Lina har fått RS-viruset

Förra veckan fick Lina sin livs första sjukdom. En förkylning. Hon blev allt snuvigare och efter ett par dagar så fick hon en enveten hosta.

Natten mot torsdag var hostan envis hela natten där hon låg under sin mammas täcke och ömsom sov, ömsom ammade och ömsom hostade. När Kerstin vaknade klockan fyra på morgonen för att besöka toaletten gjorde hon en otäck upptäckt. Hennes nattlinne hade flera stora blodfläckar där Lina hade legat. Vi blev förstås oroliga och tände lampan rakt i ansiktet på den lilla damen och undersökte henne noga i jakten på vart blodet kom ifrån. Men vi kunde inte se nåt blod på henne mer än en liten prick på ena armen. Vi släckte igen och med en rysning så tänkte både sambon och jag att hon kunde ha hostat upp blodet. Men så illa var det inte, som tur var. En noggrannare koll konstaterade att hon hade torkat blod inne i näsan och att det var näsblod hon hade haft.

Jag for iväg till jobbet trots detta men vi enades om att sambon skulle ringa BVC och ville de skicka henne vidare till sjukhuset så skulle jag komma hem och skjutsa familjen. Så blev det också. Klockan 10.10 ringde sambon och sa att hon fått en tid på sjukhuset klockan 11.00. Jag var i Norrköping och hade 40 minuters bilresa hem. Men som tur var stod min chef/kund bredvid mig när sambon ringde och när jag förklarat situationen tyckte han att jag gott kunde kasta mig i bilen och fara hem. Jobbet fick vänta och den killen utan körkort som skulle jobbat med mig blev hemskickad med tidigarelagd helgledighet.

Jag for hem i ilfart och vi lastade in hela familjen i nya Volvon och tog oss till sjukhuset. På sjukhuset var de en smula överlastade av alla barn som var förkylda. De tog dock emot oss genast trots att vi var en kvart efter utsatt tid. De undersökte och undersökte lilla Lina. Läkaren såg små bubblor komma ur munnen på Lina och konstaterade att hon fått RS-virus. Ett mycket vanligt virus men ändå farligt om man drabbas för hårt. De mätte syrehalten i Linas blod men den var oförändrad på 100%. De gav henne adrenalin och pulmikort genom ett rör söm de höll utanför hennes mun så hon kunde andas in ångorna. Sköterskorna och läkaren gick hela tiden in och ut genom dörrarna och ibland fick vi sitta ensamma och vänta. Och som jag beskrev det i ett mail nyligen:
"Anton hade som väntat svårast att sitta still, men han och jag hittade en elbil någon ställt i korridoren. Det är inte klokt vad mycket man kan ha sönder med en sån på kort tid. Nästa gång ska jag t.o.m. låta Anton prova den."

Efter allt detta så fick vi åka hem igen. Lina hostade i tre dagar, men sedan gav hostan med sig. Numera hostar hon bara när hon har vaknat. Och inte särskilt länge då heller jämfört med rekordet hon satte med 15 minuters oavbrutet hostande några dagar tidigare.

RS är den absolut vanligaste förkortningen som används mellan småbarnsföräldrar just nu. Vi har pratat med massor av mammor vars barn har fått samma diagnos. Några har blivit riktigt dåliga (av barnen alltså), men inte vår Lina. Men en pärs har det varit ändå. Nu får väl barn inga fler sjukdomar under sin uppväxt, va? Eller?