Våra första guldfiskar

När Kerstin fyllde 31 så hade ett litet kaffekalas. Hon fick en
guldfiskskål med 2 guldfiskar i av mig. Romeo och Julia heter dem. Julia är
liten och modig. Romeo är feg.

Julia, var sjuk i måndags. troligtvis förstoppning sa de
på djuraffären. Hon var uppblåst som en zeppelinare (en liten, liten,
zeppelinare). Efter ett par timmar började hon få fart på avföringen och
blev normal igen.

Kerstin och jag ser fiskarna som en liten nybörjarkurs i att ta hand om
barn tillsammans. Om vi i inte kan klara två små fiskar, hur ska vi då
kunna klara av att ha barn.

Men igår var det dags igen. När vi kom hem så såg Julia ut som Marty
Feldtman ungefär, dvs hennes ögon hade nästan poppat ut ur huvudet på
henne. Efter ett par timmar så började hon simma konstigt och ett par
minuter senare var det hela över. Jag gav henne en begravning till sjöss
och sjöng "Fiskarna i havet" för henne.


Vi har sedemera bytt ut båda fiskarna, alla tre växterna (+2 till) och skålen
(som Kerstin diskade sönder av misstag).
Efter att första fisken dött började den andra få symptom av sjukdomar. Den tappade hela stjärfenan, bit för bit. Konstigt nog kunde den simma hyggligt ändå. Men när den började få en massa vita prickar i ansiktet så fick den simma ut via kloaksystemet så den inte skulle smitta den nyinköpta fisken.
Vi har inhandlat en fjärde guldfisk nu som är nästan grå i färgen. De två
nyaste mår bra - än så länge.