finns det för lite mynt brukar kommentaren vara:
-"Pappa, dina pengar är slut. Du får gå och handla lite mer pengar."


Anton har huvudrollen när vi gör detta. Jag känner det som om Anton vore en världskändis och att jag fått den stora äran att han valt just mig att gå med denna vecka. Allt som sker där är helt och hållet hans show.

Han ska alltid gå själv och hämta en kundvagn i barnstorlek. Han brukar få flytta undan 2-3 andra barnkundvagnar innan han hittar en som passar. Den ska nämligen vara utan den där höga flaggan som vissa har. Har man en sån så kan föräldrarna hålla tag i vagnen och styra den och det vill han undvika.

Vi skyndar oss sedan genom butiken fram till lösviktsgodiset, där han öser i för 10-15 kronor. Ofta säger han själv att det räcker innan pappa hunnit säga ifrån.

Första gången han hade sin plånbok med sig körde han fram vagnen till kassan, sa "Hej" till kassörskan och visade stolt upp sin plånbok för henne. Han lade godiset på bandet och när han fick veta summan han skulle betala fick pappa rycka in och plocka fram rätt mängd pengar. När godiset väl var betalt var Anton noga med att få kvittot, vilket han alltid sparar i sedelfickan på plånboken. Därefter kastade han in hela plånboken bland plastkassarna och sprang runt och hämtade godispåsen. Pappa fick se till att plånboken kom med hem igen.

Därefter ska pappa vika ner kanterna på godispåsen så att han lättare kommer ner med handen. Det sista vi gör att väga påsen på posthörnets lilla brevvåg. Anton kan inte så höga siffror som det tresiffriga antalet gram vågen visar, men han brukar fejka:
"Den väger arton, nitton, tjugo idag." kan han säga.


Innan vi gick till affären just idag så sa jag till Anton att han borde säga "God Jul" till alla vi träffar i affären. Han tittade på mig och sa:
-"Pappa, jag tror dom vet det redan."