Tågförseningar

Under onsdagen och torsdagen har jag och min familj varit en tur till Stockholm. Vi har varit på Naturhistoriska museet och sovit på ett hotell nästan inne i Globen.

Vi checkade ut från hotellet imorse klockan 10:00. Sedan hade vi nästan 6 timmar att fördriva på stan innan tåget skulle gå hem. Barnen tyckte det blev mycket promenerande och enformigt så de protesterade en del. Timmarna gick ganska sakta.

Strax efter 15.00 gick vi ner till Centralstationen i Stockholm för att ta vårt tåg klockan 15:45. Då fick vi till vår fasa höra att en elledning norr om Linköping hade gått sönder och tågen var försenade. Speciellt vårt tåg var noga markerat att avgångstiden var framflyttad till 17:30 istället. Var inte värst roligt att berätta för de trötta barnen.

Skylten som berättade att det fanns en ny avgångstid för tåget skröt också med hur punktliga de var.

Dessa extra timmar lusade sig fram. Det fanns ju ingenstans att sitta så vi spelade kort direkt på marmorgolvet mitt i hallen. Vid ett tillfälle så snubblade min son, till synes på släta golvet. När jag frågade honom vad som hände berättade han en historia om att en kille just gått förbi och släpat en pinne efter sig och som min son snubblat på. Jag skrattade och sa att på Centralstationen så är det inte så många som har en pinne med sig.
-"Jo, där!" sa min son och pekade. Och där stod märkligt nog en kille med en två meter lång pinne i handen.

Det fanns två tåg som bara skulle gå till Linköping som skulle startar efter oss men innan 17:30. Dessa kom av någon märklig anledning iväg normalt. Fattade aldrig varför.

Sedan avgick vårt tåg, trots allt, nästan 17:30 som utlovat. Tågföraren ursäktade sig och sa i högtalaren att eftersom de var två timmar försenade så hade de inte hunnit städa vårt tåg. Jag fick inte ihop det riktigt...

Han berättade också att i Norrköping skulle det bli urlastning till bussar. De skulle finnas många bussar som gick i skytteltrafik och tågvärdar som visade oss vägen.

Så kom vi då till Norrköping. Klockan var då 17:25. Alla travade in mot stationshuset. Men så stannade alla. Ingen var riktigt säker på var bussarna fanns.

Och inga tågvärdar fanns att fråga, trots utfästelserna.

Till slut vågade sig folkmassan bort till bussterminalen och där stod fem bussar och väntade. Den första bussen var redan överbefolkad så vi gick till den andra. Den var också full, så vi gick till den tredje.. och fjärde... och nej, den femte var också full. Tågvärdarna skymtade vi bara men de försvann sedan snabbt från platsen.

Hälften av folket från tåget fick inte plats i bussarna och vi fick snällt slå oss ner och vänta. Två bussar dök upp under de nästkommande 45 minuterna. De var snart fulla de också. Sedan kom folket som åkt med tåget som avgått 18:15 från Stockholm också och trottoarerna i Norrköping började bli överfulla.

Ett fenomen jag ibland observerat är att så fort det händer något ovanligt på en resa, som detta t ex, så börjar medpassagerarna att prata med varandra. Vi pratade med dem också. T ex så gick vi i fatt den där killen vi sett i Stockholm som hade en pinne med sig. Vi var bara tvungna att fråga varför han hade den. Han berättade att hans kompis bett honom köpa en flagga i Stockholm. Och på den satt det en pinne. Men flaggan hade han tagit bort sa han. Hoppas han tagit med sig flaggan till kompisen, annars tror jag han blir lite besviken om han bara får pinnen.

Klockan 18:15 kom så fem nya bussar och jag tror att alla som väntat fick plats denna gång.

På platsen bredvid mig hamnade en blind tjej. Vi småpratade lite. Måste säga att huvudet bubblade av frågor jag skulle vilja ställa till någon blind människa, men jag försökte uppmärksamma människan och inte se handikappet i första hand. Det var inte förrän hon själv drog upp att hon inte ser som jag kunde ställa några av mina frågor. Vi diskuterade hur hennes dator som ut som kunde skriva blindskrift, men där hon hellre använde talsyntes. Sedan ställde jag en fråga som var "på gränsen". Hon berättade hon talat inför en massa andra blind på Konsert & Kongress i Linköping. Frågan som poppade upp i mitt huvud och som jag också ställde var:
-"Behöver man kamma sig innan man gör ett sådant framträdande?"

Hon svarade att det gjorde man. Och hon verkade inte ta allt för illa upp. Jag höll därefter tillbaka mina andra frågor av typen:
"Stänger du ögonlocken när du sover?"

Klockan 19:52 stod vi på resecentrum i Linköping. "Bara" 3 timmar efter utlovad ankomsttid. Vi fick sedan vänta 9 minuter på att vår buss skulle gå ut till Malmslätt. Den fick givetvis motorproblem och de pratade på chaufförens komradio om motorbyte. Men motorn höll i alla fall hem till oss och vi gick av, glada över att äntligen vara hemma igen.

Att cykla till jobbet

I våras föll jag för frestelsen att köpa en ny cykel. Min gamla hederliga Monark som jag köpte begagnad för 700 kronor för 18 år sedan börjar se lite hängig ut med alla sina ståltrådar och plåtbleck som behövs för att hålla ihop den.

En dag när Lina och jag var ensamma hemma så passade jag på att åka till Biltema och köpa en stor kartong med en cykel jag gått och tittat på ett tag (cykeln alltså, inte kartongen). Den heter Yosemite Distance, är svart och kostade 1399 kronor. Sedan följde en timme av montering av densamma i garaget. Gick ganska bra. Fick bara 4-5 delar över.

Så nu har jag för första gången en cykel med växlar på styret. Tog bara 43 och ett halvt år att skaffa det. Den har dock en massa moderniteter som jag inte är riktigt van med ännu.

Begreppet fotbroms är bortplockat och ersatt av handbroms. Direkt livsfarligt. Om en biltillverkare skulle komma på idén att ta bort fotbromsen på en bil, men behålla pedalen och istället så skulle bilisterna bara använda handbromsen så tro jag inte att de skulle få sälja så många bilar. Förstår inte varför vi cykelägare gått på en sån fint utan uppror.

Sedan har den 21 växlar. Är ett elände att hinna få i alla 21 i turordning mellan rödljusen. Speciellt som 7:an ligger 8 snäpp på handtagen för att komma åt 8:an.

Nå, skämt åsido. Man har mest beslutsångest:
"Nu vill jag ta en högre växel. Ska jag öka ett snäpp på bakdrevet eller ta i med nästa växel på framdrevet direkt (= 7 växlar upp)?". Bara trafikfarligt att stirra på dessa handtag istället för på vägen.

På framdrevets växelförare är hög och låg utmärkt, medan mellanväxeln ligger på en omarkerad plats ca 6 snäpp emellan dessa. Lite oprecists att växla, och man har god lust att ta med sig en svart tuschpenna och fylla var växlarna ligger.

I onsdags hade vi aktiviteter efter jobbet med arbetskamraterna. Vi skulle spela Boule. Jag cyklade till SAAB på morgonen. En mil på ca 35 minuter. Var riktigt behagligt. Liksom hemresan, även om det då var kallare ute.

Detta gav blodad tand (inte bokstavligt) och i helgen rusade jag tillbaka till Biltema och köpte en hastighetsmätare till cykeln. De var billiga. Jag valde den med 9 funktioner för 69:90. Jag avstod då från "lyx"-versionen som hade 11 funktioner för 89:90. Man kunde på den dyrare få veta hur många kalorier man gjort av med samt använda den som ett separat stoppur. Detta kunde jag vara utan.

När jag monterade den gick det snabbt och smidigt. Där kom mätaren på plats. Och så kabeln. Och sedan den lilla magneten man skulle skruva fast på en eker..Ojsan, då sprack den i två delar. Det blev en ny tur till Biltema och byta ut den.

Med så mycket satsat på min cykel beslutade jag mig för att cykla hela veckan. På måndagsmorgonen så cyklade Anton och jag till hans sexårs först. Jag nollställde trippräknaren. Då hoppade den loss från hållaren och vägrade sitta på plats igen. Anton och jag fick stanna ett tag och fippla med den innan den hjälpligt satt fast igen. Väl framme på sexårs (dit var det bara 285 meter berättade trippräknaren) så hade jag glömt våra slanglås till cyklarna. Anton fick vänta vid cykelstället medan jag cyklade hem. Väl tillbaka sa jag "Hej då" till Anton och påbörjade veckans första cykeltur till SAAB. Men först skulla jag nollställa trippräknaren igen. Och där slant den loss igen, ja. Hur mycket jag sedan trixade med den så ville den inte på plats igen. Till slut hade det gått så lång tid att jag fick ge upp och ta cykeln hem igen, kasta in den i garaget och ta bilen.

Idag är det tisdag och jag åker bil idag med. Måste nu ta ytterligare en tur till Biltema och reklamera igen. Har inte bstämt mig ännu, men denna gång tror jag att jag tar pengarna tillbaka. För hastighetsmätaren då, inte hela cykeln. Även om jag är frestad av det också...

Mensa-test 6 april 2008

Det finns en förening i Sverige som heter Mensa (www.mensa.se). De har ett IQ-test man kan få göra. De som klarar att hamna bland de 2 översta procenten av befolkningen får vara med i deras förening om man vill.

Detta har varit något som jag tyckte skulle var kul att testa någon gång i livet, så redan för två år sedan så letade jag upp att de faktiskt hade tester här i Linköping. Jag anmälde mig och gick dit. Testet kostade 300 kronor, var på 36 frågor och varje fråga hade 6 svarsalternativ. En timme hade man på sig. I stort sett handlar det om en matris med tre gånger tre rutor där de åtta första figurerna är ifyllda med geometriska figurer och man ska kunna tänka ut hur den nionde bör se ut.

Jag gjorde testet och fick till svar att jag hade klarat 28 av de 36 frågorna rätt. Detta var en bra bit från att klara gränsen till Mensa, men kul ändå som IQ-test. Man fick en siffra också på sin IQ, men jag minns inte vilken. Runt 120 tror jag det var. En genomsnittslig person ska ha 100 och gränsen för mensa ligger på 131.

Man fick dock göra testet 3 gånger om man ville. Sedan har dessa tankar om att göra om testet funnits men det har tagit mig två år att komma till skott igen. Det var en förhandling hemma varje gång ett test var och jag lyckades inte komma iväg, Men den 6 april i år kom jag mig äntligen för att gå dit: Oanmäld på vinst och förlust. Dessutom glömde jag mina läsglasögon hemma och kunde inte läsa särskilt mycket text. Men det behövdes inte.

Det visade sig att testet hade gjorts om rejält under dessa två år. Man fick ett frågeformulär där det frågades om man gjort "Test A" förut och jag skrev dit att det vet jag inte om det hette.

Vi gick först igenom två exempel som lästes innantill för att det ska bli lika för alla. Testledaren läste exempel ett och så fort han frågade vilket som var rätt svar så ropade någon "B". Jag hade ingen aning om varför tills de förklarade hur man skulle tänka.

Fråga två lästes upp och någon ropade "E" utan att jag fattade något. Jag ville bara gå hem. Men även den frågan förklarades och märkligt nog så gav detta mig en klarhet om hur de hade tänkt och som jag använde mig av genom provet. Jag besvarade fråga efter fråga fram tills det var 6 frågor kvar. Då återstod det plötsligt bara sekunder av provtiden och jag fick kryssa i blindo på de 6 sista frågorna som jag aldrig ens hann bläddra fram.

Provsvaren skulle ta 3-4 veckor, så jag gick hem utan förhoppningar. Två veckor senare ringde en farbror från Mensa i Göteborg och undrade om jag hade skrivit detta test förut eller inte. Jag förklarade som det var och han insåg att det var ett helt annat prov jag skrev förra gången och hade därför rätt att skriva detta. Det nya fick man nämligen bara göras en gång. När han skulle lägga på så hördes det att han inte riktigt kunde hålla sig:
-"Vill du veta vad du hade på provet?"
-"OK" sa jag.
-"Du prickar in gränsen för Mensa."
Detta telefonsamtal kom för en och en halv vecka sedan. Men jag har avvaktat att berätta detta förrän jag fick bekräftelsen på posten. Men idag kom det ett tjusigt diplom samt ansökningspapper till Mensa-föreningen. Jag kommer att betala in deras avgift med glädje. Inte för att jag tror mig ha något utbyte av deras träffar, om jag ens går på någon. Men man känner sig lite stolt över att vara med i Mensa numera.

Finalfrossa

Nu råder det hockeyfeber i hemmet. Anton håller sig vaken så länge det behövs på kvällarna för att vara uppe och se matcherna mellan LHC och HV71. Han har fällt en del skojiga kommentarer medan vi tittat:

I måndags intervjuades en av spelarna efter första perioden. Spelaren hade ett rött kraftigt slutspelsskägg. Varpå Anton utbrister:
-"Jag tycker det ser ut som om han har en snitsel i ansiktet!"

***

Vi berättade för honom att Andreas Pihl i Linköping inte får vara med mera i slutspelet för att han slog ut två tänder på en annan spelare. Anton funderade och kom sedan med en kommentar med glimten i ögat:
-"Fick han några guldtior i glaset för tänderna?"

***

Idag har Patrik namnsdag. Anton tycke det är kul för då har Patrik Blomdahl i LHC namnsdag. Det är rättvist också, för i lördags hade alla som heter "Liv" namnsdag, och då enligt honom, även HV71s målvakt Stefan Liv.

Förlorad i Lost

Jag har aldrig tittat på serien Lost förut. Men när de hade säsongsavslutning som också verkade vara det sista de någonsin skulle sända i början på året så tittade jag. Och fastnade för serien.

Följden blev att jag tittar troget varje onsdag på de nya avsnitten. Samtidigt har jag börjat se de gamla avsnitten från början. Dessa är i Divx-format och det ska DVD-spelaren på min hårddiskDVD klara. Det gjorde den också. Helt OK bild. Bra ljud också. Tyvärr var bilden ca 5 sekunder före ljudet.

Om jag tittade på samma filer på datorn så var ljud och bild i synk. Därför blev det att dra ut en 10 meter lång sladd längs golvet från datorn till TVn varje gång jag skulle titta. Men detta är en smula obekvämt. Dels att linda in sladden mellan tittningarna så att man inte snubblar på den. Dels att man inte kan trycka på Paus om man ska gå på toan.

Därför har det istället blivit att jag vissa nätter spelar över block med 6 timmar Lost i taget till hårddiskDVDn. Det blir ca 9 avsnitt per gång.

Nu har jag tittat i knappt en månad och sett 39 gamla avsnitt. Samt 7 nya. Där emellan är det 30 avnitt jag inte har sett. Det blir en smula förvirrat. Mest för att personer som är med i de gamla avsnitten inte finns med i de nya. Och ännu märkligare; en del nya personer finns med i de nya avsnitten som aldrig var med i flygplanskraschen i första avsnittet. Var sjutton kommer de ifrån??


En annan märklig parallell utspelade sig hemma för ca en månad sedan. Vi kom att prata om filmen Alive över middagen en dag. Anton ville veta vad vi pratade om och vi berättade att filmen bygger på en verklig händelse och att de överlevande åt av de döda. Anton tyckte förstås att det verkade lite otäckt.

Dagen därpå när han och jag gjorde oss färdiga för dagis så sa han plötsligt:
-"Jag har funderat på den där filmen vi pratade om igår. Jag undrar en sak. Var fick de tag i kniven för att skära upp de döda?"

Med detta i tankarna fick jag googla mig fram om den verkliga händelsen. Ett rugbylag i Peru kraschade i Anderna, och japp, där stod det. En kvinna hade använt en glasbit från ett krossat fönster för att skära kötstycken av de döda.

Vidare stod det att många överlevde, att de började lukta i planet av alla döda. Samt att de gjort små utfärder, bland annat för att hitta en annan av flygplansdelarna och där eventuellt hitta en komradio eller batterier.

För mig som just börjat se Lost så var detta lite förstummande. Detta var den exakta handlingen av de första avsnitten av Lost! Ren plagiering!! Allt som hänt i resten av avsnitten är dock tagna ur fantasin. I annat fall så skulle det nog ha stått lite mera rubriker i tidningarna och historieböckerna om den verkliga händelsen...

Mina barns syn på omvärlden

Anton och jag spelade fotboll i källaren förra helgen. Anton kastade sig för att rädda en boll på golvet. Han skrek till lite. Jag frågade om det gick bra.
-"Jadå" sa Anton och pekade på sitt långfinger.
-"Jag fick bara lite ont i det här fingret man gör fuckoff med.."

****

Lina vaknade en morgon och mamma visade henne att det hade kommit snö ute under natten. Lina pekade på det och sa:
-"Gädde!" (grädde).

****

Anton undrade i fredags kväll om hur många gåtor det fanns. Jag svarade att jag minns en bok i barndomen vi alltid använde på roliga timmen som hettet 777 gåtor. Så minst så många finns det. Han bad mig att berätta en och plötsligt kom jag inte ihåg en ända av alla dessa gåtor. Bara en, och den minns jag inte om den ens var med i boken:
-"Vad är det för likhet och skillnad mellan en tandläkare och en brandman? "
-"Båda rycker ut, den ena tänder och den andra släcker"

Anton förstod just inget av den vitsen.

Istället satte han sig för att hitta på egna gåtor. Den här t ex:
-"Vad är det som har fyra ben och luktar bäver?"


Svar: En bäver.

Vi var på Öppet Hus på Corren i lördags

I Lördags firade Corren att deras Bostadsbilaga fyllde 5 år. Jag och familjen åkte dit.

Mest åkte vi hiss.

När vi kom in fick sambon kämpa in Linas sittvagn genom snurrdörren. Den kom till slut in. Visserligen baklänges efter att ha släpats med dörren en stund, men in kom den.

Första våningen låg en halvtrappa upp så vi valde hissen för att ta oss dit. Correnmedarbetare i röda overaller hjälpte oss. De drog nåt kort och tryckte på en av knapparna. Vi kom upp. Alldelles för långt upp. Två reportrar fick mota ut oss i hissen igen eftersom vi hamnat uppe på redaktionen. De hjälpte oss att trycka ner oss på ett plan längre ner och åkte själva med i hissen.

När hissen stannade igen så sa våra medresenärer till oss att vi borde åka en våning till. Det gjorde vi. Då hamnade vi på samma plan om vi först kom in i huset på. In i hissen igen och upp en våning. Denna gång kom vi rätt.

Där uppe bjöds det på gratis tårta och fika. Vi mumsade allihopa. Trångt var det dock. Så trångt att vår vagn blev kvar vid hissen för att det inte gick att komma fram.

Runt om i lokalen surrade det av röster. Det vanligaste ordet var "Helggubben". Den term som flitigt avvänts av en krönikör i Corren då hon menar sin pojkvän. Han skulle visst vara där i källaren någonstans och flera stycken berättade för sina sällskap att de sett honom.

Efter det hämtade vi gratis korv från IKEA. De körde den något ovanliga modellen "Ta emot en gratiskorv så får du ett presentkort på en annan gratiskorv på IKEA". Jag fiskade upp 3 stycken korvar med bröd så det räckte till mig och barnen. Sambon ville inte ha.

Anton berättade att en farbror i röd overall sagt att det fanns en fiskdamm i källaren.
"Han spottade på mig när han sa det" berättade Anton.

Jag försökte inflika att han kanske jobbade på spo(r)tredaktionen, men Anton förstod inte skämtet.

Istället gick han ner halvtrappan igen för att titta på en farbror som med motorsåg karvade ut figurer ur stockar. Han hade gjort en 2 meter hög gråmålad Hälge, serieälgen i Corren.

"Den var nog svår att göra" sa Anton. Speciellt undrade han över:
"Var fick han färgen ifrån?"

Sedan ville vi hitta ner till fiskdammen. Så det var in med familjen och vagnen i hissen igen. Knapp "-2" var vår gissning att den skulle skicka ner oss till källaren. Den var låst om man inte använde kort. Så det blev "-1" istället och så var vi i nere vid ytterdörren igen. Och ingen trappa ledde vidare ner i källaren. Ett tips sa oss att det fanns en trappa från planet vi just var på. Denna gången bar vi upp vagnen för halvtrappan. Väl där kom en rödoverall och hjälpte till med sitt kort så vi kunde åka neråt igen till "-2".

Där nere var det också trångt, men vi sprang på Helgubben samt hans sambo som också är liktydig med den kvinna som lät mig skriva ett kåseri i hennes spalt i höstas. Jag handhälsade på henne och berättade vem jag var. Sedan även på Helgubben. Det var lite stort.

Sedan hittade vi fiskdammen och Anton och Lina blev med var sitt påskägg.

Efter det hittade Anton ett videorum som han inte ville lämna. Inte förrän pappa tipsade om att hans arbetskamrater körde Gokartfinal strax. Det ville han gärna med och titta på, så då kom vi i väg, efter en kort förhållandevis lyckad hissfärd upp.

Jag berättade under bilresan att vi kommer att passera SAAB på resan, där jag ska börja arbeta om två veckor.
-"Då kanske de vinkar åt oss." sa Anton.