Mensa-test 6 april 2008

Det finns en förening i Sverige som heter Mensa (www.mensa.se). De har ett IQ-test man kan få göra. De som klarar att hamna bland de 2 översta procenten av befolkningen får vara med i deras förening om man vill.

Detta har varit något som jag tyckte skulle var kul att testa någon gång i livet, så redan för två år sedan så letade jag upp att de faktiskt hade tester här i Linköping. Jag anmälde mig och gick dit. Testet kostade 300 kronor, var på 36 frågor och varje fråga hade 6 svarsalternativ. En timme hade man på sig. I stort sett handlar det om en matris med tre gånger tre rutor där de åtta första figurerna är ifyllda med geometriska figurer och man ska kunna tänka ut hur den nionde bör se ut.

Jag gjorde testet och fick till svar att jag hade klarat 28 av de 36 frågorna rätt. Detta var en bra bit från att klara gränsen till Mensa, men kul ändå som IQ-test. Man fick en siffra också på sin IQ, men jag minns inte vilken. Runt 120 tror jag det var. En genomsnittslig person ska ha 100 och gränsen för mensa ligger på 131.

Man fick dock göra testet 3 gånger om man ville. Sedan har dessa tankar om att göra om testet funnits men det har tagit mig två år att komma till skott igen. Det var en förhandling hemma varje gång ett test var och jag lyckades inte komma iväg, Men den 6 april i år kom jag mig äntligen för att gå dit: Oanmäld på vinst och förlust. Dessutom glömde jag mina läsglasögon hemma och kunde inte läsa särskilt mycket text. Men det behövdes inte.

Det visade sig att testet hade gjorts om rejält under dessa två år. Man fick ett frågeformulär där det frågades om man gjort "Test A" förut och jag skrev dit att det vet jag inte om det hette.

Vi gick först igenom två exempel som lästes innantill för att det ska bli lika för alla. Testledaren läste exempel ett och så fort han frågade vilket som var rätt svar så ropade någon "B". Jag hade ingen aning om varför tills de förklarade hur man skulle tänka.

Fråga två lästes upp och någon ropade "E" utan att jag fattade något. Jag ville bara gå hem. Men även den frågan förklarades och märkligt nog så gav detta mig en klarhet om hur de hade tänkt och som jag använde mig av genom provet. Jag besvarade fråga efter fråga fram tills det var 6 frågor kvar. Då återstod det plötsligt bara sekunder av provtiden och jag fick kryssa i blindo på de 6 sista frågorna som jag aldrig ens hann bläddra fram.

Provsvaren skulle ta 3-4 veckor, så jag gick hem utan förhoppningar. Två veckor senare ringde en farbror från Mensa i Göteborg och undrade om jag hade skrivit detta test förut eller inte. Jag förklarade som det var och han insåg att det var ett helt annat prov jag skrev förra gången och hade därför rätt att skriva detta. Det nya fick man nämligen bara göras en gång. När han skulle lägga på så hördes det att han inte riktigt kunde hålla sig:
-"Vill du veta vad du hade på provet?"
-"OK" sa jag.
-"Du prickar in gränsen för Mensa."
Detta telefonsamtal kom för en och en halv vecka sedan. Men jag har avvaktat att berätta detta förrän jag fick bekräftelsen på posten. Men idag kom det ett tjusigt diplom samt ansökningspapper till Mensa-föreningen. Jag kommer att betala in deras avgift med glädje. Inte för att jag tror mig ha något utbyte av deras träffar, om jag ens går på någon. Men man känner sig lite stolt över att vara med i Mensa numera.

Finalfrossa

Nu råder det hockeyfeber i hemmet. Anton håller sig vaken så länge det behövs på kvällarna för att vara uppe och se matcherna mellan LHC och HV71. Han har fällt en del skojiga kommentarer medan vi tittat:

I måndags intervjuades en av spelarna efter första perioden. Spelaren hade ett rött kraftigt slutspelsskägg. Varpå Anton utbrister:
-"Jag tycker det ser ut som om han har en snitsel i ansiktet!"

***

Vi berättade för honom att Andreas Pihl i Linköping inte får vara med mera i slutspelet för att han slog ut två tänder på en annan spelare. Anton funderade och kom sedan med en kommentar med glimten i ögat:
-"Fick han några guldtior i glaset för tänderna?"

***

Idag har Patrik namnsdag. Anton tycke det är kul för då har Patrik Blomdahl i LHC namnsdag. Det är rättvist också, för i lördags hade alla som heter "Liv" namnsdag, och då enligt honom, även HV71s målvakt Stefan Liv.

Förlorad i Lost

Jag har aldrig tittat på serien Lost förut. Men när de hade säsongsavslutning som också verkade vara det sista de någonsin skulle sända i början på året så tittade jag. Och fastnade för serien.

Följden blev att jag tittar troget varje onsdag på de nya avsnitten. Samtidigt har jag börjat se de gamla avsnitten från början. Dessa är i Divx-format och det ska DVD-spelaren på min hårddiskDVD klara. Det gjorde den också. Helt OK bild. Bra ljud också. Tyvärr var bilden ca 5 sekunder före ljudet.

Om jag tittade på samma filer på datorn så var ljud och bild i synk. Därför blev det att dra ut en 10 meter lång sladd längs golvet från datorn till TVn varje gång jag skulle titta. Men detta är en smula obekvämt. Dels att linda in sladden mellan tittningarna så att man inte snubblar på den. Dels att man inte kan trycka på Paus om man ska gå på toan.

Därför har det istället blivit att jag vissa nätter spelar över block med 6 timmar Lost i taget till hårddiskDVDn. Det blir ca 9 avsnitt per gång.

Nu har jag tittat i knappt en månad och sett 39 gamla avsnitt. Samt 7 nya. Där emellan är det 30 avnitt jag inte har sett. Det blir en smula förvirrat. Mest för att personer som är med i de gamla avsnitten inte finns med i de nya. Och ännu märkligare; en del nya personer finns med i de nya avsnitten som aldrig var med i flygplanskraschen i första avsnittet. Var sjutton kommer de ifrån??


En annan märklig parallell utspelade sig hemma för ca en månad sedan. Vi kom att prata om filmen Alive över middagen en dag. Anton ville veta vad vi pratade om och vi berättade att filmen bygger på en verklig händelse och att de överlevande åt av de döda. Anton tyckte förstås att det verkade lite otäckt.

Dagen därpå när han och jag gjorde oss färdiga för dagis så sa han plötsligt:
-"Jag har funderat på den där filmen vi pratade om igår. Jag undrar en sak. Var fick de tag i kniven för att skära upp de döda?"

Med detta i tankarna fick jag googla mig fram om den verkliga händelsen. Ett rugbylag i Peru kraschade i Anderna, och japp, där stod det. En kvinna hade använt en glasbit från ett krossat fönster för att skära kötstycken av de döda.

Vidare stod det att många överlevde, att de började lukta i planet av alla döda. Samt att de gjort små utfärder, bland annat för att hitta en annan av flygplansdelarna och där eventuellt hitta en komradio eller batterier.

För mig som just börjat se Lost så var detta lite förstummande. Detta var den exakta handlingen av de första avsnitten av Lost! Ren plagiering!! Allt som hänt i resten av avsnitten är dock tagna ur fantasin. I annat fall så skulle det nog ha stått lite mera rubriker i tidningarna och historieböckerna om den verkliga händelsen...

Mina barns syn på omvärlden

Anton och jag spelade fotboll i källaren förra helgen. Anton kastade sig för att rädda en boll på golvet. Han skrek till lite. Jag frågade om det gick bra.
-"Jadå" sa Anton och pekade på sitt långfinger.
-"Jag fick bara lite ont i det här fingret man gör fuckoff med.."

****

Lina vaknade en morgon och mamma visade henne att det hade kommit snö ute under natten. Lina pekade på det och sa:
-"Gädde!" (grädde).

****

Anton undrade i fredags kväll om hur många gåtor det fanns. Jag svarade att jag minns en bok i barndomen vi alltid använde på roliga timmen som hettet 777 gåtor. Så minst så många finns det. Han bad mig att berätta en och plötsligt kom jag inte ihåg en ända av alla dessa gåtor. Bara en, och den minns jag inte om den ens var med i boken:
-"Vad är det för likhet och skillnad mellan en tandläkare och en brandman? "
-"Båda rycker ut, den ena tänder och den andra släcker"

Anton förstod just inget av den vitsen.

Istället satte han sig för att hitta på egna gåtor. Den här t ex:
-"Vad är det som har fyra ben och luktar bäver?"


Svar: En bäver.

Vi var på Öppet Hus på Corren i lördags

I Lördags firade Corren att deras Bostadsbilaga fyllde 5 år. Jag och familjen åkte dit.

Mest åkte vi hiss.

När vi kom in fick sambon kämpa in Linas sittvagn genom snurrdörren. Den kom till slut in. Visserligen baklänges efter att ha släpats med dörren en stund, men in kom den.

Första våningen låg en halvtrappa upp så vi valde hissen för att ta oss dit. Correnmedarbetare i röda overaller hjälpte oss. De drog nåt kort och tryckte på en av knapparna. Vi kom upp. Alldelles för långt upp. Två reportrar fick mota ut oss i hissen igen eftersom vi hamnat uppe på redaktionen. De hjälpte oss att trycka ner oss på ett plan längre ner och åkte själva med i hissen.

När hissen stannade igen så sa våra medresenärer till oss att vi borde åka en våning till. Det gjorde vi. Då hamnade vi på samma plan om vi först kom in i huset på. In i hissen igen och upp en våning. Denna gång kom vi rätt.

Där uppe bjöds det på gratis tårta och fika. Vi mumsade allihopa. Trångt var det dock. Så trångt att vår vagn blev kvar vid hissen för att det inte gick att komma fram.

Runt om i lokalen surrade det av röster. Det vanligaste ordet var "Helggubben". Den term som flitigt avvänts av en krönikör i Corren då hon menar sin pojkvän. Han skulle visst vara där i källaren någonstans och flera stycken berättade för sina sällskap att de sett honom.

Efter det hämtade vi gratis korv från IKEA. De körde den något ovanliga modellen "Ta emot en gratiskorv så får du ett presentkort på en annan gratiskorv på IKEA". Jag fiskade upp 3 stycken korvar med bröd så det räckte till mig och barnen. Sambon ville inte ha.

Anton berättade att en farbror i röd overall sagt att det fanns en fiskdamm i källaren.
"Han spottade på mig när han sa det" berättade Anton.

Jag försökte inflika att han kanske jobbade på spo(r)tredaktionen, men Anton förstod inte skämtet.

Istället gick han ner halvtrappan igen för att titta på en farbror som med motorsåg karvade ut figurer ur stockar. Han hade gjort en 2 meter hög gråmålad Hälge, serieälgen i Corren.

"Den var nog svår att göra" sa Anton. Speciellt undrade han över:
"Var fick han färgen ifrån?"

Sedan ville vi hitta ner till fiskdammen. Så det var in med familjen och vagnen i hissen igen. Knapp "-2" var vår gissning att den skulle skicka ner oss till källaren. Den var låst om man inte använde kort. Så det blev "-1" istället och så var vi i nere vid ytterdörren igen. Och ingen trappa ledde vidare ner i källaren. Ett tips sa oss att det fanns en trappa från planet vi just var på. Denna gången bar vi upp vagnen för halvtrappan. Väl där kom en rödoverall och hjälpte till med sitt kort så vi kunde åka neråt igen till "-2".

Där nere var det också trångt, men vi sprang på Helgubben samt hans sambo som också är liktydig med den kvinna som lät mig skriva ett kåseri i hennes spalt i höstas. Jag handhälsade på henne och berättade vem jag var. Sedan även på Helgubben. Det var lite stort.

Sedan hittade vi fiskdammen och Anton och Lina blev med var sitt påskägg.

Efter det hittade Anton ett videorum som han inte ville lämna. Inte förrän pappa tipsade om att hans arbetskamrater körde Gokartfinal strax. Det ville han gärna med och titta på, så då kom vi i väg, efter en kort förhållandevis lyckad hissfärd upp.

Jag berättade under bilresan att vi kommer att passera SAAB på resan, där jag ska börja arbeta om två veckor.
-"Då kanske de vinkar åt oss." sa Anton.

Hur mår Anton idag?

Jodå.. Anton hankar sig fram.

Han är OK när han går, sitter och står. Men ligga är ingen hit. I natt lade jag mig vid midnatt och han låg och sa "Aj" hela tiden.

Klockan 01.00 fick jag hämta en Alvedon till åt honom.

Klockan 03.00 ville han kissa, vilket var svårt, för han kom knappt ur sängen.

Klockan 05.00 gjorde vi om samma procedur när han ville kissa igen. Klockan 06.00 fick pappa gå upp och sätta på TVn åt honom.

Klockan 07.00 klev pappa upp. Trött och ca 30 minuter senare än han borde gått upp.

Imorgon ska vi åka till Norrköping och handla och sedan sova på Grand Hotell. Hoppas han klarar påfrestningarna hela helgen.

Vi var på akuten med Anton igår

Onsdag förmiddag. Massor att göra på jobbet för mig och kunder som väntar på resultatet. Sambon ringer:
-"Hej! Stör jag?"
-"Ja" blir svaret.
-"De ringde från 6-års. Anton har visst ramlat och slagit sig..."

Plötsligt stannar min jobbvardag upp. Man inser plötsligt vad man egentligen prioriterar. Sambon vet inte mycket mera än så, utan hon lägger på och ringer tillbaka till 6-års igen.

Klockan 13.00 ringer hon igen och berättar att:
-"Nej, han kan inte röra armen alls."

Hon erbjuder sig att cykla dit och hämta honom och köra honom till vårdcentralen. Men vårdcentralen hade inga doktorer där utan hade någon typ av möte. Vi blir hänvisade till akuten.

Jag erbjuder mig att ta med honom dit, jag som har bil. Så blir det och jag beger mig iväg från jobbet med en påse frukt min chef skickar med mig.

På väg dit så ringer sambon. Hon vill också följa med. Jag svänger förbi och hämtar henne på hennes jobb. Klockan 13.15 är vi inne på 6-års och hämtar upp Anton. I bilen berättar han att han satt fart på en snurrkarusell i Trädgårdsföreningen och försökt hoppa upp på den. Men han tappar taget och faller ner igen på sin högra axel.

Vi är framme på akuten 13:30. Anton får Alvedon och vi ombeds sitta ner. En läkare kommer in och presenterar sig och säger att de ska röntga honom. Bara vi väntar lite.

Ingen av oss tre har ätit sedan 12.00 och Anton tjatar om att han är hungrig, så jag går fram till informationen och undrar om det är OK om Anton äter något. Sköterskan ska kolla med vår doktor och återkomma.

16:15, två timmar och 45 minuter senare sticker två sköterskor in huvudet och säger att de nu ser att vi är tillbaka från röntgen. Vi svarar givetvis att här har inte röntgats något, vi har bara suttit här. Då blir det lite förvirring men lite högre fart mot röntgen sätts det i alla fall.

Vi får se hans röntgenbilder och vi ber också att Anton ska få se dem. Något han saknade när han röntgade höften för några år sedan. På bilderna kan både sköterskorna och vi se att hans nyckelben är av på höger sida. Sköterskan på röntgen berättar att nyckelben gör man inget åt, det läker självt. Men vi ombeds sitta ner till doktorn kommer.

Sedan vänar vi. Och väntar vi. 19:30, sex timma efter att vi kommit dit så får vi komma in på ett undersökningsrum. En timma senare kommer doktorn. Då har Anton sovit på sin brits i en halvtimma. Doktorn ber om ursäkt för den första doktorn hade gått hem 16:00 utan att berätta att vi satt och väntade. Därför hade vi fått vänta i sju timmar totalt innan en doktor pratade med oss. Givetvis med beskedet att detta gör vi inget åt, utan ni kan åka hem.

Klockan 20:40 är vi hos mormor och hämtar den sovande Lina. Klockan 21:05 är vi hemma. Hon i informationen kom ju aldrig tillbaka och berättade om han fick äta, så ingen har ätit på nio timmar nu. Därför är v så hungriga nu att mamma kokar makaroner. 21:45 äter vi. 22:00 går vi tre och lägger oss. Anton med hjälp av Alvedon. Alla lät upprörda över de långa väntetiderna på sjukhuset. Finns det ingen som kan ryta i och ge patienterna människovärdet tillbaka??