En fredag på jobbet

Jag möter mycket människor i mitt jobb. Tänkte skriva några rader om en jag träffade nyligen. En vaktmästare på Industrihotellet i Norrköping. Industrihotellet ligger på Händelö, väldigt avsides från stan. Det består av ett inhängnat område med verkstadslokaler som olika företag fått hyra.

Jag var där i fredags och skulle isolera lite fjärrvärmerör. Rummet jag skulle in i tillhörde vaktmästaren. Han var den enda personen som bodde inne i denna inhängnad. Han hade sin ytterdörr på baksidan av en verkstadsbyggnad. Jag gick dit och knackade på. Vaktis kom och öppnade. Det visade sig att han var ledig just den här dagen. Jag förklarade mitt ärende och att jag skulle göra klart det som en annan kille en gång påbörjat.
-"Det var fan-i-mig på tiden", röt vaktmästaren på Stockholmska. "Den andra kille höll ju på då och då i två månader trots att det bara var en veckas jobb".

Jag körde som oftast i dessa lägen den ovetande stilen och sa att jag hade hört talas om det här jobbet för första gången den dagen. Det var nästan helt sant också.

Vaktmästaren sa att då skulle han öppna åt mig. Han hoppade i ett par träskor och följde med mig ut längs trädgårdsgången. Jag kände mig lite olustig för han var endast klädd i en T-shirt, et par kortkalsonger och träskorna. Men det visade sig att han bara var på väg att hämta sin post. Sedan gick han in igen och öppnade upp rummet jag skulle till från insidan.

Rummet var hans garage och verkstad samt hela områdets undercentral fylld av tankar och rör. Så fort jag började så verkade vaktis ha bytt skepnad totalt. Han kom ut och sa:
-"Det är varmt att stå och jobba här. Här får du en kall öl"
Han stack till mig en 50 cl folköl av Tjeckiskt märke.
-"Ställ tomglaset här när du har druckit ur den. Har du öppnare?" sa han.

Jag nickade och trots att jag är synnerligen dålig öldrickare kände jag ett krav på mig att dricka ur den. Jag öppnade den och tog några klunkar. Kände ganska snart att det snurrade till lite i huvudet i den värme som var i rummet. Insåg sedan att min chef, Nisse, kunde ringa vilken sekund som helst och be mig ta bilen till ett annat jobb. Därför kände jag mig skeptisk till att dricka ur hela.

Så fort vaktis skulle åka iväg ett ärende så försökte jag hitta en avloppsbrunn att hälla ut lite i. Det fanns ingen! Jag kollade utanför huset. Bara asfalt överallt. Men intill huset i kanten på asfalten så såg det ut som en spricka. Jag hällde ner en halv deciliter i sprickan. Ölet sjönk inte ner utan blev liggande på asfalten som den gula skummande vätska det var. Jag vet inte vad som hade varit värst, att vaktis kommit på att jag hällt ut hans kalla öl, eller att han trott att jag stått och urinerat mot husväggen om han sett den gula pölen.

Enda brunnen jag hittade var en precis i mitten av alla verkstadslokaler. Jag gick dit och tömde ut en deciliter till. Alla fönster vätte mot den plats jag stod och det var säkert en och annan som undrade vad den där killen i blåställ höll på med.

När det blev dags för lunch så fick jag äta den på plats. Jag rensade av en gammal utemöbel som stod bakom en soptunna från lite kälkar och isborr, så hade jag gjort mig en sittplats. Jag hade en matlåda med mig och jag har en micro som går på 220V i bilen. Men jag hade glömt skarvsladden. Så istället fick jag bära in hela micron och ställa på vaktis tomma garageplats. Hann ju bara börja värma maten så dök vaktmästaren upp och inte kunde ta sig in i garaget för micron. Men som tur var hade han varit elektriker och visste hur det kunde vara på byggen. Så han lät mig sitta där och mumsa bakom soptunnan.

Jag hann färdigt jobbet 15 minuter innan jag skulle gå hem, så jag tryckte in ställningen min kollega kört dit, i bilen. Den stack ut en halvmeter så jag kunde inte stänga bakdörrarna. Men med lite ståltråd så fäste jag ihop dörrarna. Sedan bar det därifrån. Nu var det fredag kväll och man kände sig lite helgglad.