Felet med elektriker är att de tänker som elektriker

Igår när jag var på Billerud och brandtätade, hade jag precis blivit klar när två elektriker kom och ville gå hem. Jag får inte vara kvar i huset utan dem ifall man skulle råka ut för någon olycka. När de tågade in klockan 15.35 så var jag klar med mitt arbete jag satts att göra i fabriken, sånär på att jag hade en massa städning kvar samt en hel hög med grejor att bära ner.

Elektrikerna insåg att jag inte tänkte lämna lokalen utan att vara helt färdig så de ryckte in och hjälpte mig. De började städa runt min arbetsplats. Plastbitarna jag använt som skydd samlade de ihop och lade i en sopsäck. Men sedan var det en massa smått skräp på golvet. Elektrikerna, som är mycket hemmastadda på arbetsplatsen, letade genast upp en stor dammsugare, stoppade i sladden, drog ut slangen och slog på den. Dammsugaren startade med ett morrande. Ett morrande som varade i knappt en sekund. Sedan stannade den och dessutom slocknade lokalens belysning.

Men de var ju som sagt elektriker. Och som sådana såg de genast en elektrisk installation som behövde åtgärdas. Så städningen avstannade och de började båda leta efter proppskåpet.

Vi var alla på femte våningen, utan hiss, och jag hade så mycket grejor att bära ner att jag skulle behöva gå 3 gånger ner för trapporna. När jag burit ett lass nerför trappan möttes jag av elektrikernas bas. Han var ju också elektriker och när han fick sitationen klar för sig hjälpte han de båda andra att leta efter den trasiga proppen. Jag fick snällt fortsätta att bära ner alla mina saker ensam. Skräpet på golvet då, kanske ni undrar? Jo, jag hittade en sopkvast och sopade ihop alltsammans själv.

När jag lämnade platsen i min firmabil klockan 16.05 spramg det fortfarande runt tre elekriker och letade proppar. Och har de inte hittat några så springer de väl runt där än idag.