29 januari 2009

Lina älskar youtube

Som jag nämnt tidigare så älskar Lina youtube. Så fort jag kommer hem på kvällarna börjar hon tjata om att hon vill ”ner källarn”. Sedan vill hon sätta sig i mitt knä och beställa filmklipp med barn som sjunger barnvisor.

- ”Bönen hover…men inte pojken mikrofonen huvet”, för den tycker hon är läskig.

För den nyfikna finns den här (klicka på den röda texten).

Andra favoriter är barn som sjunger fel ord i texten. Som den här. Och den här.

Eller bara är fåniga som denna. Och denna.

Hennes envetna tjat om youtube har pågått i ett par veckor nu. Längtan är så stark att jag har märkt att jag kan använda det som påtryckningsmedel.

Som förrförra helgen när hon och Anton satt kvar i bilen utanför huset medan jag bar in veckohandeln. Plötsligt fick hon en ingivelse att dra Anton i håret. Hårt. Anton skrek högt. Jag fick ta mig in i bilen och plocka bort henne. Och då, liksom nästan alltid när vi skäller på henne efter att hon har busat (och det gör hon ofta), så skrattar hon bara åt oss, hur arga vi en låter. Jag hotade med att om hon inte slutade att dra storebror i håret så skulle hon få sova utomhus. Lina bara skrattade. Jag drog då till med att om hon inte var snäll så skulle hon inte få titta på youtube. Då tystnade Lina, tittade upp och sa:
- ”Jag säga förlåt Anton…..pussa med…”

26 januari 2009

Lina leder dagens gymnastiska övningar

Lina stod i köket efter maten igår eftermiddag och gjorde gymnastiska övningar. Först ställde hon sig lite extra bredbent och frågade:
- ”Mamma kan du göra så?”
Jo, mamma kunde göra så. Lina stampade då med en fot i golvet.
- ”Mamma, kan du göra så?”
Jo, det kunde mamma med, lovade hon.
- ”Andra foten...” sa Lina och stampade den andra foten i golvet.
När mamma på heder och samvetet intygade att hon kunde göra även detta, tog Lina till nästa övning. Hon ställde sig framåtlutad så mycket att hon balanserade på huvudet. Så tog hon lite fart och slog en kullerbytta. Med följd att hon slog ryggen i ett köksskåp.

Mamma skrek till och tog upp den nu gråtande Lina. Mamma klappade om henne och sa att hon aldrig, aldrig fick gör så igen för hon kunde bryta nacken då. Lina nickade med två långa tårränder på kinderna.

Telefonen ringde. Det var mormor. Mamma frågade om Lina ville prata med henne:
-”JAAAA!!!” skrek Lina och tog luren:
-” Hej mormor. Jag har brutit nacken!”

22 januari 2009

"Internet är bara en fluga"

Jag såg i Corren idag att krönikören i Bostadsdelen gått en påtvingd Internetkurs och att hon faktiskt haft en del nytta av den. Jag började fundera hur jag använder Internet själv och har insett att jag aldrig skulle klara mig utan den. Jag blir rastlös om mitt Internet går ner hemma eller på jobbet. Om så bara ett par minuter.

Först och främst är det Google jag använder. Ibland kompletterat med Google Earth.

Dagligen tittar jag på aftonbladet.se, dn.se, metro.se eller di.se (Dagens Industri), och håller stenkoll på vad Obama i USA hittar på. Timme för timme.

Vill jag veta något mer specifikt kollar jag lämplig Wiki och får veta allt. Inte så garanterat sant som när man kollade i ne (Nationalencyklopedin) (stavas det så?) förr, men går en aning fortare att slå i.

Vi beställer biobiljetter på sf.se och sköter alla betalningar genom swedbank. Jag beställer resor genom sj.se, ryanair eller ostgotatrafiken. Skojigt detta med prickarsom försvinner i www-adresser. Undrar vad hemsidan för Mönsterås har för adress... :-)

Jag kör all form av Open Source jag kan hitta. Allt från Eclipse för mitt älskade java, till AVG för antivirus till Open Office. Allt finns som färdiga "downloads", bara att ladda ner och köra. Och fungerar klockrent.

MSN (med tillhörande hotmail förstås) står på nästan hela dagarna och jag håller kontakten med många gamla bekanta bara den vägen numera.

Mycket av de tv-program jag ser hittar jag på svt.se eller på tv4. Och ser när jag vill. På radio lyssnar jag fortfarande på P3 som alltid. Men numera på webben.

Jag läser bloggar dagligen. Eller skriver min egen blogg. Lina, 3 år, älskar redan att titta på youtube och blir arg om vi säger nej. Anton spelar spel på Internet varje dag.

Vill jag köpa något så kollar jag blocket, ebay eller tradera. Sambon kör mest Ellos eller HM.

När jag var arbetslös så var Internet ett ypperligt ställe att placera sin CV eller kolla platsbanken på af.se (arbetsförmedlingen) efter jobb.

Och då har jag inte ens gått in på vad facebook och myspace betyder för andra männsikor.

Så hur skulle jag klara mig utan att få slå in www i lämplig webläsare massor av gånger per dag. Hur gjorde vi förr? Blev vi inte galna? Jag vet att jag i alla fall skulle bli det om Internet försvann.

19 januari 2009

Blom-empati

Sambon plockade i ordningen en bukett tulpaner i lördags. Lina tittade på och kommenterade händelserna.

När sambo lade upp alla blommor på diskbänken utropade Lina:
- "Blommorna säger: Vi vill ha vatten, vi vill ha vatten."

Sambon tog upp en sax för att klippa nya snittytor på blomskaften.
Lina:
- "Blommorna säger: Inte klippa, inte klippa!"

Trots detta gjorde sambon färdig hela buketten och satte ner alla blommorna i en vas igen. Lina tittade på buketten och sa:
- "Nu gråter blommorna..."

16 januari 2009

Hur folk hittar till min blogg

Jag har skaffat en ny "leksak". En besöksräknare på min blogg som också talar om hur folk hittat hit. Detta är en ganska märklig läsning. Det är otroligt vad som kan leda hit. Exempel:


Googlesökningar:
barnens värld kallhäll
pizza malmslätt
biltema cykel distance
mikrohuvud
hur kommer jag till legoland från stockholm?
Claes Romberg
lap power
marknadsundersökningar du far pengar i fran
köpa laptop
Hur ska kolla värdekort om det finns penga kvar
hur gör man papper

Och kanske ännu märkligare. Att http://www.eniro.se/ ger träffar på min blogg med följande ord:

DÖRR+PLANKOR
resa med tåg till legoland
bygga sågbock

Ca tre om dagen hittar till bloggen med hjälp av sökningar som dessa. Jag får fundera på hur jag ska locka dem att återkomma.

Om någon vill veta hur man sätter upp en egen räknare så hör gärna av er till mig.

I övrigt kan jag meddela att Linas fot är helt återställd igen...

Och jo...

Grattis Christian Flodin, du var först in på min lista "Bloggintresserade".


Trevlig Helg önskar Lasse

12 januari 2009

Lina har skadat foten

I måndagskväll så snavade Lina på mattkanten när hon skulle springa till mamma i vardagsrumssoffan. Det hela såg oskyldigt ut och hon var bara ledsen ett kort tag. Men när hon skulle försöka gå igen var det tvärstopp. Hon kunde inte stödja på foten.

Och likadant var det morgonen därpå. Satte hon ner foten så började hon gråta. Jag ringde Sjukvårdsupplysningen. De ansåg att eftersom hon inte hade ont jämt så skulle vi avvakta ”24 timmar sådär”. Så det blev en dag med mycket bärande på henne.

Följande morgon var sceneriet detsamma. Det var också första dagen på vårterminen så jag var ändå hemma med båda barnen för att deras fröknar hade studiedag. Förmiddagen ägnade jag mig åt att få tag i vår vårdcentral. Det var inte lätt. Jag avvaktade tills de öppnade 8.00. Ja, jag var till och med djärv nog att ringa 1 minut innan de öppnade för att vara först i kön. En inspelad röst bad mig ange mitt telefonnummer, och så skulle de ringa tillbaka 9.35. Hur det hunnit bli en och en halvtimme kö innan de ens öppnat är för mig en gåta.

Nästa problem var att när jag knappat in halva mitt telefonnummer så började det tuta i luren och samtalet bröts. Jag gjorde för säkerhets skull om hela proceduren igen men med exakt samma resultat.

Sedan väntade vi på att de skulle ringa tillbaka. Men ingen ringde! Klockan 10.00 letade jag förtvivlat i telefonkatalogen efter något annat nummer till vårdcentralen, men det fanns bara denna röstbrevlåda. En brevlåda som numera deklarerade att nu var kalendern full och man fick återkomma nästföljande vardag.

Det tog mig 30 minuter att ringa sjukvårdsupplysningen och be dem kontakta vårdcentralen. Samt 15 minuter för dem att konstatera att jag inte alls fanns med på deras listor och istället ringde de tillbaka till mig. Jag fick en läkartid 13.15.

Så barnen och jag hann åka en sväng till Coop för att få tiden att gå. Där hamstrade vi på oss godis och en lång nybakad painriche så vi skulle kunna få något i magen om det dröjde länge på sjukbesöket.

Jag kastade ihop lite lunch till oss medan Anton bredde nio mackor, tre åt oss var. Han älskar att göra detta när mamma är borta. Att få förtroendet med en vass kniv och själv få välja pålägg åt oss.

Klockan 13.15 var vi på plats på vårdcentralen. Lina storgrät för hon vill inte ”gå doktorn”. Men när doktorn pratade om hennes fot så sträckte hon fram den och doktorn fick klämma på den.

Nästa steg blev en röntgen av foten på sjukhuset. Vi transporterade dit oss i vår bil. Återigen storgrät Lina när vi kom in på sjukhuset. Och när röntgen skulle ske så fick pappa sitta med medan de röntgade en hulkande dam i treårsåldern.

Anton hade redan på morgonen förklarat för lillasyster att röntgen bara var en kamera, och han hade för säkerhets skull övningsfotograferat henne med familjens digitalkamera.

När röntgen var gjord så bad de oss sitta ner medan doktorn tittade på korten. Lina uppfattade detta på sitt sätt och varje man i vit rock som passerade oss frågade hon:
- ”Ska du ta kort?”

Till slut kom en sköterska ut och meddelade att inget var brutet. Jag svämmade över av följdfrågor som ”Vad är det då” och ”Hur ska vi behandla foten”. Sköterskan hade dock inga svar utan hänvisade oss tillbaka till vårdcentralen.

Vi tog ingen ny kontakt med dem igen utan gick hem med Lina och nu, en vecka efter händelsen har hon gradvis börjat gå normalt på foten igen. Det var ju för väl…

Nytt svar från Östgötatrafiken

Hej igen!

Vi förstår absolut din synpunkt kring möjligheten att betala med bankkort ombord på våra fordon. Vår ambition var att ha denna utrustning på plats till den 1 januari men dessvärre lyckades vi inte. Det beror på att bankerna höjde säkerhetskraven väsentligt under förra året så den lösning vi redan hade tagit fram var inte längre godkänd.
Anledningen till att bankerna höjde sina krav var den kraftiga ökning av kortbedrägerier som man haft och har.

Dessutom var vi först ut i landet att ta fram en lösning för kortbetalning i kollektivtrafiken så mycket av det arbete som gjorts har varit nytt för alla parter. Bl a har det krävts en rad olika godkännanden och certifieringar av olika parter för att vi ska få ta betalt med kort.

Precis som du hade vi med andra ord helst sett att vi redan hade kortbetalningslösningen på plats. Tiden för stoppet för kontanter var sedan tidigare redan överenskommet så det datumet hade vi mycket svårt att skjuta på. Det vi trots allt kunde skjuta lite på var tiden för när all trafik är kontantfri. Idag gäller bara stoppet för kontant betalning i vår trafik i Norrköping, Linköping och Motala. I den övriga trafiken kan du betala som tidigare.

Som svar på din sista fråga kring rabatt och värdekort finns fortfarande möjligheten att köpa en kontant resa men då inte i städerna jag nu nämnde. Därav vår vd:s svar på insändaren du läste.
Hoppas dessa svar har rätat ut dina frågetecken, välkommen att höra av dig igen annars.

Med Vänlig Hälsning
Sylvia
Informationschef

08 januari 2009

Goddag igen Östgötatrafiken!

Nu har jag varit ute och åkt buss igen i mellandagarna. Det är ett smidigt sätt att förflytta sig från Malmslätt till Klockartorpet i Norrköping, måste sägas på det hela taget.

Bussen hemifrån var visserligen 5 minuter försenad och jag fick därför springa genom hela Resecentrum för att hinna med tåget som stod inne när jag klev av bussen. Men med kom jag. Dock andfådd.

Och sedan var det lite förvirrat på returresan att komma ner till tågstationen i Norrköping ett par minuter i midnatt och se att skyltarna angav att nästa tåg skulle avgå klockan 01.01 till Linköping. Och när det sedan dök upp ett tåg FRÅN Linköping en timme tidigare än detta så kändes det lite osäkert att kliva på detta oannonserade tåg, men det bytte snabbt skyltarna till att det skulle åka mot Tranås och därmed passera Linköping.

Fast det var inte detta jag ville diskutera idag.

Istället märkte jag tydligt på samtliga bussar och busshållplatsskyltar jag passerade att nu kunde man inte betala med kontanter alls längre, så som ni annonserat om tidigare. Detta ansåg jag helt OK nu när nya betalsystemet med att använda kontokort kommer istället. DOCK FANNS DET INGA KONTOKORTSMASKINER ÄNNU!! Inte en enda! Ingen hos er som tänkt på det självklara i att sätta upp dem först innan man förbjuder kontanter??

Om man ser resandet ur ert perspektiv så måsta jag väl anse att den resenär ni borde måna mest om är den som t ex fått fel på bilen på morgonen och får hoppa på första bästa buss. Sköter ni detta bra och han ser vilket OK sätt det är att åka kommunalt till jobbet så kan ni ju ha en kund för livet här.

Hur tror ni detta scenario skulle utspela sig idag? Han blir motad i dörren med orden att hans pengar inte duger att åka buss för, och att han inte kan köpa biljett på riktigt sätt annat än att först ta sig till stationen för egen maskin för att köpa värdekort där. Tror ni han kommer att överge bilåkandet och börja åka buss i fortsättningen? Tror inte det…

Sedan har jag en fråga om en helt annan sak. Såg ett svar till en insändare i Corren om varför det inte fanns fritidskort längre. Svaret var skrivet av en VD hos e som jag tror hette Leif. Han framhöll att värdekortet var det bästa för kunden för ”där får man dessutom rabatt på varje resa”.

Jag undrar hur den rabatten fungerar. Tidigare så var det ju så att en resa man betalade 20 kronor kontant för bara kostade 15 kronor med värdekortet. Eller några liknande siffror i alla fall...

Men nu när man inte får använda kontanter, mot vilket annat sätt att betala får man en rabatt om man betalar med värdekort??

Hoppas dock ni får ett trevligt 2009

Vad som egentligen hände i Svanvikskurvan

Semester i juli 1984. Jag har lånat min mammas bil, en röd Volvo 242, årsmodell 1972 – FXO 625, så ofta att hon beslutar sig för att köpa e...