Att jobba som datakonsult i Stockholm

Igår var jag nere i mitt gatuhål och sanerade råolja. Idag har jag varit i Stockholm över dagen och jobbat som datakonsult åt ett aktieföretag. Så snabbt kan det svänga i min lilla firma.

Söker man på arbetsförmedlingens hemsida så finns det 5 jobb att söka för en programmerare som jag i Östergötland. Motsvarande sökning i Stockholm ger 305 träffar. Detta gör att man slänger trånande blickar mot huvudstaden när man ledsnat i sitt hål i gatan. Men jag skulle aldrig flytta till Stockholm. Aldrig!!

Däremot var det intressant när min gamla barndomskamrat ville hyra in mig några timmar för att hålla ordning på statistiken på det lilla aktiesäljarbolag han numera är VD för. Intressant på flera sätt. En orsak var att prova på att pendla med tåget och kolla om man kan arbeta på tåget eventuellt. Och hur man orkar med dessa lite längre arbetsdagar.

Imorse fick jag gå upp ganska tidigt. 04:55 stod väckarklockan på när den gav ifrån sig sitt envetna tutande. Klockan 05:20 avgick bussen från hållplatsen utanför vårt hus. Så dags brukar jag bara vara 10 minuter från att vakna i alla fall, så så förskräckligt mycket tidigare verkade det inte.

Tågresan började 06:00 från Linköpings station. Det var helt nya tågvagnar denna gång. De var i två våningar och hade mycket glasinfattningar. Om utsidan var ny så gav jag inte mycket för insidan. Åtminstone inte där jag satt. Jag åkte baklänges ihop med en annan herre och så var det ett japanskt par vänt emot oss. Exakt som man brukar sitta vid SJs bord, alltså. Det var bara det att det fanns inget bord!! Ganska värdelöst. Jag hade bredda mackor med mig och en läsk, men det fanns liksom ingen plats att packa upp maten på. Så den blev kvar i påsen.

Klockan 08:00 var jag på centralstationen och tog mig med tunnelbana ut till dagens arbetsplats. Där var jag 08.20. Det tog alltså 3 timmar från att jag stod vid busshållplatsen hemma till jag var på arbetet i Stockholm.

En arbetsdag på kontoret svischade bara till så var den slut. Klockan 17.30 lämnade jag lokalen motvilligt. Det var kul att spendera arbetsdagen framför datorn igen.

På hemresan hade jag bokat en 1:a-klassbiljett för att prova på nymodigheterna med ström till laptop:en och Internet ombord.

Det sistnämnda var en liten besvikelse. Vägguttag hade de och det var bra. Internet kunde mitt nyinköpta trådlösa nätverkskort också hitta. Men det ville de ha betalt för att utnyttja. Man kunde betala direkt på den hemsida SJ hade och som var den enda man kom åt på nätet.

Men anslutningen var fruktansvärt långsam. Det tog mig 45 minuter att få fram sidorna som sa att jag faktiskt hade gratis Internet på min 1:a-klassbiljett. När jag väl angav min kod på biljetten så tog det 7 minuter för nästa sida att dyka upp som sa att jag var inloggad.

Til slut kunde jag dock ta mig ut på en hemsida också.
www.aftonbladet.se
Det tog bara 70 minuter av den 100 minuter långa resan. :-)

Sittplatsen på tåget var också här under all kritik. Bordet var så litet och så långt bort att jag inte fick plats med min externa mus, och inte kunde vinkla upp skärmen i den vinkel som ger bäst bild. Dessutom lyckades jag inte vinkla stolen, så jag satt vansinnigt framåtböjd och skrev. Fick snabbt en molande värk i ryggen. Och blev till slut hemskt bilsjuk av skumpandet på tåget medan jag skrev.

Men det var i alla fall ett X2000-tåg och jag var snabbt i Linköping. Dock 5 minuter försenad vilket gjorde att jag fick vänta (ute) i 25 minuter på nästa buss. Den bussen körde fram och jag klev ombord. Sen kunde busschauffören inte starta bussen igen. Efter lite ringande till hans buss-support så startade den till slut.

Jag klev in hemma klockan 20.50. Trött i huvudet och i kroppen, men trots allt hade det varit kul att prova på pendlandet. Detta kan bli fler gånger om tillfälle ges.