24 april 2006

Frosseri i bloggande

Om det finns nån som bara inte kan få nog av att läsa bloggar så kan jag tipsa om att jag startat en ny blogg via MSN också. Tanken är den att skriva något kort nästan varje dag där. Som i en dagbok ungefär. Denna blogg kommer att finnas kvar för längre utsvävningar med något tema.

Bloggen via MSN hittar man på:

http://spaces.msn.com/oxvalley/blog/

Eller för de som har mig på MSN - som en länk vid mitt namn och med en symbol varje gång bloggen är uppdaterad.

Antons samlade citat från helgen

Anton sitter i pappas knä framför datorn.
Pappa: -"Nu får mamma snart komma och ta dig, jag är bajsnödig så jag håller på att svimma av."
Anton: -"Pappa, jag är också bajsnödig.. men jag kan inte svimma av."


Mamma försöker öva ord som mer, mindre och minst med Anton vid frukostbordet.
Mamma: -"Nu har pappa ätit tre smörgåsar, du har ätit två och jag en. Vem har då ätit minst antal smörgåsar?
Anton: -"Lina."
Helt korrekt men en smula överraskande.


Anton drar ner sina kalsonger och visar stjärten.
Mamma: -"Stoppa in den där rumpan igen. Den får ingen titta på. Bara du själv."
Anton: -"Men jag kan ju inte se min rumpa."

Några ord Anton slänger sig med:

Blodtryck - Den vassa nålen man tar blodprov med på sjukhuset.
Prataren - Berättarrösten på film.
"Ola" eller "Doffa" - Att räkna ole dole doff om någonting

10 april 2006

Ny världsordning i mitt liv.

Idag har jag påbörjat en provanställning på rationell It på Tornby i Linköping.

Många tankar far genom huvudet angående det. Den mest ihärdiga är förstås att med det så kommer Dataisol AB att gå i graven... åtminstone packas ner och sparas till en regnig dag. Sämre fallskärm kan man ju ha.

Nu är det ingen fast anställning jag fått. Snarare en provanställning till en provaanställning. I en månad kommer jag att vara varannan dag på mitt nya jobb och varannan på mitt gamla. Som gamla jobb räknas då det datakonsultjobb jag åtagit mig under vintern till Henrik Dahlgrens fondsäljarfirma i Stockholm. Jag kommer att sitta på mitt alldeles nyss införskaffade kontor och meka med det dataprogrammet.

Mitt kontor är annars nåt som går till Dataisols historia över onyttiga utgifter. Det kostar visserligen bara 750 kr + moms (=938 kr) i månaden. Men jag skrev kontraktet på den för en vecka sedan och kontraktet löper på 2 år. Och det kontoret ligger också på Tornby, bara ett par hundra meter från min nya arbetsplats. Snart kommer jag inte att behöva vara där värst mycket, jag kan ju sitta på nya jobbet istället.

Den dubbla provanställningen beror på att jag är här inhyrd via Poolia. De hyrde in en annan kille för två månader sedan, men han höll inte måttet. Därför är de lite misstänksamma på nya killar från Poolia. Jag har två veckor på mig att bevisa att jag kan få fortsätta hans 4-månaders inhyrning. Klarar jag dessa kan jag få bli anställd av företaget direkt.

Men de hackat VB6, vilket är mitt "modersmål" inom programmeringen, så jag är inte så nervös.

Rörisolerandet lämnade jag , åtminstone tills vidare, i fredags. Det blev ett kort varsel för min stackars kund. jag kunde ju inte gärna berätta i förväg om mitt jobbsökande för att inte skrämma bort kunderna. Så i torsdags kväll fick han veta att jag bara skulle återkomma en dag till i hans tjänst. han har lyckats fylla min plats, så jag är inte så orolig för honom längre.

09 april 2006

Mera siffror i Antons värld

Anton sysslar med siffror dagarna i ända. Pappa är oerhört stolt över hans kunnande men samtidigt lite rädd för att han ska tröttna på sånt här i framtiden nu när han börjat så tidigt. Han är trotts allt bara 4 och ett halvt år.

Han hittar fortfarande tresifferkombinationer överallt. 21,3 grader på den digitala inomhustermometern blir genast "213" för honom, vilket är bussens nummer hem till oss. Tidpunkten 7:09 på morgonen ser han att de har samma siffror som på pappas jobbarbil. Detta stämmer givetvis. Och en bil ropade han glatt när han såg den:
-"Titta pappa! 110! Min storlek."

Han kan läsa av vissa klockslag på både digital och vanlig urtavla om klockslagen är tillräckligt viktiga för honom. Som när Disney börjar på morgonen, när Trollz börjar på Nickelodeon eller när han ska ta på sig pyjamasen.

Han håller oftast koll på vilken veckodag det är också. Ibland har han fel mitt i veckan, men helgdagarna vet han alltid vilken som är vilken. Dessutom kan han varje dag vilket datum det är. Av nån anledning.

Rekordet togs i lördags när en granntant pratade om att hon sett honom när han var och klippte sig tre veckor tidigare.
-"Två, noll" sa Anton?
-"Vadå?" sa vi.
-"I almenackan! Det var två noll då."
Vi kollade detta och vist var det den 20:e han varit och klippt sig.

På det har han ett fantastiskt minne. Som i helgen när jag pratade om Mathias på pappas jobb. Han kunde då berätta att vi hälsat på honom, att vi fick låna en leksakstraktor att sitta på, vilken färg den hade, att han bjöd på glass och vilken smak Anton ville ha, men som han inte hade. Och detta skedde för 1 till 1,5 år sedan...

07 april 2006

Den slumpartade glädjen av att åka tåg

Jag har det senaste året åkt 3 gånger fram och tillbaka till Stockholm från Linköping med tåg. Och jag förfasas av den totala slumpmässighet med vilken man får en bra plats eller inte.

Låt mig bara först nämna att jag älskar att det finns en tågförbindelse som tar mig till Stockholm på 1 timme och 35 minuter. Även under rusningstid. Man kan sitta och sova och slipper ju köra själv och allting. Det är väl mest mina besvärligheter att boka som jag hakat upp mig på.

Första resan var i oktober förra året. Anton, sambon och jag skulle åka till Stockholm. Vi bokade, som alltid, via Internet. Vi beställde två vuxna och fick då jätterabatt på barnbiljetten. Bara 20 kronor. Vi kryssade i att vi ville sitta vid ett bord så vi kunde underhålla Anton lite. Jag fick sitta då vid ett bord. Sambon fick däremot sitta vid ett helt annat bord. Och Anton, tja han fick ett tredje bord att hålla sig till. Inte helt lätt för honom som bara är fyra år. Vilket vi ju markerat i vår bokning och allt. Tycker de borde kolla sånt lite bättre. Både hem och ditresan hade vi fått dessa konstiga placeringar. Och det var inte det att det var så fullbokat att de bara hade dessa platser kvar, för på hemresan satt en dam bredvid mig som var lika förvånad som jag att hon inte fick sitta bredvid sin kompis. Hennes kompis var placerad bredvid min sambo. Vi fick byta plats med dem för att få det drägligt. Anton fick vi ha i knäet hela resan.

Andra resan har jag berättat om förut. Resan upp gick i det där nya tåget och vi satt vända mot varandra, fyra stycken, men inget bord fanns. Sämsta sittplatsen hittills. Detta var andra klass. Resan hem hade jag första klass, och där satt man ensam med ett bord och ett mycket krånglande Internet. De hade en bruksanvisning hur man skulle koppla in Internetet. Den satt på den uppfällda brickan framför mig. Jättesvår att läsa när man fällt ner brickan och lagt dit datorn.

Så vis av dessa erfarenheter så bokade jag min tredje resa med andra klass upp och första klass hem igen. Jag kryssade i "Plats vid bord" och för säkerhets skull också "pc-plats" för att kunna använda min dator. Detta val gjorde man bara en gång fast det var en tur och returresa jag bokade. Det var ont om platser och jag provade många olika klasstyper innan jag hittade en resa. När jag hämtade ut biljetterna stod inget platsnummer alls. Jag gick på tåget och frågade konduktören var det var tänkt att jag skulle sitta. Hon berättade att jag valt "2 klass, öppen". Detta visade sig innebära att den var billigare men man fick försöka låna nån ledig plast om det fanns. Borde man inte varnas för detta när man valt pc-plats och sånt? Jag gick på sista vagnen som det stod "obokat" på. Detta visade sig vara bästa platsen på någon av resorna. De hade bra avstånd mellan sätena som man kunde använda datorn och t.o.m. vägguttag. Dessutom, fanns det 20 lediga platser och vi var bara 3 stycken i hela vagnen.

Hemresan sedan i 1:a klass var även den en plats vunnen på lotteriet. Faste en nitlott. Denna gång fick jag en PC-plats. Däremot hade den inget vägguttag. När jag frågade konduktören sa hon att jag kanske kunde låna platsen bakom som hade uttag, fast bara till nån från Norrköping skulle ha den. Och 1:a klass där det ingår fritt Internet och allting, och så har de inte vägguttag till pc-platsen?

Jag sänder en länk till den här bloggen till SJ och ser om nån kan förklara detta lotteri för mig.

Vad som egentligen hände i Svanvikskurvan

Semester i juli 1984. Jag har lånat min mammas bil, en röd Volvo 242, årsmodell 1972 – FXO 625, så ofta att hon beslutar sig för att köpa e...