28 augusti 2014

"Bästa sättet att använda upphittade pengar" eller "Vad barn gör med 35 kronor"

Runt om i huset har det en tid blivit kvar några tjugor och mynt. Ingen verkade veta vems det var. Själv kände jag det som om det kanske var barnens pengar och därför vill jag ju inte ta dem och stoppa dem på mig. Därför gjorde jag ett ryck i lördags och samlade ihop pengarna. Det blev 70 kronor. Jag delade dem i två högar och gav varsin hög med en tjuga, en tia och en femkrona var. Den som är snabb i huvudräkning inser att jag har två barn.. :-)

Någon timma senare sprang Lina runt i trädgården och letade rabarber "att göra saft på". Något som hon älskar att göra. Hon kom in med en oerhört smal och vissen rabarberstjälk. Då började hon istället kampanjen att försöka övertala pappa att hon skulle få gå själv till ICA och köpa en apelsin att göra saft av. Pappa gillade inte idén att hon skulle gå själv över stora vägen.

Kompromissen blev att vi båda gick gemensamt till ICA, men jag fick på hennes begäran snällt stanna ute vid pantautomaten medan hon gick in och handlade själv. Med sig hade hon löst i handen de 35 kronorna hon fått på morgonen. Pappa kikade in genom rutan den automatiska skjutdörren. Ibland så ivrigt att den öppnade sig. Första skymten av Lina fick jag när hon stod i frysdisken med frusna bär i lösvikt och öste. Hon fiskade upp et mycket litet antal bär till sin saft. Sedan vände hon sig om och plockade upp saker hon lagt bakom sig på golvet. Först var den en plastpåse med en apelsin i. Nästa sak hon plockade upp var pengarna som hon tydligen lagt löst på golvet bakom sig.

Nästa gång hon skymtades var vid kassan. Expediten sa troligtvis något i stil med "17 kronor". Jag hörde henne ju inte utifrån där jag stod. Lina gav henne hela handen full av sedlar och mynt. Hon fick plocka tillbaka en del av mynten och fylla på med enkronor. När Lina plockade ihop sina varor insåg hon att hon glömt köpa en plastkasse. Hon gick därför tillbaka till kön och trängde sig in mellan två långa farbröder och hämtade en. Denna påse blev aldrig betald, för hon visste inte att de kostade pengar.

I nästa steg gick Lina fram till lotteriståndet och köpte 3 stycken tvåkronorslotter. Återigen öste hon alla pengar på lotterifarbrorn så han fick fundera en stund innan han returnerade flertalet. Jag tog mod till mig och klev in i butiken och ställde mig bredvid Lina. Lina rullade upp lott efter lott och för varje som öppnades tryckte hon upp den nära lotteriförsäljarens ansikte så han fick säga om hon vunnit något. Redan på lott två förkunnade hon:
- "Det gör ingenting om jag inte vinner!"
Det gjorde hon inte heller utan vi gick därifrån hand i hand. Lina med en kasse saftgrejor och andra handen med 12 kronor i mynt. Hon tittade stolt upp på mig och log. Nu hade hon handlat själv för första gången.

Utanför ICA satt en kvinnlig tiggerska som det alltid brukade göra. Lina gick förbi henne. men stannade till ett steg senare. Vände sig om, öppnade handen och släppte ner de återstående mynten i hennes mugg. Sedan tittade hon på pappa igen och log. Med raska steg gick vi båda sedan hem där hon gjorde saft som pappa och storebror fick smaka.

Vad som egentligen hände i Svanvikskurvan

Semester i juli 1984. Jag har lånat min mammas bil, en röd Volvo 242, årsmodell 1972 – FXO 625, så ofta att hon beslutar sig för att köpa e...