Vi var på akuten med Anton igår

Onsdag förmiddag. Massor att göra på jobbet för mig och kunder som väntar på resultatet. Sambon ringer:
-"Hej! Stör jag?"
-"Ja" blir svaret.
-"De ringde från 6-års. Anton har visst ramlat och slagit sig..."

Plötsligt stannar min jobbvardag upp. Man inser plötsligt vad man egentligen prioriterar. Sambon vet inte mycket mera än så, utan hon lägger på och ringer tillbaka till 6-års igen.

Klockan 13.00 ringer hon igen och berättar att:
-"Nej, han kan inte röra armen alls."

Hon erbjuder sig att cykla dit och hämta honom och köra honom till vårdcentralen. Men vårdcentralen hade inga doktorer där utan hade någon typ av möte. Vi blir hänvisade till akuten.

Jag erbjuder mig att ta med honom dit, jag som har bil. Så blir det och jag beger mig iväg från jobbet med en påse frukt min chef skickar med mig.

På väg dit så ringer sambon. Hon vill också följa med. Jag svänger förbi och hämtar henne på hennes jobb. Klockan 13.15 är vi inne på 6-års och hämtar upp Anton. I bilen berättar han att han satt fart på en snurrkarusell i Trädgårdsföreningen och försökt hoppa upp på den. Men han tappar taget och faller ner igen på sin högra axel.

Vi är framme på akuten 13:30. Anton får Alvedon och vi ombeds sitta ner. En läkare kommer in och presenterar sig och säger att de ska röntga honom. Bara vi väntar lite.

Ingen av oss tre har ätit sedan 12.00 och Anton tjatar om att han är hungrig, så jag går fram till informationen och undrar om det är OK om Anton äter något. Sköterskan ska kolla med vår doktor och återkomma.

16:15, två timmar och 45 minuter senare sticker två sköterskor in huvudet och säger att de nu ser att vi är tillbaka från röntgen. Vi svarar givetvis att här har inte röntgats något, vi har bara suttit här. Då blir det lite förvirring men lite högre fart mot röntgen sätts det i alla fall.

Vi får se hans röntgenbilder och vi ber också att Anton ska få se dem. Något han saknade när han röntgade höften för några år sedan. På bilderna kan både sköterskorna och vi se att hans nyckelben är av på höger sida. Sköterskan på röntgen berättar att nyckelben gör man inget åt, det läker självt. Men vi ombeds sitta ner till doktorn kommer.

Sedan vänar vi. Och väntar vi. 19:30, sex timma efter att vi kommit dit så får vi komma in på ett undersökningsrum. En timma senare kommer doktorn. Då har Anton sovit på sin brits i en halvtimma. Doktorn ber om ursäkt för den första doktorn hade gått hem 16:00 utan att berätta att vi satt och väntade. Därför hade vi fått vänta i sju timmar totalt innan en doktor pratade med oss. Givetvis med beskedet att detta gör vi inget åt, utan ni kan åka hem.

Klockan 20:40 är vi hos mormor och hämtar den sovande Lina. Klockan 21:05 är vi hemma. Hon i informationen kom ju aldrig tillbaka och berättade om han fick äta, så ingen har ätit på nio timmar nu. Därför är v så hungriga nu att mamma kokar makaroner. 21:45 äter vi. 22:00 går vi tre och lägger oss. Anton med hjälp av Alvedon. Alla lät upprörda över de långa väntetiderna på sjukhuset. Finns det ingen som kan ryta i och ge patienterna människovärdet tillbaka??