Omväxlande arbetsuppgifter

Mina arbetsuppgifter har de senaste veckorna varit av det tyngre slaget. Förra veckan så kapade jag ner gjutjärnsavlopp under spårvagnsstallarna i Norrköping. De var upp till 168 mm i diameter och i stort sett helt fulla med sand som spolats bort från spårvagnshjulen. Rören blev därför så tunga att jag kunde kapa högst 80 cm långa bitar i taget och få ner till marknivå, ca 4 meter ner. Detta arbete fortgick under 3 dagar.

Veckans övriga två vardagar så isolerade jag fjärrvärmerör i gatan utanför idrottsparken i Norrköping. Rören var 324 mm i diameter, 53 meter långa och två till antalet. De var så heta att man inte kunde sitta på knä på dem särskilt länge utan extra stoppning i knäfickan, för då brände man sig. Det blev en märklig kombination med sån kyla att det kom rök ur munnen och snön som låg runt sidorna av röret, och det varma röret med smältvatten under som vi ideligen doppade isoleringen i.

Denna vecka har jag bland annat brandtätat på Billerud i Skärblacka, tidigare känt som Skärblacka Bruk. Där är det sotigt och luktar "avlopp" om hela pappersbruket.

Idag gav vi oss på nästa finjobb. Vi tar upp utläckt råolja nere i en gatubrunn i en mittrefug över hamnbron. Vi får ha på oss regnkläder och stövlar som vi sedan fått lov att kasta bort.

Ibland stannar man upp och reflekterar lite. Jag har ju trots allt en gång i tiden suttit på kontor. Och dessa uppgifter verkar lite underkvalificerade för en med dataingenjörsexamen som jag.

Misströstar jag då? Njaee.... oftast inte. Det är kul att se vilka utmaningar man kan ta sig för och till slut gå iland med. Jag fotar miljöerna med kameramobilen så mycket jag kan.

Jobbmarknaden för programmerare har ju under många år varit helt körd och jag är glad att jag med dessa jobb och liknande faktiskt kunnat behålla huset, vilket inte skulle ha varit fallet om jag gått hemma på a-kassa.

Det som desto mer sätter fart i huvudet på mig så är det att under senaste tiden har det börjat finnas jobb för programmerare igen. Förr eller senare kanske det finns plats vid nån dataskärm för en 41-årig gubbe igen. Man märker skillnaden på att man allt oftare får komma på intervju. Har hunnit med 8 av dessa under mina två år som "diversearbetare".

Absolut värsta sortens intervju man kan vara med om är den de hör av sig igen från. Detta har inträffat 2 gånger. Senaste gången för bara några veckor sedan. Då blev jag inkallad för en andra intervju hos chefen för företaget samma dag som de skulle bestämma sig för vem de skulle anställa.

Gissa om tankarana far iväg då. Intervjun var klar klockan 11.00 och fram till den eftermiddagen så hade man redan planerat vilka man skulle köpa tårta till sista dagen på gamla jobbet. Men 17.15 kom mailet som sa att nu var det någon annan som fick jobbet. Det blev några deppiga timmar efter detta besked, på gränsen till sorgearbete.

Men redan nästa dag var man uppåt igen. Man fick ju tänka att om man kom så här långt på en intervju så var man ju aktuell inom den branchen trots allt. Så på med regnstället igen och fram med hinkar, rep och spackelspadar. Här ska saneras råolja.