06 september 2010

Klassfest 30 år senare



I helgen har jag varit på klassfest. Det var nämligen 30 år sedan jag slutade 9:an i Valdemarsvik (Hur sjutton kunde det gått till??).

Företaget "Barabamba" hade förgått detta genom att försöka locka oss på sin egen "klassfest" mot betalning. Har inte hört någon som anmält sig dit, men de hade haft det trevliga initiativet att skicka med en klasslista över var mina klasskamrater bodde idag. Där kunde jag se att min
gamla "bästis" Anders Frank hade lämnat Borås till fördel för Motala. Kul! Bara 4 mil från mig ju..

Jag funderade söndagen innan på om jag skulle slå honom en signal och kolla om han skulle gå på klassfesten. En timma senare ringde det. Det var Anders Frank...

Och vips var man femton igen och skvallrade på och pratade om att ses innan bussen till Fyrudden i Gryt och klassfesten gick. Så på lördagen fick jag skjuts av min mor och far in till Norrgatan och Anders mammas hus. Jag hade inga problem att veta var det låg, trots att det var 25 år sedan sist jag såg det (och Anders).

Väl inne var det två tonårspojkar som återförenades och diskuterade hur vi skulle kunna få med oss maximalt med dolda drycker. Hans mamma var fortfarande pigg och gjorde sitt bästa för att sonen inte skulle ta med för mycket att dricka.

Vi gick strax efter ner till Folkets Hus i Valdemarsvik där en buss skulle ta oss till Gryt. Först trodde vi att vi missuppfattat nåt, för platsen var tom. Nej.. inte riktigt tom. Ca 10 personer hade spontant samlats i ett hörn och prasslade med sina ICA-påsar eller höll krampaktigt om sina ölburkar lite i smyg. Från vår klass var det bara Anette där, men det var kul att se henne...

När bussen kom stod man med sin dryck och undrade om man skulle gömma den för chauffören. Men chauffören visade sig vara en av oss som gick ut samma år - Julle- så det kändes genast lugnare.

Sedan gick man förbi en rad äldre män och kvinnor för att hitta en plats i bussen längre bak. Plötsligt började alla gamlingarna hälsa på en. Man insåg att det var ju mina "gamla" klasskamrater som satt där. Som man inte sett på fem , tio eller i viss fall 30 år...

(Tack Anette Johansson för lånet av bilderna)

Vi var förvånansvärt få, ca 60 stycken, från fem klasser. Vi var dock 13 från vår klass. Det var en fruktansvärd mix av utseenden. Några såg exakt ut som när de slutade 9:an. Andra kunde man gissa sig till efter ett tag vem de var, när man såg igenom hårbrist och i flera fall grånat hår. Sen fanns det en liten klick man inte kände igen alls. Tills någon förklarade vem det var. ..

Och slutligen en - vid namn Bertilsson - som man inte kände igen även om de sa vem det var och
man mindes hur han såg åt då. Han måste ha skickat en standin.. eller nåt...

Väl i Gryt hade vi fullt upp med att berätta för varandra om vad vi pysslat med under alla dessa år. Här följer ett axplock med subjektiva ögon:

Mest Retro

Malle var tjejen som var mest utvecklad tidigt i högstadiet. De tuffa killarna (inte jag) brukade då gå och klämma lite på henne och nypa henne i stjärten och så. Under kvällen såg jag minst två killar som fortfarande nöp henne där bak. En märklig känsla nu när det utspelade sig mellan 46-åringar...

Mest Rörande

Torben! Och hans historia om hur de tog sig an en 23 timmar gammal baby för tre år sedan. De fick en dags varsel innan den föddes men ryckte genast in för att hjälpa ett barn i nöd.

Tvåa lägger jag nog in Kerstins dröm om att få åka till England och se fotboll, och som ännu inte inträffat.

Trevligast

Högst subjektivt. Men jag gillar Ann för att hon är som hon är. Speceiellt nu sedan hon dagligen berättar om sitt liv för oss på facebook.


Störst Potential

Jim hade just läst in en byggnadsingejörsexamen och var på väg mot nya jobbmöjligheter.

Ålderskrämpor

Det figurerade en hel del läsglasögon och progressiva bågar på kalaset. Och många liknande historier om sämre syn med åren, Jag vet, jag är själv mitt i den smeten. Dessutom en del prat om värk i ryggar och andra ställen i kroppen. Dessutom gjorde sorlet i lokalen att våra gamla öron hade svårt att uppfatta vad vi ville säga till varandra ibland.

Skvallret

Mycket tal om de skilsmässor som drabbat några. Om han i klassen som hittat sin drömprins. Om de som lyckats med sina företag, och om klasskamraternas barn som var allt från 2 år till strax över 20.

Minnen från Skolan

Mest avhandlades hur vissa lärare blev mobbade av oss elever. I övrigt ganska lite sånt prat. Tror att en del har svårt att minnas så mycket från 1980.

Åldern i Rummet

Jag tror att de unga servitriserna såg en samling medelålders tanter och gubbar i lokalen. Vi andra såg en högstadieklass som nyss gått ut och nu hade fest tillsammans. Just där och då hade tiden stått still.

Namedropping

I övrigt vill jag kort dra mig till minnes Blomman och hans förkärlek att hålla låda. Karin som gärna var med på bild så fort en kamera visade sig. Anna-Lenas hurtiga iver att lösa knep & knåp med mig. Och så var det kul att återse Rikard Ferm efter så länge. Och Magnus är alltid en trevlig prick. Nu som då.

När festen var slut och bussen återfört oss till Folkets hus samlades vi, ca 6 personer och svamlade en sista gång om ditt och datt och den stjärnklara natten innan min far kom ångande och skjutsade hem mig. När jag klev in i bilen hälsade de kvarvarande så glatt att man önskade att man var 56 snart så man fick göra om kvällen igen...

Dagen Efter

På söndagen ringde Anders Frank och vi stämde av våra upplevelser helt kort och återgick till våra respektive verkligheter. Men vi lovade att höras av snart igen.

Vad som egentligen hände i Svanvikskurvan

Semester i juli 1984. Jag har lånat min mammas bil, en röd Volvo 242, årsmodell 1972 – FXO 625, så ofta att hon beslutar sig för att köpa e...