Jobbresan till Köpenhamn

Var i tisdags och onsdags i Köpenhamn för att jobba. Vi åkte tåg dit! 3 timmars restid med X2000 från Linköping, inte illa. Tåget går ju på Öresundsbron, under vägbanan så utsikten är fantastisk.

I Köpenhamn pratar de danska. Pratar och pratar. Man orkar bara förstå dem i 4 timmar sådär, sedan tar huvudet slut och man förstår ingenting längre. Jo, utom en av mina medarbetare, danska Mikkel, han pratar nästan perfekt svenska. ”Bolibompa-svenska” kallar han det, för den har han lärt sig när han tittat på svenska barnprogram tillsammans med sin dotter.

För att lättare förstå de andra danskarna så får vi ta till skolengelskan. Detta gjorde jag mycket under den här resan. Vi kunde fastna i en timslång engelsk konversation, utan att egentligen behöva, vi skulle ju kunna förstå varandra ändå. Och märkliga situationer uppstår. Som när en av mina danska kollegor inte kan komma på engelska ordet för badkar, och till slut tar det på danska, vilket lät nästan precis som på svenska fast med mera gröt i halsen.

När första arbetsdagen var slut så åkte jag taxi till mitt hotell som låg i central Köpenhamn, bara ett stenkast från Tivoli. Jag checkade in och gick därefter ut på stan för att kolla in den lite. Det var verkligen vackert i den staden, fina promenadgator och ett stort fint torg framför rådhuset där jag satt en stund på en parkbänk och kollade in folket. Bredvid mig satt två alkisar och tillsammans måste vi ha utgjort en vacker syn.

När klockan närmade sig 21.00 så beslutade jag mig för att äta en hamburgare. Jag kunde från Rådhustorget se två McDonalds och två Burger King, så hamburgare verkade de ha i den här staden i alla fall.

Jag valde noga ut ett Burger King med trevligast läge och kastade mig in i kön. Hade lite problem att få fram att jag ville ha en meny, och inte bara en hamburgare, men det löste vi snart. Det hade varit mycket värre när jag besökte USA och inte kunde få den färgade gentlemannen att förstå vad en Whopper var, fast det var uttalat med allra bästa svenska brytning.

Nå, tillbaka till Köpenhamn igen. När jag hade beställt min meny viftade jag med mitt magiska MasterCard och skulle dra det i deras kontoautomater. Då uppdagades det att de inte tog MasterCard eller ens mitt Visakort. De tog bara danska kontokort sa de. Och jag som är van att resa runt utan att ens bry mig om växelkursen i landet utan bara vifta med kortet (när firman betalar förstås, annars är jag en snål smålänning).

Så jag fick annullera min order och de fick rycka tag i killen med flottigt hår som just stekte min hamburgare och meddela honom att här hade vi en sån där konstig svensk som inte hade några riktiga pengar. Med svansen mellan benen (bildligt talat) lommade jag ut därifrån.

Istället poppade jag in på McDonalds och kikade lite försynt efter skyltar med några internationella bankkort på. Kunde just inte se några där heller och ville inte ställa mig i den långa kön och bli allmänt utskämd en gång till.

Därefter blev min plan att anfalla de kontokortsautomater som fanns insprängda i väggarna här och var längs gatorna. Jo, de tog Visa stod det på dem. På första banken, jag tror den hette Nordea, så kunde jag ta ut med mitt kort, men dock minst 500 danska kroner. Detta tyckte jag var för mycket så jag avbröt och svettades lite innan mitt kära kort hittade vägen ur maskinens mage igen.

Vidare till nästa bankomat! Den Danske Bank eller nåt sånt hette den. Den sög i sig mitt kort, mottog min kod och jag kunde välja 100 kroner istället. Så funderade den en stund och så kom den på att jag slagit in min kod fel. Jag försökte igen, men med samma resultat. Vågade absolut inte försöka en tredje gång ut valde en knapp med röd text på danska som jag hoppades skulle betyda ”Avbryt”. Det gjorde det antagligen också för ut kom kortet. Puhh!!!

Nu var klockan över halv tio och jag vandrade arg och hungrig in på hotellet igen. Hotellet visade sig å andra sidan ha invigning just den kvällen så de bjöd mig på ett litet glas med rödvin, vilket lindrade min ilska en smula men ökade min hunger.

Jag antar att hotellet kommer att ha en del inkörningsproblem. Själv noterade jag att de vackra svarta marmorgolvet i badrummet blev såphalt när det kom vatten på det. Antar att de kommer att få en hel del anmälningar på sig från folk som stukar fötterna och liknande.

Värre var det för min svenska kollega som också låg på samma hotell. Hans TV hade placerats i hallen, på ett fastskruvat bord, så från sängen kunde han bara se halva TV-rutan. Han beskrev detta med ordet ”Legendarisk”.

Nu sitter jag på tåget hem igen. Skönt att vara tillbaka till svenska förhållanden. Tåget är 18 minuter försenat så nu känns allt som vanligt igen.