Anton regerar fortfarande

När Anton föddes så försköts centrum i vår familj. Innan födseln så var min sambo det viktigaste för mig. Och jag antar att jag var det viktigaste för henne.

Samma sekund som Anton föddes så blev han det viktigaste för mig. Och givetvis viktigast för sambon med. Nu var han mitten i vår familj. I fyra år har det varit så. Anton får som han vill och alla tar sig tid att vara med Anton.

Nu när Lina har fötts så var vi givetvis oroliga för att Anton skulle bli undanskuffad, tyst och ledsen. Så det första veckorna gjorde vi allt han ville för att visa att vi fortfarande hade tid för honom. Men med tiden så har vi påvisat att ibland måste vi ta hand om Lina och han kan inte få all uppmärksamhet. Antons sätt att tackla detta är just nu lite förvånande. Han viker inte en tum! Han kräver sin tid. Har pappa Lina i famnen så kan han komma och kräva att pappa ska brottas med honom.
-"Mamma ta bebisen." säger han bara.

Hans vanligast ord är just nu:
-"Jag nill" (jag vill).
Dessa upprepar han högre och högre tills han till slut skriker ut orden. Vi har fått börja sätta gränser och det har blivit som en ny trotsålder och han blir ständig hänvisad till sitt rum.

Däremot älskar han sin lillasyster. Han gullar med henne och vill ofta ha henne i famnen eller vill bära henne. I lördags låg han på rygg i mormors säng och hade i smyg dragit upp Lina på sin mage och låg och sjöng för henne. Mormor, jag och sambon turades om att smygtitta på dem för att inte störa.

När pappa är hemma så vaktas han varje minut för att se om han ätit frukost klart eller borstat sina tänder färdigt. Har han det blir han obönhörligen ledd med ett finger i Antons hårt knutna hand till lämplig plats för att leka. Och sen ska det brottas, bygga lego, springas ikapp och leka kurragömma utan avbrott och helst flera saker samtidigt. Jag har fått börja säga ifrån ibland vilket jag alltid haft svårt att göra och han har svårt att acceptera detta.

Lina får däremot en hårdare behandling från början. Hon har haft oturen att födas av redan härdade föräldrar. Hon får sitta mycket i sin babysitter och vi kommer inte medsamma när hon gråter. Allt för att härda henne för framtiden.

Men Lina är en tuffing. Hon tar ingen napp mer än just när hon ska somna in. Och hon gråter just aldrig. Hon ligger och knölar när hon vaknar om nätterna, vilket vi vaknar av.

Första tiden med Anton så gick vi upp på natten när han vaknade, bytte hans blöjor och matade honom i en stol i vardagsrummet. Med Lina kör vi det så smidigt som möjligt. Jag matar henne inte längre om nätterna. Jag går bara upp när hon vaknar första gången, hämtar henne och ger henne till sambon i sängen. Och där får hon ligga resten av natten och hon ammar när hon vaknar 1-2 gånger till.

Både Anton och Lina vaknar till mellan 23.00 och midnatt, man vet aldrig vem som vaknar först. Jag hämtar båda, men när det är klart sover jag resten av natten. Och efterspm Lina inte gråter om nätterna så blir det en ostörd vila för mig.

Till sist fyller vi väl på med några till av Antons egna sammansatta ord:

Matpinne - Tandpetare

Hockeyboll - Puck