30 december 2008

Östgötatrafiken svarar


Fick ett svar från Östgötatrafiken, som jag kommenterade och sedan fick jag ett svar till. Här kommer hela fortsättingen:


Hej Lars!
Vår informations chef Sylvia svarar dig:
"Skälet till att du inte har möjlighet att köpa ett dygnskort med värdekort är den tid som det handhavandet tar föraren. Det har alltså inget med ombordavgiften att göra (de 100 kronorna du nämner). Det här är en "regel" som funnits ett tag, det är möjligt att vi har skäl att se över den i och med lanseringen av vårt nya betalsystem (2009). Skälet till att regeln finns är helt enkelt att processes kan bli tidskrävande för föraren, vilket medföljer att vi får svårt att hålla tidtabell. I och med att vi jobbar väldigt hårt för att minimera hanteringen av kontanter ombord på fordonen är det möjligt att vi har skäl att se över den regeln".

***

Hej igen Östgötatrafiken och God Fortsättning!

Känns jättebra att någon tar sig tid att svara på mitt mail. Verkar ju också som om ni hittar en del att se över.

Om nu systemet ändå byggs om så finns det kanske utrymme för mig att spåna fritt om hur jag skulle vilja att ett betalsystem på bussen skulle kunna se ut:

* Idealet vore att kunna dra sitt bankkort direkt på bussen. För att förhindra att folk slutar köpa värdekort så skulle det kunna finnas en regel att man måste köpa för minst 100 kronor, vilket man får i form av ett värdekort att använda flera gånger.

* Om man tjuvkikar lite på tågbiljetthanteringen så skulle jag kunna tänka mig att betala mitt värdekort/dygnskort/månadskort via Internet och som bevis få en kod att visa busschauffören eller slå in i era automater på stationen. Alternativt få biljetterna hemskickade.


Ett sekundärt alternativ vore:

* Förbjud inte kontanter, förbjud att kunna få växel tillbaka. Låt betalningar åka ner i en säkrad låda som ingen kan öppna utom ansvariga på busstationen. Om resenären ska ha växel, ge honom ett värdekort.

SMS-biljetterna är bra men det finns några (däribland jag) som bara har jobbmobil och där arbetsgivaren spärrat just detta.



Till sist vill jag bara kommentera lite av ert svar:

” Skälet till att regeln finns är helt enkelt att processes kan bli tidskrävande för föraren, vilket medföljer att vi får svårt att hålla tidtabell”

” vi jobbar väldigt hårt för att minimera hanteringen av kontanter ombord”

…så för att inte tillåta det ”tidskrävande” i att chauffören trycker ner knappen ”dygnsbiljett” innan jag drar värdekortet, så kan man istället hala upp summan plus 100 kronor i kontanter att betala med istället. Känns som om detta bryter mot båda era önskade riktlinjer ovan…

*****


Bäste kund!

Vår informations chef Sylvia svarar:

"Hej igen!
Som svar på flera av dina önskemål så är såväl bankkortsbetalning som internetladdning på gång. Bankkortsbetalning kommer dock inte att erbjudas i tätortstrafiken eftersom vi är rädda för att få väldiga förseningar om man kan betala med kort här. Vi har ju vårt största resande i tätorterna och redan idag är vi väldigt känsliga för förseningar. I tätorterna finns även fler alternativ för att köpa och ladda sina kort än vad som kommer finnas på landsbygden.
Vad det gäller lägsta belopp för att ladda ett värdekort så är det redan idag 100 kronor. I och med att du även har det som förslag tar vi det som en bekräftelse på att vi lagt beloppet bra.
Internetladdning kommer att komma under 2009 så snart vi har igång vårt nya betalsystem. Tanken är då att du ska kunna ladda alla former av kort och sköta betalningen på samma sätt som när du betalar dina räkningar via nätet.

Tanken om att ha boxar ombord på bussar och spårvagnar för att kunna betala kontant, är ett förslag vi tidigt lämnade till fackförbundet Kommunal men som de inte godtog. Om jag inte minns helt fel menade man att kontanterna inte då skulle försvinna från föraren utan det skulle finnas kvar en rånrisk. Därför blir det inga s k säkerhetsboxar.
Vad det gäller dina sista synpunkter kan jag bara hålla med om att det inte alltid blir helt bra lösningar beroende på hur man väljer att betala sin biljett/sitt kort. När alla former av kontant betalning är borta kommer flera av de, ibland kanske märkliga hanteringarna från vår sida, försvinna. Under övergångsperioden kan vi bara be om ursäkt för att du som kund kan drabbas".

God fortsättning och en förhoppning om ett gott nytt år!

****

Verkar ju som våra tankegångar har gått åt samma håll på varje punkt. Kan man sen bara betala sitt dygnskort med värdekort utan tilläggsavgifter i framtiden så kommer resandet att upplevas mycket behagligare snart.

Ha nu ett Trevligt Nytt År så stänger vi det här ärendet och går hem och firar.

Hälsningar

Lasse Svensson, Linköping

P.S. Var bara beredda på att inkörningsperioden på nya betalsystemen kommer att vara lång och att säkert en hel del småbuggar kommer att göra folket upprört en tid framöver innan det stabiliserat sig och folk förstår vilket fint nytt system de fått.

***

Hej Lars!


Vi på Östgötatrafiken vill önska dig ett gott nytt år!
****
Ja, det var hela fortsättningen.


God Fortsättning på er allihopa



och



Gott Nytt År

19 december 2008

Åka buss

I morse tog jag bussen till jobbet. Jag skulle hälsa på en kamrat i Norrköping efter jobbet och festa till det lite, så det var bäst att lämna bilen hemma.

Jag har hört talas om bussens nya regler om att neka kontanter så jag var lite förvarnad på vad som komma skulle. Jag spekulerade lite i om jag hade tillräckligt med pengar på mitt värdekort för att köpa ett dygnskort. Detta framförde jag också till busschauffören när jag steg på. Han kollade mitt kort i automaten och sa:
- ”Du har 132 kronor på kortet.”
- ”Och vad kostar ett dygnskort?”
- ”110 kronor.”
- ”Så bra, då tar jag ett sådant.”
- ”Det går inte. Ska du köpa det här på bussen så kostar det 100 kronor extra.”

Klart överraskad fick jag rådet att betala denna resa enskilt och köpa dygnskortet på stationen. Jag bara gapade. Hur skulle jag betala resan nu då? Jo, med värdekortet. Då gick det plötsligt bra utan tillägg.

Detta är hel obegripligt för mig. Varför kan man inte längre betala med kontanter på bussen? Jo, för at busschaufförerna riskerar att rånas. Därför har man betalt i förväg och satt pengarna på ett värdekort. Varför kan jag inte betala med det då?? Rånrisken blir ju inte större av att jag gör det? Och om nu reglerna säger att jag måste betala 100 kronor extra för att få betala med värdekortet, varför behövde jag inte göra det för att betala 20 kronor till stationen.

Jag menar, var går gränsen? Hur mycket får jag betala med värdekortet innan den extra hundralappen infaller?? Detta system har ingen logisk grund för mig.

Liksom det nya de hittat på att pensionärsrabatt får man inte förrän man fyllt 70. Hur tänker de då??

Väl framme på stationen fick jag gå in på stationen och ställa mig i kön för att köpa mitt dygnskort. Den buss jag skulle ha tagit därifrån hann därmed försvinna och min resa blev 20 minuter försenad.

Dock gav historien ett litet plus i att när jag väl begärt och fått ett dygnskort och betalat med kortet så hoppade kassörskan till över att hon just debiterat mig en dygnsbiljett för en vuxen utan att fråga. Jag svarade att:
- ”Det där tar jag som en komplimang.”

Om det inte var så att det var seniorsrabatt hon funderade över om jag skulle ha. I så fall var komplimangen inte lika stor…

11 december 2008

Hos tandläkaren igen

I tisdags var det dags igen för återbesök hos tandläkaren. Sin vana trogen var han inte på plats på avtalad tid 07.30. 07.40 gick sköterskan ut och letade efter honom. Bara för att återkomma med orden att "han var i telefon". Vet inte vad det samtalet rörde, men det känns inte som om han skulle ha telefontid 10 minuter in på min avtalade tid. 07.43 dök dock tandläkaren upp.

Han började med att fråga om jag ville behålla tanden. Lite förvånat svarade jag att det ville jag. Tänkte att det var lite sent att fråga detta nu, när han redan lagat upp den för över två tusen kronor.

Han började laga och det hela gick ganska smärtfritt (ha-ha). Tisdagens övning slutade när tandrötterna blivit fyllda och en ny provisorisk lagning lagts in i kronan. Denna gång kostade det 1900 kronor.

Ska bli intressant att se om verkligen sista besöket om en månad (nu sex månader efter att jag först kom i kontakt med dem), verkligen blir gratis (2400+1900=4300). Om inte så får jag upplysa om att han offererat mig 4300 totalt för detta jobb. Ska bli spännande att se hur det avlöper.

Efter avslutat jobb så passade tandläkaren på att fråga mig om jag ville ha en plastlagning, som kanske inte skulle hålla, eller om jag skulle lägga dit en porslinskrona. Den skulle kosta ytterligare mellan 6000 och 7000 kronor. Jag bad att få återkomma om detta vid nästa besök.

Jag tycker att inriktningen för vad som skulle göras har förändrats vid varje besök. Från att komma dit och tro att man ska göra en vanlig lagning till att rotfylla för 4300 kronor. Till att denna gång förslås en porslinskrona och i så fall hamna på 11000 kronor totalt för en enda tand. Och lägger man sedan till att de som standard verkar kalla alla två gånger till tandhygienisten för att ta bort tandsten. Och de som gick ut med i sin marknadsföring att de var billigare än andra tandläkare. Jag vet inte om det bara är jag som är paranoid, men ibland känns det som man blir bondfångad.

04 december 2008

Fika med barnen

I onsdags blev Lina sjuk mitt på dagen och jag fick åka hem till henne. När vi hämtat Anton så passade vi på att åka iväg och handla lite på ICA Maxi. Vi stannade också till i deras lilla kondis och tog lite fika. Lina döpte genast om kondiset till ”Fika Maxi”. Riktigt fyndigt tyckte jag.

Hur man gör papper

Jag brukar ju fylla denna blogg med kul barncitat från mina barn. Här kommer dock ett jag läste på Internet för flera år sedan.

Det handlade om hur den lilla familjen, pappa, mamma och deras lilla son på sådär fyra år, var ute och åkte bil. Plötsligt frågar sonen:

- ”Hur gör man papper?”

Föräldrarna börjar genast beskriva hur man fäller träd och flisar sönder och stoppar i syrabad osv. Sonen lyssnar förvånat.
- ”Är det sant? Är det så man gör papper?”
- ”Ja!” svarar föräldrarna i kör.
- ”Hur gör man mammer då?”

02 december 2008

Med Larson på toaletten

När jag jobbade på Intentia insåg jag ganska snart att jag saknade ett par saker. På toaletten, t ex, så hade jag svårt att klara mig utan någon tidning att titta i när jag... medan jag… när jag satt där!

Eftersom jag sedan många år lever under devicen ”Vill man ha något gjort får man göra det själv”, så samlade jag ihop ett antal Larson-tidningar med lämpliga dass-serier och tog med till jobbet. Vi hade sex toaletter i en liten grupp där jag satt så det blev ett pysslande med att fördela och ibland byta ut tidningarna. Det var riktigt trevligt att höra vilka skämt mina kollegor just läst och fnissade åt när de kom tillbaka från toaletterna.

En annan sak som saknades på det jobbet var ett kylskåp. Jo, det fanns ett i matsalen, men då fick man åka hiss tre våningar ner för att använda det. Och jag ville ju ha min elvaläsk kall (Kommer att avhandla elvaläsken i ett kommande blogginlägg). Följden blev att jag köpte ett begagnat kylskåp och körde in lite diskret i företagets lokaler. Där kunde jag ha min läsk och mina kamrater hyrde in sig på hyllorna för att kyla läsk eller hålla chokladgodis svalt.

När jag sedan började på rationell IT så flyttade jag över Larson-förrådet på deras toaletter. Denna gång helt anonymt och i smyg. Det gick bra i några månader tills de skickade ut ett argt mail om att tidningana förfulade miljön för våra kunder och att de genast skulle plockas bort. Jag smög genast iväg och hämtade dem och det var slutet på den eran.

Nu har jag börjat på SAAB och här är behovet av allt möjligt desto större. Larson-tidningarna kom med igen och ligger på våra tre toaletter. Dessutom saknades saker i köket som jag på eget bevåg tagit med, mest för att jag känner att jag själv behöver ha dessa i ett kök jag ska vara i, men gärna delar med mig av till de övriga. Jag har plockat dit ketchup, senap, grillkrydda, soya, svartpeppar samt en peppar- och saltströare.

Dessutom insåg jag ganska snart att när jag åker till jobbet på morgonen så har jag just läst Corren. Och min sambo har redan varit uppe runt 05.00 och läst den. Därför brukade jag förut ta med tidningen ner i pappersåtervinningslådan. Tills jag kom på att när jag ändå passerar min jobbarväska på väg ner till tidningslådan så kunde jag ju ta med den till jobbet (tidningen då, inte återvinningslådan). Detta har jag gjort i snart ett halvår. Det är roligt att se hur ofta den läses. Och märkligare än det är att om det ligger en reklamfolder i tidningen så läses den av någon anledning ännu flitigare än tidningen.

Av en slump så har det aldrig blivit av att berätta att det är jag som tar med dessa grejor. Ibland har det kommenterats runt fikabordet, men bara de gånger de frågat direkt om det är jag som har med mig tidningen så har jag inte berättat om detta. Och så länge de inte läser detta på Internet så lär väl det förbli en hemlighet… :-)

Vad som egentligen hände i Svanvikskurvan

Semester i juli 1984. Jag har lånat min mammas bil, en röd Volvo 242, årsmodell 1972 – FXO 625, så ofta att hon beslutar sig för att köpa e...