17 maj 2010

En långhelg på Mensas årsmöte i Norrköping

I helgen har jag varit med om en udda händelse. Jag har varit med om att hjälpa till när Mensa hade årsmöte.

Nu finns det andra som är bättre ledare än jag (typ 98% av befolkningen) så jag har mest haft rollen av att rycka in där det behövs. Jag har delat ut välkomstpresenter och pekat ut vägar samt delat ut mat.

Vi har varit 4 personer som haft möten och mailkonversation från och till sedan i Juli förra året för att ordna detta. Jag har nog gjort minst, de andra har varit mycket flitigare.

Hela mötet var en fantastisk upplevelse. 120 personer från hela Sverige och några från utlandet, som ockuperade hotell President. Dessa människor gjorde ett starkt intryck på mig. Framför allt deras vänlighet och initiativförmåga. Som när en talare uteblev och vårt program gapade lite tomt första kvällen. Då hoppade några mensaner in med sällskapspel och glatt humör.

På fredagsmorgonen rusade det in fotografer och journalister från bland annat Norrköpings tidningar, Folkbladet, Corren och Östnytt. I Corren och NT gjorde de narr av oss vilket kändes tungt då, men idag tycker jag det mest var kul att vi fick publicitet:

http://www.nt.se/norrkoping/artikel.aspx?articleid=6014178

Vi hade planerat uteaktiviteter varannan dag och så inomhusmöte varannan. Vädret var ju också av varannandagstyp i helgen. TYVÄRR HELT FEL DAGAR BARA! Vi höll på att regna bort under två dagar, samt satt inne när solen sken. Det hjälpte ju inte ett dugg att ha folk från SMHI med i festkommittén. Vems idé var det? J

Sedan var det ju folk som kunde allt (liksom de kan på mitt jobb) . Som när vi hade en föreläsning av en professor från just SMHI. Han blev bombarderad av goda idéer och kunnigt folk som visste svaret på allahanda frågor han ställde. När vi gick därifrån kom han cyklande med den blomsterkvast han fått, fastsatt på pakethållaren. Han stannade in när jag och några mensaner till gick över en bro, Han var upprymd och lyrisk över den stora responsen han fått.

Eller som på Skandiateatern då han som uppträdde efterfrågades en steppare, och en kvinna som jobbade som musikalartist klev upp och steppade brallorna av honom. När uppträdandet var slut så följde en strid ström av begåvade musiker som spontanuppträdde.

När jag berättade om dessa uppträdanden på jobbet idag så undrade de vad jag bidrog med.

- "Jag hällde upp kaffe." kunde jag sanningsenligt berätta.

När söndagen kom kände man sig full av adrenalin över att vi lyckats knåpa ihop allt som skulle göras under dessa fyra dagar. Och idag måndag har man känt saknad efter dessa människor. Nästa år är det i Siljansnäs eller nåt sånt. Som man känner det nu har man god lust att åka dit... helst redan idag...

Vad som egentligen hände i Svanvikskurvan

Semester i juli 1984. Jag har lånat min mammas bil, en röd Volvo 242, årsmodell 1972 – FXO 625, så ofta att hon beslutar sig för att köpa e...