07 maj 2013

Jag skulle ju bara returnera ett par tofflor...

Var ute på lunchen idag till skoaffären  Kalle P. och lämnade tillbaka ett par tofflor som var för små. Det var svärfar som betalat tofflorna med sitt kort. Deras policy sa dock att nu måste pengarna betalas tillbaka på ett kort.
"För att minska rånrisken" sa de.
Jag argumenterade emot och sa att det blir ju mindre rånrisk om jag får tillbaka pengarna i kontanter. Men deras motargument blev att:
"Nej, det blir ju större rånrisk. För då måste jag ju ha kontanter här ifall du vill ha tillbaka några."
Jag bara orkade inte utan lät dem stoppa in pengarna på MITT bankkort.

Sedan fick jag gå ner till Minuten  utanför Swedbank och ta ut pengarna igen. Det gick inte heller så bra. När allt var inknappat bad automaten mig att ta ut kortet. Men något kort kom inte. Istället stod det tekniskt fel och kontakta banken på en lapp den spottade ur sig.

Jag fick därför gå in på banken och ta en nummerlapp. Det gick inte heller... den automaten hakade också upp sig. Så jag fick tränga mig fram i kön och felanmäla nummerlappsmojängen. En kille kom ut och lagade den och jag fick en lapp.

Tog 10 minuter att få komma fram i kön sedan. Väl där blev jag lite tveksamt mottagen och en banktjänsteman kollade leg och sa att det inte kunde se något fel på automaten. Men min lapp fråmn automaten sa ju något annat.

"Då tar det 3-5 bankdagar att få hem ett nytt kort" sa tjänstemannen.

Bara hämta ut kortet gick tydligen inte. Sedan rekommenderade han mig att skaffa ett bankkort till så kunde jag ju ha två stycken ifall detta skulle hända igen. Jag surnade till och sa att det vill jag inte ha...

Istället kunde de hjälpa mig att få lite kontanter att klara mig på över helgen. Men detta kunde de bara göra en gång (?? Gudarna vet varför). Jag fick säga en summa och så gick en tjej ut med ett bankkort till exakt samma automat och hämtade pengarna. Jag väntade på den spännande rundgången när hennes kort skulle fastna men det gjorde det inte.

Så nu är man utan betalkort men tofflorna är i alla fall tillbakalämnade...

11 mars 2013

Finns det någon läkare på planet?

Idag har vi rest hem ifrån Rom. Sista flygningen skedde från Amsterdam till Linköping. Just som jag och Örjan fick våra plastinpackade mackor som var mat på samtliga flygresor så hördes en flygvärdinna i högtalarsystemet:

"Is there a doctor onboard?"

Vår flygvärdinna stelnade till och rusade fram i planet. De försvann bakom skynket till första klass så vi såg inte vad de gjorde. Efter ett par minuter upprepades frågan och man frågade även efter annan sjukutbildad personal.

En ung tjej gick framåt i planet men jag såg aldrig om hon hjälpte till. Ytterligare några minuter senare saktade planet in och girade ner mot marken. Kapten talade i högtalarasystemet och berättade att man hade en sjuk man ombord och behövde landa i Billund (Bredvid Legoland i Danmark). En flygvärdinna förklarade för en man två säten framför oss att det var hans kollega som blivit dålig. Han hade fått syrgas och kände sig lite bättre, sa hon.

Planet svängde ner och landade. En ambulans stod redan och väntade och ambulanspersonalen kom ombord. De fanns kvar en bra stund inne i planet och tog sedan med sig mannen ut men hade ingen brådska därifrån så vi tror han var rätt OK.

Flygvärdinnorna for runt och höll humöret uppe på oss. Hon frågade Kristina bakom mig om hon tålt sin smörgås (som de inte kunnat utläsa på om den innehöll nötter) nu när det fanns sjukvårdare ombord. Och när Gustaf snöt sig rejält frågade hon om han också ville åka ambulans.

Kaptenen ställde sig mitt i gången och talade till oss passagerare på nytt. Han sa att de höll på att fixa papperen och tankade upp planet på nytt inför fortsatt färd mot Linköping. Vi skulle bli ca en halvtimme ytterligare försenade men som han sa "...if the man gets well, that is OK for me..."

Så tycket nog alla passagerare också för ingen protesterade över detta utan satt lugnt kvar och väntade på sina platser.

Ett litet jubel och fniss uppstod när flygvärdinnorna blev tvungna att göra om sin pek-och-vift-show med flytvästar och syremasker. Alla ombord hade ju redan sett dem göra detta förut.

Så småningom tog sig planet upp i luften igen och vi anlände till Linköping klockan 17:50, 1 timme och 30 minuter försenat. Men en flyghistoria rikare.






Vad som egentligen hände i Svanvikskurvan

Semester i juli 1984. Jag har lånat min mammas bil, en röd Volvo 242, årsmodell 1972 – FXO 625, så ofta att hon beslutar sig för att köpa e...