09 december 2005

Högt och falskt

När jag gick i låg-och mellanstadiet så hade vi liksom många andra Luciatraditioner. Tradition var det också att "brummare" liksom jag blev tillsagda att bara mima när vi alla skulle sjunga. Och just på Lucia så utgick det ett påbud med vilka som skulle infinna sig hos fröken för sångrepetitioner. Jag var aldrig där! Jag vet inte ens var de höll till. Istället fick vi som inte kunde sjunga det vanliga straffet - Handstilsövningar. Inte undra på att min handstil idag är helt oläslig.

Jag frågade min syster en gång under skoltiden om det var kul att sjunga. Det var det! Men det var inte handstilsövningarna. Hade känts mycket mindre som ett straff om man också fått göra nåt kul medan begåvningarna övade.

Att vara utpekad som en som inte kan sjunga har följt med mig genom livet. Än idag, vid 41 års ålder, så mimade jag mig igenom alla psalmerna i kyrkan under begravningen jag var på. Likaså gjorde tjejen bredvid mig , så jag antar att hon haft liknande upplevelser i barndomen som jag.

Det värsta är att om man är intresserad av musik, som jag är, så kan man många sångtexter, men man är förbjuden att sjunga med. Jag har hittat min egen metod. Jag sjunger när jag kör själv i bilen. Högt och falskt, men med stor inlevelse.

Nyligen har Anton börjat begära att vi ska läsa godnattsaga för honom. Det gör vi gärna. Men många gånger plockar han ut boken "Lilla Kotten sjunger" och vill höra den. Den är ingen sagobok, den innehåller bara texterna till en massa kända barnvisor. Men inte kan pappa neka att läsa en saga för sin son innan han somnar. Så pappa sjunger. Högt och falskt.

Ekorrn satt i granen finns med i boken. Och som Adde Malmberg en gång sa, att först är det "Ekkorrn satt i granen", men när han får höra barnen så "hoppa han från tallgren". Vadå tallgren, nyss satt han ju i en gran.

I boken finns också "Sankta Lucia" med. Den har man ju hört hur många gånger som helst på Lucia, men jag har aldrig sjungit den själv förut. Men för Anton har man varit tvungen att ta sig igenom även den. Och vilken märklig text den har:
"Drömmar med vingesus, undret oss sia"
i boken om Lilla Kotten så står det t.o.m. "under oss sia"
Vilket dravel! Visst anar jag att det handlar om änglars vingar som susar och om undret, dvs jesu födelse, som förespås. Men vem sjutton skulle pressa in en mening med det ordvalet idag??

Men pappa sjunger visorna. Allihop! Varje kväll! Och ett par gånger har Anton somnat mitt i någon av sångerna. Det har aldrig hänt förut. Folk brukar vakna med stirrig blick när jag börjar sjunga. Men aldrig somna.

9 kommentarer:

  1. hm...jag trodde att sångförbudet bara gällde vår föräldrageneration. Kan inte hjälpa att jag blir upprörd när jag hör sådana berättelser.

    Rösten är en muskel, muskler måste tränas. Vilken idrottlärare skulle säga. "Hm...du kan inte hoppa på ett ben...sätt dig här och titta på istället."
    Nej du. Sjung, sjung och sjung igen. Till slut är det inte falskt längre.

    SvaraRadera
  2. Sjung!! Vem har sagt att man måste låta som Jöback? Nä sjung säger jag, med glädje.

    SvaraRadera
  3. är själv en skönsjungare och var tidigare gift med min motsats i det fallet. Men han brummade alltid på i glädjefull anda på olika tillställningar. Precis som man ska göra! Körer är oftst till för de som sjunger bra men allsång är till för just alla. Grejen är att helheten i en allsång blir bra även om inte alla sjunger "fint". Lär era barn att sjunga för glädjes skull och inte som prestation! Jg var alltid stolt över min brummande man som inte satt tyst som alla andra!

    By the way, ekorren hoppar på tallegren – inte från, alltså ingen omöjlighet! :)

    God Jul!

    SvaraRadera
  4. Jag är gift med en man som alltid fått höra att han inte kan sjunga. Men när man får barn har man inget val. Och - hör och häpna - sedan han väl börjat sjunga barnvisor blir det bara bättre och bättre! Så träna på du bara. Det stämmer uppenbarligen att man måste öva och barnvisor är ju utmärkta att börja med! Barnen hör ingen skillnad. De är så glada att någon sjunger, med och för dem...

    SvaraRadera
  5. Jag mimar också till psalmerna. Men det är ju för att de är så höga i tonen, ärligt... är det _någon_ som kan sjunga med till en psalm? Tror inte det, inte tonrent iallafall.

    Men det är klart att du ska sjunga för din pojke. Han hör nog inte ngn skillnad på bra/dåligt. Och om han skulle göra det så säger han det, det är väl charmen med barnen. Brutal ärlighet.. =)

    SvaraRadera
  6. Vad du är bra.

    Jag har faktiskt jobbat mycket med såna som du, och lärt flera från generationen före dig att sjunga utan att skämmas. Som sångpedagog alltså. Och den befrielsen, när man släpper ut en 55-årig dam från sitt fängelse under en snödriva (det var vad hon fått agera under de årliga julföreställningarna i barndomen)och låter henne njuta av sin egen röst, den är det inte mycket som slår.

    Är du sugen på att sjunga, sök upp en pedagog i Gula Sidorna, unna dig själv det, sätt i gång och njut av dig själv bara!Det finns inga dåliga sångare, bara dåliga lärare (och för lite övning kanske). Glöm inte det.

    SvaraRadera
  7. jag är totalt tondöv, och har knutor på stämbanden. det betyder att det inte finns en chans i världen att höra vilken melodi det är jag sjunger. ändå sjunger jag. dagligen.

    när min syster var liten brukade jag natta henne, och sjunga godnattvisor. tills en dag då hon var 4 år och bad mig sluta sjunga, för att det lät så illa. då vet man att man inte kan sjunga.

    SvaraRadera
  8. Lasse, jag minns det som igår! Även om jag tillhörde skaran som inte brummade tyckte jag att det var lite orättvist att alla inte fick vara med. Med tanke på att vi bara var knappt 30 i hela skolan varav brummarna nog var mindre än 10 så ter det ju sig i efterhand en smula absurt. För att inte tala om när gamle (just avlidne)kungen skulle hedras med en snabbt improviserad minnestund i kyrkan, kommer du ihåg det?

    SvaraRadera
  9. Känner också igen mig. Jag är värdelös på att sjunga, men har på sistone börjat fundera på hur det hade varit om någon försökt lära mig istället för att bara konstatera att jag inte kunde.

    Tänk om någon förklarat hur man gjorde istället. Att man skulle försöka att hålla liksom samma ton eller att man kanske skulle försöka sjunga lite mörkare för att hitta rätt ton. Tänk - då hade jag kanske kunnat sjunga lite jag med?

    Det är som att laga mat, läsa eller prata - jag hör ju att det blir fel, men det är aldrig någon som talat om hur man gör för att det skall bli rätt.

    Fast bilen är outstanding när det gäller att sjunga.

    SvaraRadera

Vad som egentligen hände i Svanvikskurvan

Semester i juli 1984. Jag har lånat min mammas bil, en röd Volvo 242, årsmodell 1972 – FXO 625, så ofta att hon beslutar sig för att köpa e...