01 juni 2010

Handboll i Hallsberg hela helgen

I fredags kväll började vårt handbollsäventyr vi planerat sedan länge. Anton och nio kompisar i handbollslaget åkte till Hallsberg för att spela handboll på gräs utomhus. Jag och tre andra vuxna, varav två var deras tränare, följde med.

Vi fick sova två nätter utspridda på golvet på ett dagis mycket nära fotbollsplanen.

Lördagen bestod av regn, lera och kladdiga sportkläder. Vårt lag förlorade då alla sina tre matcher. Efter det blev det et besök i badhuset för allihopa.

Det var roligt att studera hur killar i 8-10 årsåldern beter sig i grupp. Flera av dem sov utan föräldrarna för första gången och jag såg en del undrande blickar när de fick gå och lägga sig på golvet om kvällarna. Men på det hela taget var det ingen som klagade.

Saker jag lärt mig i helgen:

  • Hallsberg är litet.
  • Golv är hårda att ligga på. Uppblåsbara madrasser verkar mysigare än liggunderlag.
  • Om man kan snarka får man lätt eget rum.
  • Snarkningar är ärftligt (Anton fick lite kommentarer han med).
  • Killar födda år 2000-2001 klarar mycket bra att följa regler om läggdags (22.00) och godisförbud (inget godis förrän finalen var över).
  • Tjejer börjar bli intressant för killar i den åldern.
  • Handbollar studsar inte i lera.
  • Hittar man en TV där tre av fyra fria kanaler fungerar så kan man ge sig den på att det är den med melodifestivalen som inte fungerar.
  • Killar äter olika mycket.
  • Handbollsspelare spelar inte sämre även om man proppar dem fulla med glass och läsk.
  • När du stoppar ner din sovsäck i tygpåsen, se till att det är din påse, och att du inte stulit den från något barn.
  • Barn törs inte alltid berätta att de måste kissa när man åker bil, även om man säger att det är OK att de gör det.
  • Facebook är beroendeframkallande.

På söndagen var det utslagningsturnering bland alla lag som kommit trea och fyra i sina grupper. Så fort man förlorade fick man åka hem. Allt var denna dag som en omvänd hand i många avseenden. Solen sken. Laget vann stort. Match efter match avverkades tills den sista matchen gick klockan 15:00. Då var det B-final mot ett av lagen - Norrköping - som de redan mött dagen innan och som kom trea i gruppen. Ettan och tvåan i vår grupp gick båda till A-final, vilket vittnade om nivån på vår grupp på lördagen.

Spelarna var nervösa. Ledarna var nervösa och lite stirriga. Många av spelarna blev kissnödiga just innan start och det vattnades buskar både här och där. Motståndarna var segervissa och ledde ett tag med 10-6. Men strax efter halvleksvilan hade de våra vänt detta till 11-10. Som sedan blev 26-17 när tiden var slut. Lyckan var total och priser delades ut. Även jag fick ett, trots att jag inte deltagit mer än noterat ställningen under några av matcherna.

Hur gick det för Anton då? Ja, som den otursgubbe han är så lyckades han springa ihop med en killes axel på lördagen och få fläskläpp. Och på söndagen halkade han på en rot när han skulle springa och hämta bollen utanför planen och stukade sig kraftigt.

"Roten till det onda", som tränarna sa.

Så pass att han än idag, två dagar senare haltar rejält. Han fick titta på under de sista matcherna.

- ”Dumma rot att ta min final.” sa Anton.

Vad som egentligen hände i Svanvikskurvan

Semester i juli 1984. Jag har lånat min mammas bil, en röd Volvo 242, årsmodell 1972 – FXO 625, så ofta att hon beslutar sig för att köpa e...