Buss

Familjens semester började en vecka innan min. Så denna vecka har de varit kvar hemma medan jag åkt de sista fem dagarna till jobbet innan semestern börjar.

I onsdags kom det önskemål om att jag skulle lämna bilen hemma hos dem. Jag blev lite ställd för jag är lite för lat att cykla de 10 km det är till jobbet. Och buss tar så lång tid, man får byta vid Resecentrum och vänta en stund på nästa.

Jag tog dock bussen. Inte helt problemfritt dock. För jag klev bara på när den dök upp på utsatt tid utanför oss. Men i en korsning längre fram så lade den iväg mot Vikingstad istället. Jag hade ju klivit på FEL buss. Det blev till att pingla i klockan och kasta sig av. Sedan blev det en kort språngmarsch tillbaka och jag hann exakt i tid nr den rätta bussen dök upp.

En kort stund senare fick jag dock en ingivelse. Vi Stora Torget gick jag av och promenerade genom centrum ända ut till mitt jobb. Ca 2,5 km och tog 27 minuter att gå. Men vilken promenad det var. Solen sken och folk i rörelse i stan att titta på. På jobbet såg jag t.o.m. fram emot att få börja gå hem igen.

Så när samma önskemål dök upp hos familjen igen på torsdagen var valet lätt. Jag tog bussen igen följt av en promenad.

På fredagen var det ingen som behövde bilen (fast jag tjatade). Men jag tog bussen i alla fall bara för att det var så trevligt att gå. Och eftersom jag gick genom stan så kom jag nära affärer jag annars drar mig för att åka till, för att det är så jobbigt att jaga parkering i centrum.

Så ikväll kom jag hem med två tekniska prylar jag spontanshoppade på Teknikmagasinet.

Och från och med idag så börjar semestern. Vi får se om jag är lika buss-sugen igen när den är slut.

Handboll i Hallsberg hela helgen

I fredags kväll började vårt handbollsäventyr vi planerat sedan länge. Anton och nio kompisar i handbollslaget åkte till Hallsberg för att spela handboll på gräs utomhus. Jag och tre andra vuxna, varav två var deras tränare, följde med.

Vi fick sova två nätter utspridda på golvet på ett dagis mycket nära fotbollsplanen.

Lördagen bestod av regn, lera och kladdiga sportkläder. Vårt lag förlorade då alla sina tre matcher. Efter det blev det et besök i badhuset för allihopa.

Det var roligt att studera hur killar i 8-10 årsåldern beter sig i grupp. Flera av dem sov utan föräldrarna för första gången och jag såg en del undrande blickar när de fick gå och lägga sig på golvet om kvällarna. Men på det hela taget var det ingen som klagade.

Saker jag lärt mig i helgen:

• Hallsberg är litet.
• Golv är hårda att ligga på. Uppblåsbara madrasser verkar mysigare än liggunderlag.
• Om man kan snarka får man lätt eget rum.
• Snarkningar är ärftligt (Anton fick lite kommentarer han med).
• Killar födda år 2000-2001 klarar mycket bra att följa regler om läggdags (22.00) och godisförbud (inget godis förrän finalen var över).
• Tjejer börjar bli intressant för killar i den åldern.
• Handbollar studsar inte i lera.
• Hittar man en TV där tre av fyra fria kanaler fungerar så kan man ge sig den på att det är den med melodifestivalen som inte fungerar.
• Killar äter olika mycket.
• Handbollsspelare spelar inte sämre även om man proppar dem fulla med glass och läsk.
• När du stoppar ner din sovsäck i tygpåsen, se till att det är din påse, och att du inte stulit den från något barn.
• Barn törs inte alltid berätta att de måste kissa när man åker bil, även om man säger att det är OK att de gör det.
• Facebook är beroendeframkallande.

På söndagen var det utslagningsturnering bland alla lag som kommit trea och fyra i sina grupper. Så fort man förlorade fick man åka hem. Allt var denna dag som en omvänd hand i många avseenden. Solen sken. Laget vann stort. Match efter match avverkades tills den sista matchen gick klockan 15:00. Då var det B-final mot ett av lagen - Norrköping - som de redan mött dagen innan och som kom trea i gruppen. Ettan och tvåan i vår grupp gick båda till A-final, vilket vittnade om nivån på vår grupp på lördagen.

Spelarna var nervösa. Ledarna var nervösa och lite stirriga. Många av spelarna blev kissnödiga just innan start och det vattnades buskar både här och där. Motståndarna var segervissa och ledde ett tag med 10-6. Men strax efter halvleksvilan hade de våra vänt detta till 11-10. Som sedan blev 26-17 när tiden var slut. Lyckan var total och priser delades ut. Även jag fick ett, trots att jag inte deltagit mer än noterat ställningen under några av matcherna.

Hur gick det för Anton då? Ja, som den otursgubbe han är så lyckades han springa ihop med en killes axel på lördagen och få fläskläpp. Och på söndagen halkade han på en rot när han skulle springa och hämta bollen utanför planen och stukade sig kraftigt.

"Roten till det onda", som tränarna sa.

Så pass att han än idag, två dagar senare haltar rejält. Han fick titta på under de sista matcherna.

- ”Dumma rot att ta min final.” sa Anton.

En långhelg på Mensas årsmöte i Norrköping

I helgen har jag varit med om en udda händelse. Jag har varit med om att hjälpa till när Mensa hade årsmöte.

Nu finns det andra som är bättre ledare än jag (typ 98% av befolkningen) så jag har mest haft rollen av att rycka in där det behövs. Jag har delat ut välkomstpresenter och pekat ut vägar samt delat ut mat.

Vi har varit 4 personer som haft möten och mailkonversation från och till sedan i Juli förra året för att ordna detta. Jag har nog gjort minst, de andra har varit mycket flitigare.

Hela mötet var en fantastisk upplevelse. 120 personer från hela Sverige och några från utlandet, som ockuperade hotell President. Dessa människor gjorde ett starkt intryck på mig. Framför allt deras vänlighet och initiativförmåga. Som när en talare uteblev och vårt program gapade lite tomt första kvällen. Då hoppade några mensaner in med sällskapspel och glatt humör.

På fredagsmorgonen rusade det in fotografer och journalister från bland annat Norrköpings tidningar, Folkbladet, Corren och Östnytt. I Corren och NT gjorde de narr av oss vilket kändes tungt då, men idag tycker jag det mest var kul att vi fick publicitet:

http://www.nt.se/norrkoping/artikel.aspx?articleid=6014178

Vi hade planerat uteaktiviteter varannan dag och så inomhusmöte varannan. Vädret var ju också av varannandagstyp i helgen. TYVÄRR HELT FEL DAGAR BARA! Vi höll på att regna bort under två dagar, samt satt inne när solen sken. Det hjälpte ju inte ett dugg att ha folk från SMHI med i festkommittén. Vems idé var det? J

Sedan var det ju folk som kunde allt (liksom de kan på mitt jobb) . Som när vi hade en föreläsning av en professor från just SMHI. Han blev bombarderad av goda idéer och kunnigt folk som visste svaret på allahanda frågor han ställde. När vi gick därifrån kom han cyklande med den blomsterkvast han fått, fastsatt på pakethållaren. Han stannade in när jag och några mensaner till gick över en bro, Han var upprymd och lyrisk över den stora responsen han fått.

Eller som på Skandiateatern då han som uppträdde efterfrågades en steppare, och en kvinna som jobbade som musikalartist klev upp och steppade brallorna av honom. När uppträdandet var slut så följde en strid ström av begåvade musiker som spontanuppträdde.

När jag berättade om dessa uppträdanden på jobbet idag så undrade de vad jag bidrog med.

- "Jag hällde upp kaffe." kunde jag sanningsenligt berätta.

När söndagen kom kände man sig full av adrenalin över att vi lyckats knåpa ihop allt som skulle göras under dessa fyra dagar. Och idag måndag har man känt saknad efter dessa människor. Nästa år är det i Siljansnäs eller nåt sånt. Som man känner det nu har man god lust att åka dit... helst redan idag...

Arbetskamrater

Vad gör en arbetsplats till en bra arbetsplats? Efter att jag blev uppsagd på Intentia 2004 så brukar jag envisas med att skicka in nya jobbansökningar dit. Jag funderade häromdagen på varför? Inte är det för att Intentia hade så mycket roligare arbetsuppgifter än någon annanstans. Svaret är helt enkelt folket som jobbar där. Jag gick i skolan med många av dem och när jag flyttade till Linköping var de dem ända jag kände i den staden. Det är dem jag saknar…

Jag har sedan dess bland annat arbetat i gatubrunnar helt själv. Inte jättekul. Jag har arbetat i gatubrunnar med trevliga arbetskamrater. Kan vara riktigt roligt.

Jag älskar dock att göra dataprogram. Jag har också suttit helt ensam i min hyrda kontorlokal och gjort dataprogam. Inte lika kul dock.

När jag för ganska exakt 2 år sedan började jobba på SAAB var det med stor tveksamhet. Jag lämnade Rationell IT och de trevliga kamraterna där. För min inre syn såg jag ett SAAB med vakter, grindar och stämpelklocka. Sen började jag…

På SAAB jobbar en stor samling socialt kompetenta människor med stor portion humor. Som en röd tråd genom alla anställda är att de är oerhört intelligenta. Jag sitter ibland bara i smyg och beundrar hur mycket de vet och undviker att öppna munnen för att inte skämma ut mig och dra ner snittet… J

När jag började på SAAB var det med inriktningen att jag ska ge det en chans.. i 1 till 2 år… Nu har 2 år gott och de goda arbetskamraterna gör att jag känner mig som hemma. Och skickar inga fler ansökningar till Intentia…

Lina kommenterar

Lina är familjens komiker just nu. Hon pratar och pratar och är aldrig tyst. Om hon säger något kul så är pappa där och antecknar. Tänkte delge er några av hennes kommentarer:


Lina:
- "Pappa, du måste banka i den här skruven. Ska jag hämta en spikmejsel?"

***

Lina:
- "Jag tycker inte om vatten. Det är äckligt."
Mamma:
- "Men det är nyttigt."
Lina:
- "Jag tycker inte om nyttigt."

***
Vi pratar med en kvinnlig banktjänsteman på banken. Plötsligt ställer sig Lina upp och pekar på henne och säger:
-"Tjejen bor här på apoteket."

***

Vi är och tittar på en fotbollsmatch som Anton spelar med i. I halvlek kommer domaren, en kille runt 18 år, fram bredvid oss och rotar i sin väska.
Lina:
- "Vad gör du?"
Domaren svarar inte.
Lina:
- "Gubben!! Vad gör du?"

***

Mamma:
- "Men Lina, har du svalt flourtabletten. Du skulle ju suga på den. Du får ingen ny."
Lina:
- "Joho.. imorgon."

***
En klasskamrat till Anton testar om han kan ha Antons urvuxna skridskor. Han pappa kommer och hämtar dem.
Lina:
- "Vad ska du göra?"
- "Jag ska hämta ett par skridskor."
- "Är du en hämt-skridsko-gubbe?"

***

Lina frågar

Jag rensade avloppet till handfatet på toaletten på övervåningen i helgen. Lina, som numera är fyra år, var med där inne. Hon gillar att plocka med verktyg och brukar vara med när jag ska fixa nåt.

Jag fick plocka bort skåpet under handfatet. Lina öppnade luckan till skåpet och hittade en liten blå ask där inne. Den var blå och märkt med texten "OB".
- "Vad är det här pappa?"

Jag hade svårt att svara..
- "Eh.. jag vet inte.. det är nåt mamma använder"

Lina öppnade asken och titta ner på de små vita rullarna.
- "jaha.." sa hon "Såna där man stoppar i snippan.."
Obekymrat stängde hon asken igen och stoppade in den i skåpet.

Hur jag inbillar mig att jag påverkar min omvärld

Jag får ofta idéer. Ofta idéer som skulle kunna förbättre vardagen. Som praxis sedan många år har jag hållit dem för mig själv. "För att inte någon annan ska ta patent på det före mig". Nu har jag kommit fram till att jag kan lika gärna berätta om idéerna via mail eller liknande till lämpliga företag som kan ha nytta av dem. Skulle de nappa så får jag åtminstone se idén användas i verkligheten. Och jag är inte affärsman nog att tjäna pengar på dem i alla fall.


Corren har varit en tidning som fått ta emot en samling förslag genom åren. Trogna läsare minns väl hur ett mail om att de kunde skriva om mitt nya företag genererade en halvsida.


Eller hur mitt svar på en krönika av Carina Glenning gjorde mig till gästkrönikör i tidningen.


I början på september förra året så läste jag en kort annons i Corren att de ville ha in förslag från allmänheten om hur de skulle förnya tidningen.


Jag bläddrade igenom ett nummer och kom fram till ett par förslag. Jag kunde ha skrivit ner dessa i ett mail, men det vore lite för lätt för att passa mig. Istället hittade jag ett trevligt sätt att skapa ett forum på min hemsida. Där skrev jag in förslagen och lade till lite bilder. Sedan mailade jag länken till Corren.


Jag kunde se att de tittat på förslagen, men hörde aldrig något mera från dem, så jag vet inte vad de tyckte.


I förrförra veckan kom Corren med det nya utseendet. Jag tycker mig kunna se att en del av mina förslag finns med och vill gärna inbilla mig att det är jag som gjort att de hamnat där.


Som tex detta förslag. Nere till höger en bild jag klippt ihop i Photoshop:




Som idag ser ut så här i tidningen:






Eller detta:





Som idag ser ut så här:







Den som vill läsa alla idéerna så finns de på min hemsida. Jag har kommenterat och visar med bilder på saker som förändrats liknande mitt förslag:

http://www.oxvalley.com/ideportalen