30 juli 2010

Fem myror är fler än fyra elefanter

Idag har vi varit på teater med barnen. "Fem myror är fler än fyra elefanter" i en uppsättning av Jippiekultur i Linköping.

En hel samling iakttagelser gjorde jag:
  • De härmade rösterna på Magnus och Brasse väldigt bra..
  • Minus dock för att de kallade sig sina riktiga namn "Nicklas, Lasse och Karin".
  • De följde TV-seriens manus till punkt och pricka.
  • Föräldrarna gillade det minst lika mycket. Antagligen mera.
Det var klart kul och sevärt. De härmade även animationerna på ett berömvärt sätt. Det kostade 140-160 kr per person. 120 kr om man hade MedMera-kort.

Jag kan rekommendera den till nyfikna. Går i Gamla Linköpings utomhusteater varje fredag-söndag klockan 16.00 under sommaren.

Lina som aldrig sett originalshowen gillade det också. Så mycket att hon ville se de VHS-band med alla avsnitt jag en gång köpte åt Anton och inget av barnen har sett förut. På banden var hon lite besviken på att det var tecknade myror och inte små tjejer i bruna kostymer som på teatern. Scenen där Brasse stavade fel på Evas namnsdagstårta på bandet ville hon se två gånger i rad. Efter halva första avsnittet lessnade hon dock och ville se "Bananer i Pyjamas" istället.

Antar att de tecknade delarna är lite för banala för barn av idag och drar ner takten på showen. Återkommer om intresset skulle vakna på nytt. Hon är ju trots allt väldigt intresserad av bokstäver och siffror just nu.


23 juli 2010

Favoritdräkt



I Stockholm var vi inne på Hennes & Mauritz en sväng. Lina hittade en dräkt hon gärna ville ha. Vi tyckte inte den passade så vi lockade med andra med Prinsessor och Kitty Cat på. Men Lina hade bestämt sig! Hon tog gärna upp pengar ur egna plånboken bara hon fick sin dräkt. Vi trodde inte hon skulle använda den så värst mycket. men märkligt nog har hon haft den av och på hela dagen idag. Vi får se om det håller i sig.

Vadå?? Vill ni se dräkten? Tja, det finns en bild här...

20 juli 2010

Tur på Gröna Lund




Idag har vi varit på Gröna Lund. Anton var lite tjatig om att få spela chokladhjul. Orsak: Han vann en jättelåda Dajm på Liseberg förra året, och tror sig ha tur nog att vinna en till.
Två gånger spelade han utan framgång. Så tjatade han en stund om att få spela en tredje gång. Jag var motvillig, men sambon hostade upp pengar till en spelomgång till. Anton gick bort själv och spelade alldeles ensam vid chokladhjulet. När vi tittade bort så lyft just damen i luckan över 2,1 kilo Plopp till Anton som fick famnen full.
Lina blev förstås avundssjuk och pekade på att hon också ville ha en sån kartong, och vandrade bort till samma chokladhjul. För rättvisans skull fick hon pengar för att spela en omgång hon också.
Damen i luckan frågade vad hon hette och sa sedan:
- "Nina.. jaha, Lina... Vilken bricka vill du ha då?"
Lina hade aldrig spelat chokladhjul förut så hon pekade på en jättesak med kexchoklad, och damen skrattade. Anton assisterade med att tipsa om vilken bricka han hade haft och frågade menande om Lina ville ha den. Lina accepterade och hjulet snurrade.
- "Säg stopp" sa damen.
-"Stopp" sa Lina omedelbart.
Hjulet stannade och damen utbrast:
- "Nämen... hon vann hon också..". Damen liksom säckade ihop lite bakom disken men fortsatte:
- "Det är ju inte sant. Det händer bara inte.."


Men hon fick inse faktum och 1,9 kilo kexchoklad bytte ägare. Det fanns 20 brickor så barnen hade just lyckats trots oddsen ett mot 400, så man förstår att damen var lite tagen. Men barnen var glada, medan deras föräldrar fortfarande förfäras över att släpa dessa lådor ihop med väskorna ner till stationen om ett par dagar...


Gillade de godiset? Tja, Lina tjatade om att få smaka hela dagen, men vi lät henne inte öppna förrän vi kom till hotellrummet. Där tog hon två tuggor på sin hett efterlängtade första kexchoklad (av 36), sedan räckte hon över den till mamma och sa:
- "Jag vill inte ha mera.."

På hotell i Stockholm


Denna vecka har vi en kortsemester i Stockholm hela familjen. Jag, sambon och Anton satt tillsammans och valde hotell på Internet redan i maj. Vi fastnade för ett på Kungsholmen som heter Hotell Lindhagen.
Sedan igår är vi på plats här. Hotellet ger sken av lyx och flärd. Hemsidan är full av fina detaljer om rummen. Men vi vet bättre nu.. :-)

De skryter om sina fina rum här:http://sv.hotels.com/hotel/details.html?pa=1&pn=1&ps=1&pointName&reviewOrder=date_newest_first&roomno=1&destinationId=1270279&rooms[0].numberOfAdults=2&tab=description&hotelId=309344&validate=false

Nog finns det en massa intressanta saker som kaffebryggare, mikro och brödrost. Men det fanns en hel hoper av saker som var ren lögn också:

"Välkomstarrangemang" - Tja.. de hade lagt en miniflaska duschgele på en av sängarna. Inte så spännande present. För det fanns ett par till i badrummet. Men absolut inget schampoo. Första hotell jag varit på som inte har det...

"Avskild middagsplats" - De hade klämt in ett köksbord mellan diskbänken och barnens sängar. Inte så avskilt precis..

"Skrivbord" - Tja... finns det väl.. om man anser att köksbordet också är ett skrivbord så kanske..

"Hushållsarbete" - Vad sjutton menas med det? Kan de mena hotellstädningen? Troligtvis inte, för ingen har varit här och städat alls under de tre dygnen.

"DVD-/videospelare" och "DVD-spelare" (igen) - Tja, var??? Här finns ingen. Vi har genomsökt platt-TVn men den har inget sånt.

"CD-spelare" - Gissa... ingen sådan finns heller.

"Värdeförvaringsskåp på rummet" - Var då? Har inget sett!!

"Klockradio" - Orsaken till att jag inte packade en egen. Jag gillar att kunna veta vad klockan är när man vaknar på natten. Men finns det någon?? Nej...jo... i Platt-TVn finns en tidsangivelse längst ner... kunde funkat.. om den inte försvann när man trycker av TVn till stand-by. Och radio har den ju inte heller...

Övriga saker vi noterat om hotellet:
* När man kommer upp på vår våning ser man genom glasdörrarna att de lägre numren är till höger, och vårt rum som har ett av de högre numren finns till vänster. Men den väntar dörren går inte att öppna!! Vi fick chansa oss in till höger i stället och hittade en bakväg runt hisschaktet till vårt rum. Och så har dörrarna förblivit hela vistelsen.

* Hotellfrukosten var en av de sparsammaste jag fått någonsin tror jag. De hade väl lite bröd och pålägg samt ägg, jouice och cornflakes. Men man saknar bacon och rostat bröd, som finns överallt annars. De hade en lucka för att placera varm mat men den var tom hela frukosten i morse.

* I kväll började det droppa ner vatten från taket där jag satt framför datorn vid matbordet. Ca 1 dl på tio minuter. Jag gick givetvis ner och klagade. De gav det fantastiska svaret:
- "Vi har anmält det, men de sa att de kan inte komma förrän i morgon!"
Då hade jag inte ens sagt vilket rum jag bor på. När jag frågade om den detaljen ändrades historien till attt de alldeles strax skulle anmäla felet. Och några andra rum fanns inte lediga, så de lät saken bero tills imorgon.

Så nu sitter jag här på hörnet av matbordet och känner vattendropparna stänka mig på armen. Fick sån lust att blogga av mig lite ilska av någon anledning.. :-)

15 juli 2010

Att läsa godnattsagor - del 2

Innan jag läser för Anton på kvällarna så är det Linas tur att få höra lite saga. Att läsa för Lina är lite speciellt. Hon väljer gärna samma saga varje kväll. Hennes logiska tänkande har svårt att inte protestera om hon finner något ologiskt. Några exempel:

I en saga med Kalle Anka så har hon fastnat för en bild på farbror Joakim på sitt kontor. Det som gör henne upprörd är detta:
- "Varför har han tre telefoner? Han har ju bara två öron!"

I sagan om snövit som hälsar på de sju dvärgarna så protesterar hon varje gång jag läser att "Prinsen och Snövit vinkade till dvärgarna". Lina blir upprörd för på bilden syns det att de vinkar tillbaka. Fast det inte står inget om det. Så hon "tvingar" mig varje gång att lägga till:
- "Och dvärgarna vinkade tillbaka."

Dvärgarna kan hon namnen på (fast Blyger kallade hon "Rodner" ett tag, för att det stod "..och Blyger rodnade..). Men hon tycker det är ologiskt att alla slutar på "er" utom en, Prosit. Så hon kallade honom "Hoster" i början.

I sagan om Malin som går till doktorn så berättar de att:
- "Först får Malin kissa i ett rör." Och så visas ett urinprov på bilden.
Lina undrade hur hon kunnat kissa i det lilla röret. Jag berättade att hon har nog kissat i en potta först, och så har de hällt över kisset ner i röret. Så numera varje gång som jag kommer till raden:
"Först får Malin kissa i ett rör." så säger Lina:
- "Nähe.. en potta."

Det är oftast sagoböcker vi läser. I början förstod hon inte sig på serietidningsformatet. En gång sa hon om Bamsetidningen vi läste:
- "Där är lille Skutt...". Men i nästa ruta fanns han igen.
- "Va,?Finns det två lille Skuttisar??"

Ikväll läste vi en ny saga för henne om Bror Kanin. Det stod att:
-"Bror Räv och Bror Björn lade benen på ryggen."
Lina utbrast genast:
- "Nähe.. det går inte. Titta då!" Hon drog upp båda benen mot sin bröstkorg.
- "Det är alldeles för tungt..."

14 juli 2010

Att läsa godnattsagor - del 1 av 2

I flera år har jag läst för Anton innan han somnat. Oftast har det varit ur Kalle Anka. Jag har en prenumeration jag haft av och till. När jag bodde själv i Skäggetorp staplade jag de nya Kalle Ankorna på toa och läste i dem bara när jag satt där. Det gick sådär. Jag satt mindre tid än tidningarna kom. Jag skapade regeln att om jag låg ett år efter skulle jag sluta prenumerera tills jag läst i fatt. Denna regel fick jag praktisera två gånger.

Leksakerna som följde med har jag sparat i en skokartong och de har numera pytsats ut till Anton under hans första år. Leksakerna är om man säger i avvikande kvalitet. Man skulle gärna vilja gärna prata med dem som lovar en radiostyrd bil till barnen i kommande nummer och sedan skickar en liten leksak som inte går att få liv i. Helt utan krav på garantier och liknande.

Nu förtiden hinner vi läsa ut tidningarna. Och vi läser noga. Allra först läser vi vem som skrivit och tecknat varje avsnitt. Vi har båda lärt oss att har seriefigurerna långa halsar så har Bas Heymans tecknat. Och då är de extra roliga. Vi har (jag: återigen) lärt oss uppskatta gamla Carl Barks-äventyr. Numera läser vi ifatt veckans serieskörd på ett par tre dagar. Trots att tidningen nuförtiden har 64 sidor.

Övriga kvällar frossar vi i gamla goda album. Såsom Lucky Luke och Asterix. Här har vi lärt oss uppskatta avsnitt skrivna av Uderzo. Ja, han skrev ju både till Asterix och Lucky Luke.

Största lyckruset ges när vi kommit över några album jag läst själv som barn. Farmor har skickat hit en hel bunt. Någonstans långt inne i mig som barn önskade man att få läsa dessa äventyr för sina barn. Nu får jag det!!

När vi läst sådär 20 minuter varje kväll lägger vi ifrån oss tidningen och Anton somnar inom ett par minuter på min arm. Och pappa.. tja.. han somnar han också.. sju kvällar i veckan.. och kommer upp vid sådär 21.30 eller 22.00 alldeles sömndrucken och konstig..

13 juli 2010

En semesterdag avslutad

I morse vaknade vi hela familjen i vår säng och mamma frågade Lina om hon gillade svarta vinbär. Lina:
- " Jag gillar dem ibland. Idag är inte ibland."

Linas tankar går dessa dagar mest till att hon ska åka till Stockholm nästa vecka. Det tjatar hon ofta om. Lina vet inte riktigt vad Stockholm är. Men hon har varit pÅ Gran Canaria (eller Gran Canarika som hon säger) och på Teneriffa. Hon har noga proklamerat att hon INTE vill gå på Bamseklubb i Stockholm.

I Stockholm ska hon åka en "Tunnelvagn" som går under jorden. Vi skrattade åt hennes uttryck men vi insåg att det faktiskt var ett mer korrekt ord än att " åka tunnelbana".

Sedan frågade vi varandra vad vi skulle hitta på idag. Anton förslog:
- "Vi kan väl åka till centrum i Norrköping?"

Förslaget godtogs och vi gav oss iväg Väl där förstod man att Antons plan var att leta dataspel där. Han lyckades komma hem med ett Wii-spel och ett PC-spel med cykeltävlingar. Det senare kostade bara nio kronor. Det mest fantastiska med det var att vi erbjöds köpa en försäkring ifall skivan gick sönder. Om vi betalade tio kronor till fick vi en garanti på två år på att vi skulle få ett nytt likadant spel om skivan gick sönder. Värde nio kronor... Vi hoppade det förslaget. :-)

Vi sprang på min kusin Lilian i Norrköping. Lina berättade saker som for i hennes huvud för henne:
- "Vi ska åka till stockholm!" sa hon. Och:
-" Vi ska laga avloppet när vi kommer hem!"

Pappa hade lovat henne att vara med när vi rensade rören under handfaten. Hon älskar teknik och verktyg.

Väl hemma bröt ett åskväder ut och Anton var arg för att vi inte lät hon prova sina nya spel medan det pågick. Men tids nog ebbade det ut och vi kunde testa dem. Så som "kvällsbus så spelade vi Tennis, La Crosse och hann även installera cykelspelet.

Lina och jag hann också rensa vårt avlopp innan hon lade sig. Lina hade också köpte en resväska i Norrköping som hon testade hela kvällen att rulla bakom sig. Den skulle hon givetvis ha med till "Stockholm".

10 juli 2010

Finns Gud?

När jag var liten och gick i mellanstadiet så berättade fröken allt om vad Jesus gjorde. Det fanns en tid då man undrade om man skulle tro på att han och Gud någonsin funnits. Jag fastnade för att han inte fanns. Och så tro jag alla jag känner också gjort. Hela min generation.

Sånär som på ett fåtal. Och de anses just därför som lite udda. Lite som Jehovas vittnen. Man kan väl acceptera att de inte tror som oss. Men det där evinnerliga att försöka ändra vår åsikt till deras är så tröttande.

Visst kan jag förstå att folk behöver Gud. Eller Allah. Eller Mohammed. De vill veta att det finns något större som vakar över en så att man kan känna sig trygg.

Nu har min generation fått egna barn. Och jag har absolut inte pratat religion med min son en enda gång. Men mellan raderna kan man höra hans uppfattning.

Min mamma och pappa fick ta bort sin hund, Centa, nyligen. När vi var hos dem en dag så undrade Anton var Centa var nu. Farmor pekade rakt upp i luften. Anton fattade noll.
- "Hon är i himmelen" sa farmor.
Anton förstod ändå inte. Farmor fick ändra taktik och förklara var Centa var begravd. Man såg på farmor att hon blev ledsen av att att tala om det.

Ibland undrar jag om min generations krassa syn att Gud inte existerar är något vi utan att tänka på det tutar i våra barn utan att inse att vi gör faktiskt gör som Jehovas vittnen. Fast tvärtom....

Fundera själv på om du givit ditt barn en valmöjlighet att tro på Gud om det vill...

Härom helgen så såg Anton och jag ett par munkar i Skäggetorp.
- "Vad är det där för några?" sa Anton.
- "Det är Tibetanska munkar" sa jag. "De ägnar sitt liv åt att be till Gud."
- "Men Gud finns ju inte!" sa Anton.
Jag svarade lågt:
- "Säg inte det till dem.."

09 juli 2010

Buss

Familjens semester började en vecka innan min. Så denna vecka har de varit kvar hemma medan jag åkt de sista fem dagarna till jobbet innan semestern börjar.

I onsdags kom det önskemål om att jag skulle lämna bilen hemma hos dem. Jag blev lite ställd för jag är lite för lat att cykla de 10 km det är till jobbet. Och buss tar så lång tid, man får byta vid Resecentrum och vänta en stund på nästa.

Jag tog dock bussen. Inte helt problemfritt dock. För jag klev bara på när den dök upp på utsatt tid utanför oss. Men i en korsning längre fram så lade den iväg mot Vikingstad istället. Jag hade ju klivit på FEL buss. Det blev till att pingla i klockan och kasta sig av. Sedan blev det en kort språngmarsch tillbaka och jag hann exakt i tid nr den rätta bussen dök upp.

En kort stund senare fick jag dock en ingivelse. Vi Stora Torget gick jag av och promenerade genom centrum ända ut till mitt jobb. Ca 2,5 km och tog 27 minuter att gå. Men vilken promenad det var. Solen sken och folk i rörelse i stan att titta på. På jobbet såg jag t.o.m. fram emot att få börja gå hem igen.

Så när samma önskemål dök upp hos familjen igen på torsdagen var valet lätt. Jag tog bussen igen följt av en promenad.

På fredagen var det ingen som behövde bilen (fast jag tjatade). Men jag tog bussen i alla fall bara för att det var så trevligt att gå. Och eftersom jag gick genom stan så kom jag nära affärer jag annars drar mig för att åka till, för att det är så jobbigt att jaga parkering i centrum.

Så ikväll kom jag hem med två tekniska prylar jag spontanshoppade på Teknikmagasinet.

Och från och med idag så börjar semestern. Vi får se om jag är lika buss-sugen igen när den är slut.

Vad som egentligen hände i Svanvikskurvan

Semester i juli 1984. Jag har lånat min mammas bil, en röd Volvo 242, årsmodell 1972 – FXO 625, så ofta att hon beslutar sig för att köpa e...