Anton är allergisk mot mjölk och ägg

Vi har de senaste 6 månaderna (= hela Antons liv) noterat att Anton är
väldigt röd runt halsen och i hudveck. Dessa rodnader kliar också, så han
ligger och river sig i sömnen till och med. Vårdcentralen skickade därför
upp oss till sjukhuset för en allergitest.

För 2 veckor sedan var vi där och de testade om han tål mjölk. De tog helt
enkelt lite lättmjölk på hans arm och stack hål med en nål så mjölken kom i
kontakt med underhuden. Det tålde hans lilla hud inte alls! Vi fick därför
en hel del kostinformation om vad vi skulle ge honom istället. Vällingen
han dricker (eftersom Kerstin slutat amma helt nu) är ju i stort sett bara
mjölk. Vi fick därför recept på att göra egen välling baserat på ett pulver
man får köpa på apoteket, Nutrigamat. Nutrigamat kostar 157 kr per burk och vi gjorde av med 3 burkar på de två veckorna fram tills igår då vi var på
återbesök på allergicentrum. Hans allergireaktion var nämligen så svag att
de ville dubbelkolla.

Nya testet var med en annan äldre sköterska som genast noterade att "Nej,
mjölkallergisk är han inte!. Nu ska han börja äta välling igen." Att vi
protesterade och sade att han nu var helt fri från röda inslag på huden nu,
hjälpte inte. Sköterskan kallade till sig den sköterskan vi hade haft förra
gången och hon såg genast att visst var det en reaktion. Lika stor som
förra gången. Den första sköterskan kan inte ha haft glasögonen på sig
eller nåt.

Dessutom kollade de ägg denna gång och den reaktionen blev dubbelt så stark som för mjölk. Så nu åker alla äggprodukter ut dem också...

Att göra egen välling var knepigt i början. Jag blev skickad att köpa
Änglamarks Havremust på Coop. Jag letade men hittade inget. Jag letade då
efter någon personal som skulle kunna hjälpa mig. De var slut dem också!
Inte förrän jag gick in i personalingången och letade bakom charkdisken så
hittade jag någon. Och inte visste jag vad det var som jag letade efter.
Eller vad det hette. Jag testade med Änglamarks Äpplemust. Det viste ingen
vad det var trots att denna personalperson ringde runt till flera andra
(som troligtvis hade gått och gömt sig). Då fick jag ringa upp Kerstin och
dubbelkolla. "Havremust!!" skrek hon. Det visste de vad det var och jag
fick en påse.

Havremust visade sig vara ett fint pulver. Kerstin kokade välling enligt
ett recept på kvällen och så fick jag anmaningar att hälla i nutramigat och
ge lillen blandningen, medan Kerstin var på gymping.

Receptet hade angivit 1-3 matskedar havremust. Vi försökte med 2. Då blev
konsistensen som tapetklister ungefär. Med Nutrigamat i blev det samma
konsistens som bulldeg. Gick inte att hälla ner i nappflaskan ens. Anton
skrek och jag kämpade med att spä ut det med lite vatten. Lite lösare blev
det och ner i flaskan kom det. Fast ut genom de där små napphålen kom det
just inte. Normalt käkar Anton upp en flaska välling på 10 minuter. Efter
35 minuter denna kväll hade han bara fått i sig en tredjedel och var en
smula ilsken och hungrig. Pappa var också ilsken - på havremust i
allmänhet. I med mera vatten och nya försök. Anton somnade med en halväten flaska och halvhungrig mage. Efter detta tog vi bara en matsked havremust och då blev det bättre.

Vetemjölsvälling och maizenavälling har vi också provat och Anton äter i
vanlig ordning allt vi trycker i honom. Utom hallonkrämsyoghurt som Kerstin
försökte med igår. Det var första gången han vägrade och blåste ut maten
istället. Att blåsa är för tillfället hans nya grej han börjat med. Han
blåser i nappen till nappflaskan och lite när som helst i allmänhet för att
det låter skojigt.