Att cykla till jobbet

I våras föll jag för frestelsen att köpa en ny cykel. Min gamla hederliga Monark som jag köpte begagnad för 700 kronor för 18 år sedan börjar se lite hängig ut med alla sina ståltrådar och plåtbleck som behövs för att hålla ihop den.

En dag när Lina och jag var ensamma hemma så passade jag på att åka till Biltema och köpa en stor kartong med en cykel jag gått och tittat på ett tag (cykeln alltså, inte kartongen). Den heter Yosemite Distance, är svart och kostade 1399 kronor. Sedan följde en timme av montering av densamma i garaget. Gick ganska bra. Fick bara 4-5 delar över.

Så nu har jag för första gången en cykel med växlar på styret. Tog bara 43 och ett halvt år att skaffa det. Den har dock en massa moderniteter som jag inte är riktigt van med ännu.

Begreppet fotbroms är bortplockat och ersatt av handbroms. Direkt livsfarligt. Om en biltillverkare skulle komma på idén att ta bort fotbromsen på en bil, men behålla pedalen och istället så skulle bilisterna bara använda handbromsen så tro jag inte att de skulle få sälja så många bilar. Förstår inte varför vi cykelägare gått på en sån fint utan uppror.

Sedan har den 21 växlar. Är ett elände att hinna få i alla 21 i turordning mellan rödljusen. Speciellt som 7:an ligger 8 snäpp på handtagen för att komma åt 8:an.

Nå, skämt åsido. Man har mest beslutsångest:
"Nu vill jag ta en högre växel. Ska jag öka ett snäpp på bakdrevet eller ta i med nästa växel på framdrevet direkt (= 7 växlar upp)?". Bara trafikfarligt att stirra på dessa handtag istället för på vägen.

På framdrevets växelförare är hög och låg utmärkt, medan mellanväxeln ligger på en omarkerad plats ca 6 snäpp emellan dessa. Lite oprecists att växla, och man har god lust att ta med sig en svart tuschpenna och fylla var växlarna ligger.

I onsdags hade vi aktiviteter efter jobbet med arbetskamraterna. Vi skulle spela Boule. Jag cyklade till SAAB på morgonen. En mil på ca 35 minuter. Var riktigt behagligt. Liksom hemresan, även om det då var kallare ute.

Detta gav blodad tand (inte bokstavligt) och i helgen rusade jag tillbaka till Biltema och köpte en hastighetsmätare till cykeln. De var billiga. Jag valde den med 9 funktioner för 69:90. Jag avstod då från "lyx"-versionen som hade 11 funktioner för 89:90. Man kunde på den dyrare få veta hur många kalorier man gjort av med samt använda den som ett separat stoppur. Detta kunde jag vara utan.

När jag monterade den gick det snabbt och smidigt. Där kom mätaren på plats. Och så kabeln. Och sedan den lilla magneten man skulle skruva fast på en eker..Ojsan, då sprack den i två delar. Det blev en ny tur till Biltema och byta ut den.

Med så mycket satsat på min cykel beslutade jag mig för att cykla hela veckan. På måndagsmorgonen så cyklade Anton och jag till hans sexårs först. Jag nollställde trippräknaren. Då hoppade den loss från hållaren och vägrade sitta på plats igen. Anton och jag fick stanna ett tag och fippla med den innan den hjälpligt satt fast igen. Väl framme på sexårs (dit var det bara 285 meter berättade trippräknaren) så hade jag glömt våra slanglås till cyklarna. Anton fick vänta vid cykelstället medan jag cyklade hem. Väl tillbaka sa jag "Hej då" till Anton och påbörjade veckans första cykeltur till SAAB. Men först skulla jag nollställa trippräknaren igen. Och där slant den loss igen, ja. Hur mycket jag sedan trixade med den så ville den inte på plats igen. Till slut hade det gått så lång tid att jag fick ge upp och ta cykeln hem igen, kasta in den i garaget och ta bilen.

Idag är det tisdag och jag åker bil idag med. Måste nu ta ytterligare en tur till Biltema och reklamera igen. Har inte bstämt mig ännu, men denna gång tror jag att jag tar pengarna tillbaka. För hastighetsmätaren då, inte hela cykeln. Även om jag är frestad av det också...