Bygg-Max

Jag har just färdigställt ca 6 meter staket och håller som bäst på att snickra till en sandlåda åt min son Anton, 1 år och 9 månader.

Brädorna till detta köpte jag på Bygg-Max. Fick se i reklamen en dag, att det skulle finnas en affär med det namnet i Linköping, så jag beslutade mig för att åka dit. De hade till och med ritat en karta. Några gator var inritade och namngivna, minns jag och så hade de ritat ett kryss där affären låg. Tyvärr kunde man inte hitta hur krysset hängde ihop med bilvägarna runt om så jag fick köra runt lite i staden och vända några gånger innan jag hittade butiken.

Anton var med, för det var Kommunalstrejk och min dagisarbetande flickvän var strejkvakt utanför sitt dagis. Det tog ett par timmar mitt på dagen i anspråk och jag var hemkallade från mitt jobb för att ta hand om Anton.

Så det var därför vi gjorde vad karlar gör helst när de är ensamma – tittar på plankor.

Bygg-Maxs fasad bestod av en stor vägg med firmanamnet på en stor skylt och endast en liten dörr. Den dörren var låst! Detta upptäckte sonen och jag efter att ha parkerat och plockat ut hans sittvagn och monterat upp den, samt hällt ner honom i densamma.

Vi stod och kliade oss lite i huvudena (mest jag) och sedan chansade vi att gå innanför den bom där bilarna körde. Det visade sig vara rätt taktik för på baksidan av huset hade de en butiksingång (märkligt nog). Ute på bakgården låg det travar med virke och riktigt billigt impregnerat sådant som skulle passa min ekonomi. Dock fanns det inga personer som jobbade där synliga ute på gården, och jag skulle behövt såga av min plankor för att få in dem i bilen.

Jag gick därför in i butiken och ställde mig i den långa kön. När det va min tur så förklarade jag att jag ville köpa några av deras prisvärda plankor, men att jag ville såga i dem först. De hänvisade då ut mig på den bortre långsidan av huset och sa att där fanns det en kille som skötte sågandet.

Det fanns det också, det satt en kille uppkrupen på sågbocken och jag förklarade mitt ärende igen. Jag frågade om det var han som sågade eller om man var tvungen att göra det själv.
-”Själv!” svarade han.

Min följdfråga blev då att plankorna ligger ju långt ute på gården och sågbocken var här, hur skulle jag kunna få hit plankorna? Jag hade ju redan en vagn att dra på med, lill-killen i.

Mannen på sågbocken hänvisade till att det fanns en vagn till att låna inne i huset intill. Det gjorde det också! Längst in! Och full med skräp! Jag fick lasta av allt skräpet och sedan försöka dra båda vagnarna framför mig genom den långa byggnaden. Efter halva sträckan stod det en bil i vägen. Jag fick släppa Antons vagn och dra bara den andra vagnen förbi. Anton gastade när pappa lämnade honom och jag fick ropa lugnande tillbaka.

Sedan for hela ekipaget ut på gården och pappa lastade på sina plankor. Ett rejält lass blev det! Sedan var det uppför bort till sågbocken så jag var ordentligt svettig när jag kom fram till sågbocken. Inte blev jag mindre svettig av att såga! Anton fick jag ställa lagom långt bort så han inte satte fingrarna i sågen och lagom nära så han inte blev orolig igen.

När allt sågande var över så drog en ännu svettigare pappa sin son och plank-lasset fram till dörren av butiken. Så var det dags för att stå i den långa kön igen. Väl framme meddelade jag att jag hade ett lass plankor utanför butikens dörr och att jag ville betala dem.

- ”Det går inte!” svarade de, ”Du måste lasta dem i bilen och låta killen som (inte) sågar mäta dem.”

Så det var ut igen med Antons vagn och vandra ända till framsidan av huset för att hämta bilen. Så in, förbi bommen och ställa sig i bilkö. Bilkön visade sig vara ordnad så att man får sina plankor uppmätta och får en lapp på vad man ska betala. Sedan får man ställa sig i kön inne i butiken för att betala!! Med denna taktik hinner de mäta plankorna i tre till fyra bilar i följd medan alla bilägare försvinner in i butiken för att stå i den där förhatliga kön. Kvar blev jag, bakom en kö med tomma bilar. Min vagn med plankorna stod ju redan framme vid köns slut, så när det äntligen var min tur så tittade mätar-killen förvånat in i min bil och så fick jag lasta i, medan han såg på och bilarna bakom mig väntade, innan han kunde ta fram sin tumstock.

En lapp fick även jag i näven och så var det in i butiken och köa en tredje gång.

Killen framför mig i kön ville betala med kontokort, men det gick inte. han blev hänvisad till den lika långa kön på andra sidan disken, för där tog de kort. Inga skyltar berättade detta, men så var det visst. När den killen protesterade så gick mannen bakom kassan bort och hämtade kassarullen från den andra kassan. Det var tydligen därför man inte kunde betala med kort, kassaremsan var slut. Och vips förvandlades den andra kön till den som inte kunde betala med kreditkort, vilket gladde mig när jag kom stickande med mitt VISA.
Så till slut kom vi därifrån. Ja, visserligen blev vi kvar bakom bommen vid utfarten någon minut innan nån uppfattade situationen, men sedan var vi på väg hemåt. Jobbigt var det, men billigt, billigt!