04 januari 2007

Lina

Har bloggat spaltkilometer om min son, men just inte mycket om Lina.

Tänkte gottgöra lite här och berätta för världen hur hon är.

Lina är full av "partytrick". Hon "pruttar" med munnen och nyper i alla näsor hon kommer åt. Och drar storebror i håret tills han skriker.

Dessutom är hon synnerligen envis och ger sig inte om hon fått för sig att hon vill kolla nån grej. Hon pekar och gasta långa stunder om det behövs och häver sig ner i famnen åt det hållet hon vill.

Kroppsligt ligger hon dock rejält efter. Trots att hon idag är 14 månader har hon inte börjat krypa än. Vill hon nånstans så lägger hon sig ner och rullar dit istället. Pappa är inte speciellt orolig för detta faktum. Anton kröp aldrig heller, han uppfann en speciell hoppstil istället där han tog fart med båda händerna i golvet och hjälp av ena foten. Först efter 17 månader kunde han stå och gå. Lina börjar också bli stadig i benen om man försöker ställa henne, så det kommer.

En annan sak som utmärker Lina är hennes känsla för rutiner. Hon har massor av saker för sig varje dag. På morgonen följer hon med pappa ut i badrummet efter frukosten. Där ska hon ha tre eller fyra tuber, bl a min tandkrämstub, att titta på på golvet. Första gången hon lånade dem så trodde hon att jag skulle lyfta upp henne när jag var klar och böjde mig ner, men jag tog upp tuberna först. Morgonen därpå när jag böjde mig fram mötes jag av en tub som Lina sträckte fram till mig. Följt av tub två och tre, en tub i taget. Detta gör vi nu varje dag när jag gör iordning mig i badrummet.

När mamma säger at hon ska säga godnatt till oss så vinkar hon automatiskt.

Och när vi bytt blöjan (som tar tid, för hon är Linköpings snabbaste blöj-öppnare, så man får göra om det 3-4 gånger) så pekar hon genast på tandborsten. Hon skrattar när hon blir borstad och sen ska hon själv prova lite.

På morgonen ska hon krama min barndomsnalle och sen lyssna i telefonluren på nattduksbordet. Varje morgon.

Mat är annars nåt Lina älskar. Men bara det hon själv bestämt. När hon blev serverad banangröt varje morgon vägrade hon öppna munnen. Men när vi efter en vecka provade med äpple och pärongröt så åkte munnen upp och hon åt med god aptit. Fram till att hon kom på att vi andra åt smörgås. Då vägrade hon den gröten med om hon inte fick ett fat med smörgåsbitar först som hon själv åt med fingrarna, och fortfarande äter varje morgon. När bitarna är slut går det bra att äta gröt igen.

Men nätterna är den största frälsningen fortfarande. Hon somnar klockan 19.00 och sover till morgonen. Det har hänt att vi fått väcka henne strax före 8 på morgonen.

Hennes största idol är storebror. Allt han gör vill hon också göra. Hon sliter hejdlöst i hans astmaspray om inte hon också får prova att stoppa den i munnen.

Och storebror vaktar sin lillasyster. Även om hon tar mycket av vår tid han annars varit bortskämd med att få själv. Han har stått ut med henne många gånger.

Fram till den dag när han tycke det var nog. Han bad att få viska i Linas öra:
-"Jag är trött på dig, Lina. Jag vill inte vara din storebror längre."


Och hur mycket vi försökte lirka var han betämd på den punkten. Till slut gick sambon och jag ut i nästa rum. Och ifrån det andra rummet hörde vi hur Anton smög fram till Lina och viskade tyst:
-"Jag kan inte leva utan dig, Lina."

Vad som egentligen hände i Svanvikskurvan

Semester i juli 1984. Jag har lånat min mammas bil, en röd Volvo 242, årsmodell 1972 – FXO 625, så ofta att hon beslutar sig för att köpa e...