En långhelg på Mensas årsmöte i Norrköping

I helgen har jag varit med om en udda händelse. Jag har varit med om att hjälpa till när Mensa hade årsmöte.

Nu finns det andra som är bättre ledare än jag (typ 98% av befolkningen) så jag har mest haft rollen av att rycka in där det behövs. Jag har delat ut välkomstpresenter och pekat ut vägar samt delat ut mat.

Vi har varit 4 personer som haft möten och mailkonversation från och till sedan i Juli förra året för att ordna detta. Jag har nog gjort minst, de andra har varit mycket flitigare.

Hela mötet var en fantastisk upplevelse. 120 personer från hela Sverige och några från utlandet, som ockuperade hotell President. Dessa människor gjorde ett starkt intryck på mig. Framför allt deras vänlighet och initiativförmåga. Som när en talare uteblev och vårt program gapade lite tomt första kvällen. Då hoppade några mensaner in med sällskapspel och glatt humör.

På fredagsmorgonen rusade det in fotografer och journalister från bland annat Norrköpings tidningar, Folkbladet, Corren och Östnytt. I Corren och NT gjorde de narr av oss vilket kändes tungt då, men idag tycker jag det mest var kul att vi fick publicitet:

http://www.nt.se/norrkoping/artikel.aspx?articleid=6014178

Vi hade planerat uteaktiviteter varannan dag och så inomhusmöte varannan. Vädret var ju också av varannandagstyp i helgen. TYVÄRR HELT FEL DAGAR BARA! Vi höll på att regna bort under två dagar, samt satt inne när solen sken. Det hjälpte ju inte ett dugg att ha folk från SMHI med i festkommittén. Vems idé var det? J

Sedan var det ju folk som kunde allt (liksom de kan på mitt jobb) . Som när vi hade en föreläsning av en professor från just SMHI. Han blev bombarderad av goda idéer och kunnigt folk som visste svaret på allahanda frågor han ställde. När vi gick därifrån kom han cyklande med den blomsterkvast han fått, fastsatt på pakethållaren. Han stannade in när jag och några mensaner till gick över en bro, Han var upprymd och lyrisk över den stora responsen han fått.

Eller som på Skandiateatern då han som uppträdde efterfrågades en steppare, och en kvinna som jobbade som musikalartist klev upp och steppade brallorna av honom. När uppträdandet var slut så följde en strid ström av begåvade musiker som spontanuppträdde.

När jag berättade om dessa uppträdanden på jobbet idag så undrade de vad jag bidrog med.

- "Jag hällde upp kaffe." kunde jag sanningsenligt berätta.

När söndagen kom kände man sig full av adrenalin över att vi lyckats knåpa ihop allt som skulle göras under dessa fyra dagar. Och idag måndag har man känt saknad efter dessa människor. Nästa år är det i Siljansnäs eller nåt sånt. Som man känner det nu har man god lust att åka dit... helst redan idag...

Arbetskamrater

Vad gör en arbetsplats till en bra arbetsplats? Efter att jag blev uppsagd på Intentia 2004 så brukar jag envisas med att skicka in nya jobbansökningar dit. Jag funderade häromdagen på varför? Inte är det för att Intentia hade så mycket roligare arbetsuppgifter än någon annanstans. Svaret är helt enkelt folket som jobbar där. Jag gick i skolan med många av dem och när jag flyttade till Linköping var de dem ända jag kände i den staden. Det är dem jag saknar…

Jag har sedan dess bland annat arbetat i gatubrunnar helt själv. Inte jättekul. Jag har arbetat i gatubrunnar med trevliga arbetskamrater. Kan vara riktigt roligt.

Jag älskar dock att göra dataprogram. Jag har också suttit helt ensam i min hyrda kontorlokal och gjort dataprogam. Inte lika kul dock.

När jag för ganska exakt 2 år sedan började jobba på SAAB var det med stor tveksamhet. Jag lämnade Rationell IT och de trevliga kamraterna där. För min inre syn såg jag ett SAAB med vakter, grindar och stämpelklocka. Sen började jag…

På SAAB jobbar en stor samling socialt kompetenta människor med stor portion humor. Som en röd tråd genom alla anställda är att de är oerhört intelligenta. Jag sitter ibland bara i smyg och beundrar hur mycket de vet och undviker att öppna munnen för att inte skämma ut mig och dra ner snittet… J

När jag började på SAAB var det med inriktningen att jag ska ge det en chans.. i 1 till 2 år… Nu har 2 år gott och de goda arbetskamraterna gör att jag känner mig som hemma. Och skickar inga fler ansökningar till Intentia…

Lina kommenterar

Lina är familjens komiker just nu. Hon pratar och pratar och är aldrig tyst. Om hon säger något kul så är pappa där och antecknar. Tänkte delge er några av hennes kommentarer:


Lina:
- "Pappa, du måste banka i den här skruven. Ska jag hämta en spikmejsel?"

***

Lina:
- "Jag tycker inte om vatten. Det är äckligt."
Mamma:
- "Men det är nyttigt."
Lina:
- "Jag tycker inte om nyttigt."

***
Vi pratar med en kvinnlig banktjänsteman på banken. Plötsligt ställer sig Lina upp och pekar på henne och säger:
-"Tjejen bor här på apoteket."

***

Vi är och tittar på en fotbollsmatch som Anton spelar med i. I halvlek kommer domaren, en kille runt 18 år, fram bredvid oss och rotar i sin väska.
Lina:
- "Vad gör du?"
Domaren svarar inte.
Lina:
- "Gubben!! Vad gör du?"

***

Mamma:
- "Men Lina, har du svalt flourtabletten. Du skulle ju suga på den. Du får ingen ny."
Lina:
- "Joho.. imorgon."

***
En klasskamrat till Anton testar om han kan ha Antons urvuxna skridskor. Han pappa kommer och hämtar dem.
Lina:
- "Vad ska du göra?"
- "Jag ska hämta ett par skridskor."
- "Är du en hämt-skridsko-gubbe?"

***

Lina frågar

Jag rensade avloppet till handfatet på toaletten på övervåningen i helgen. Lina, som numera är fyra år, var med där inne. Hon gillar att plocka med verktyg och brukar vara med när jag ska fixa nåt.

Jag fick plocka bort skåpet under handfatet. Lina öppnade luckan till skåpet och hittade en liten blå ask där inne. Den var blå och märkt med texten "OB".
- "Vad är det här pappa?"

Jag hade svårt att svara..
- "Eh.. jag vet inte.. det är nåt mamma använder"

Lina öppnade asken och titta ner på de små vita rullarna.
- "jaha.." sa hon "Såna där man stoppar i snippan.."
Obekymrat stängde hon asken igen och stoppade in den i skåpet.

Hur jag inbillar mig att jag påverkar min omvärld

Jag får ofta idéer. Ofta idéer som skulle kunna förbättre vardagen. Som praxis sedan många år har jag hållit dem för mig själv. "För att inte någon annan ska ta patent på det före mig". Nu har jag kommit fram till att jag kan lika gärna berätta om idéerna via mail eller liknande till lämpliga företag som kan ha nytta av dem. Skulle de nappa så får jag åtminstone se idén användas i verkligheten. Och jag är inte affärsman nog att tjäna pengar på dem i alla fall.


Corren har varit en tidning som fått ta emot en samling förslag genom åren. Trogna läsare minns väl hur ett mail om att de kunde skriva om mitt nya företag genererade en halvsida.


Eller hur mitt svar på en krönika av Carina Glenning gjorde mig till gästkrönikör i tidningen.


I början på september förra året så läste jag en kort annons i Corren att de ville ha in förslag från allmänheten om hur de skulle förnya tidningen.


Jag bläddrade igenom ett nummer och kom fram till ett par förslag. Jag kunde ha skrivit ner dessa i ett mail, men det vore lite för lätt för att passa mig. Istället hittade jag ett trevligt sätt att skapa ett forum på min hemsida. Där skrev jag in förslagen och lade till lite bilder. Sedan mailade jag länken till Corren.


Jag kunde se att de tittat på förslagen, men hörde aldrig något mera från dem, så jag vet inte vad de tyckte.


I förrförra veckan kom Corren med det nya utseendet. Jag tycker mig kunna se att en del av mina förslag finns med och vill gärna inbilla mig att det är jag som gjort att de hamnat där.


Som tex detta förslag. Nere till höger en bild jag klippt ihop i Photoshop:




Som idag ser ut så här i tidningen:






Eller detta:





Som idag ser ut så här:







Den som vill läsa alla idéerna så finns de på min hemsida. Jag har kommenterat och visar med bilder på saker som förändrats liknande mitt förslag:

http://www.oxvalley.com/ideportalen

Uppläst på P3...igen.. och igen

Av någon anledning har jag alltid fått en kick av att skriva in till P3 och ev få mailet uppläst. Har som hastigast räknat ihop att jag skickat ca 10 mail de sista 10 åren, och fått minst sex upplästa.

De näst senaste exemplet var när jag skickade in ett par anekdoter från gamla kräftskivor jag (nästan inte) minns. Här finns uppläsningen i sin helhet (Varning hög volym):

Båda senaste mailen har haft gemensamt att jag hört något de sagt just när jag parkerat på jobbet och under min 10 minuter långa promenad in till jobbet har jag funderat på vad jag ville säga. Väl framme har jag mailat in det och så har det lästs upp inom ett fåtal minuter.

För två veckor sedan lyckades jag få med ett mail igen. Då gällde det en kommentar på en konstig historia om en man i Storbritannien som ertappats av en parkvakt när han varit närgången mot ett träd. Den historien kommer här:

De lade till och med upp historien på sin hemsida.

Detta fenomen att bli uppläst har ju som de flesta redan vet hänt förr:

Som den där historian om Annika Lantz

Nej.. nu ska jag packa.. Teneriffa väntar mig och barnen om två dagar...

Att starta stora hemprojekt… och slutföra dem

Här följer en ganska nördig beskrivning av vad man kan ta sig för med tålamod och enbart gratisprogram.

Under semestern för 1,5 år sedan började jag projektet att samla mina mp3-låtar. Jag hade dem på hårddisken på tre olika datorer samt på ca 70 olika brända skivor.

Steg 1 vara att bara sammanföra dem i en mapp. De låg i olika djup ner i undermappar på skivorna så det krävde en del arbete. Förstås gjorde jag ett dataprogram för detta. Med det kunde jag bara mata in skivorna en och en och så kopierades alla filer (.mp3, .flac och .aac) in till angiven mapp. Det hela gick riktigt smidigt. Även om programmet krävde en del att tänka på. Ibland hade jag samma mp3 på två olika skivor fast med olika namn. Ofta hade jag filer med exakt samma namn, men de var två olika versioner av samma sång. Jag löste detta med att kolla om filen var exakt lika etta för etta och nolla för noll som någon annan fil jag redan läst in. Var den det så gjordes ingen kopiering. Och fanns det en med samma namn fick jag lägga på en siffra på slutet.

På detta sätt fick jag in ca 12000 olika låtar till min mapp på hårddisken. Därefter gjorde sig programmet ”Picard” från MusicBrainz nyttigt genom att ge mina filer korrekt filnamn och ID3-taggar.

Och med iTunes kunde jag nu snabbt hitta och spela valda låtar.

**

Nästa projekt handlade om att jag ville samla ihop alla foton från digitalkamerorna. Vi har två stycken samt tre mobiler att fota med. Problemet var ju att filer ofta hette likadant som andra filer, trots att det inte var samma fil. Och att man ibland sparat kort under annat namn fast det var exakt samma bild. Och så låg de spridda över mina många brända skivor. Känns problemet igen? Mitt dataprogram för mp3 var så pass generiskt gjort att jag bara kunde byta ut sökta filtyper i en liten textfil till .jpg och .gp3 istället och så kunde jag snabbt samla alla foton i en mapp. Dock fick man ju med en hel hoper filer från datorerna som var .jpg filer men som inte var mina foton. Dessa fick jag sålla ut manuellt.


Delprojekt 3!

Nu plockade jag fram min gamla skivspelare och programmet Adiograbber och spelade in alla mina vinylskivor till mp3. Audiograbber delade snyggt upp dem i enstaka låtar och allt. Tyvärr med filnamn typ ”låt1” och ”låt2”. 110 vinylskivor blev över 70 timmar musik på mp3, som jag med nostalgiska öron "tvingades" lyssna igenom.


Delprojekt 4!

Alla CD-skivor blev mp3. Gick vansinnigt lätt eftersom man inte behöver spela upp dem. 60 skivor var snart gjorda.


Delprojekt 5!

Mina gamla kassettband med inspelningar från Tracks under åren 1984-2003 borde bli mp3 också. Fick spela upp dem på kassettbandspelaren en och en och spela in dem okså med Audiograbber. 192 timmars lyssnande tog sin tid! Var aktiv med detta i omgångar och senast under julledigheten har radion gått varm. Och alla låtar har vittnat om sin tid. Hur man var på fest i ungdomen i Valdemarsvik. Hur man flyttade till Norrköping med sambo…sju år på byggen... sambon flyttade ut… jag började Universitetet i Linköping.. flyttade till Linköping… fick ny sambo och hus där… allt fanns med i tankarna när man hörde musiken från de daterade kassettbanden.

Så en dag i mitten av januari spelade jag upp sista kassetten. Jag hade längtat efter denna dag. Märkligt nog kände jag mig mest sorgsen när den var slut. Nu var jag igenom hela musikskatten och projektet var över. Jag lär inte lyssna på så många tracksband mer nu när de ligger på datorn. En epok hade gått i graven.

För att lindra abstinensen så körde jag även över 20 kassettband till jag hade liggande. Men när även dessa var slut så kände jag mig nöjd igen. Jag hade föresatt mig en samling hemmaprojekt och nu var alla klara.

Vad blir nästa projekt då? Tja.. jag har skriva bok 2-projektet… kopiera VHS till DVD, vilket kommit en bra bit på vägen… Och plocka ihop och installera en gammal dator jag köpt delar till på Tradera. Men det är en annan historia…