Att lita på sin tandläkare

När jag jobbade i Norrköping 2004 -2006 så kunde jag omöjligt gå till min tandläkare här i Linköping, eftersom han bara hade öppet när jag var i Norrköping. När jag väl var tillbaka i Linköping igen på dagarna var det svårt at motivera sig att anmäla sig till någon tandläkare igen. Det var som att frivilligt be någon om att få ont.

Följden blev att jag inte gick till tandläkaren på över 4 år. Men under sommaren i år kände jag att nu borde det vara dags. En lösning dök upp nere på stan en dag under semestern. Ett tandvårdsföretag delade ut tandborstar och letade nya kunder. De låg på s:t Larsgatan så min första fråga var om man kunde hitta någon parkering där. Men det hade dem sa de. Jag anmälde mig genast och bad dem kalla mig med detsamma.

Det dröjde dock två månader innan de hörde av sig, och då för att de hade fått ett återbud. Jag kunde inte komma ifrån då men bad om at få boka en tid klockan 07:30, deras tidigaste morgontid. Så dags ville många andra också boka så det skulle dröja en månad till innan jag skulle få komma. Och då till en tandhygienist! Jag protesterad lite, för det var ju till en tandläkare jag ville. Men de förklarade att det var tandhygienisten som tog alla röntgenbilder och som tog bort tandsten och sånt.

Då bad jag att få boka en tid hos tandläkaren också, för jag visste ju att jag tappat en lagning och skadat en tand. Men det kunde man inte få sa de. De var ju tvungna att lämna kostnadsförslag och så först.

En månad gick och jag ringde dagen innan och kollade vilken tid det var. Passade då också på att igen fråga om deras parkeringar. De var utanför deras port meddelade de. Dagen därpå åkte jag ner till dem strax före utsatt tid. Snurrade lite utanför deras port och hittade massor med parkeringar med företagsnamn på, men ingen med tandvårdsföretagets namn. Fick istället ställa mig på gatan och betala en slant. Väl inne hos tandhygienisten frågade jag igen var deras parkeringsplatser var. Hon svarade, lite överraskande, att det var många som undrade det, men de hade ju inga parkeringsplatser, utan det var gatan som gällde.

Tandhygienisten gjorde sitt jobb. Tog bilder och tog bort tandsten. Hon hittade mycket riktigt de två tänderna jag visste var trasiga. Då satte hon upp mig på en tid hos tandläkaren. Skulle givetvis ta en månad till. Och sedan satte hon upp mig på en ny tid hos henne, ungefär samtidigt. Jag undrade varför, men hon sa att hon skulle ta bort lite mera tandsten. Jag undrade i mitt stilla sinne varför hon inte tog bort dessa med en gång. Började se alla turerna som en uttänkt ekonomisk plan.

En månad till gick och tandläkartiden var kommen. Jag var nervös hela kvällen innan. Likaså på morgonen. 25 minuter kvar och dags att åka. Då ringer de från tandvårdsbolaget och säger att tandläkaren är sjuk. Ett vansinnigt antiklimax. Nu var man ju mentalt förberedd och så blir det inget. Istället fick jag en ny tid ytterligare en månad senare.

Så gick väl ytterligare en månad då och i måndags var det dags att äntligen få laga sina tänder. Jag kommer dit. Sköterskan kommer dit. Men ingen tandläkare. Det tar minst tio minuter innan han dyker upp. Och eftersom jag var första tiden för dagen så kunde han ju inte ens skylla på att förra patienten tog tid. Vet inte än idag var han hade varit.

Tandläkaren påvisar att min ena tand behöver rotfyllas. Han ger en offert på 4300 och jag ger klartecken.

Han ger mig bedövning. Meddelar sedan att denna bedövning tar väldigt snabbt. 30 sekunder senare undrar han om jag känner mig bedövad. Det gör jag inte. Inte ett dugg. Han väntar ytterligare en minut och frågar igen. Nu har det börjat pirra ute i läppen, inget mer.
- ”Då kör vi!” säger tandläkaren och sätter igång. Han sätter sin borr i tanden…
- ”AAAJJJJ!!”

Tanden är inte det minsta bedövad. Tandläkaren säger att då får han ge lite lokalbedövning. Han sticker ner en ny spruta nära, om inte mitt i, tanden.
-”AAAAJJJ!!!” igen. Mitt ben far reflexmässigt ut utanför stolen av smärtan.

Efter en stund fungerar bedövningen dock och han kan börja borra utan att jag känner det. Jag retar mig dock på att han hela tiden frågar sköterskan vad han borde göra härnäst och var tredje ord i hans meningar är ”kanske”. Ger inget vidare förtroligt intryck.

Sedan lyckas han bryta av borren när han borra, men borrbiten fastar i alla fall inte i tanden.

Plötsligt kommer en ny smärta:
-”Aaajjj!”

Tandläkaren förklarar att nu passar han på att laga tanden bredvid också. Men den hade han ju inte bedövat. Han fortsätter dock obekymrat utan bedövning.

När det hela är över sticker han ett recept på penicillin i handen på mig och säger att jag bör ta tre tabletter på en gång. När han förklarat en stund så förstår jag att detta är ett värsta-falls-scenario ifalljag skulle få inflammation i tanden. Jag har ännu idag, tre dagar senare, inte behövt eller ens löst ut receptet.

Nästa tid är givetvis om en månad igen. Då ska rotfyllningen göras klar. Efter det tror jag att jag ska se mig om efter en annan tandläkare. En som inger lite mer förtroende.

Världen enligt E

I söndags var jag en timme och tittade på min son som spelade innebandy. På bänken bredvid mig satt en liten tje, E, fem år. Hon pratade med mig hela tiden och gav mig en kort inblick i femårings fantastiska och smått galna värld.

Först synade mitt hår. Jag hade svart hår, sa hon. Åtminstone på sidorna. Uppe på huvudet började det bli grått, påstod hon.

E hade egenskapen att om jag berättade något jag varit med om så hade hon genast varit med om samma sak fast lite värre. Så var det när jag berättade att jag en gång glömt min klubba till en innebandyträning jag själv varit på. Jag fick åka hem efter klubban och missade en del av träningen.

- ”En gång..” sa E genast. ”..för länge, länge sedan, när jag var fyra år, så var jag också på en innebandyträning. Då glömde alla sina klubbor, så alla fick åka efter dem. När alla kom tillbaka så var hela träningen slut.

Sedan filosoferade hon en stund över att hennes pappa hade både mustasch och skägg. Fast hennes favoritmustascher var sådana man kunde sitta och skruva på i mungiporna.
- ”Jag skulle vilja ha sådana mustascher” sa E.
Jag tror att hon kan komma att bli besviken.

Därefter läste hon några bokstäver för mig på en vattenflaska. Jag var förvånad över att en femåring kunde läsa och frågade om hon kunde alla bokstäverna.
- ”Nej,” sa E. ”inte alla. Jag vet inte hur B ser ut…”

Hjälp att köpa boken lättare

Redan nu finns en liten skara som kommit över min bok och läst den. Och antalet växer.

Många har tyckt det var lite krångligt att beställa boken via länken.

För att förenkla kan jag ta på mig att sammanföra eventuella beställningar och se till att boken kommer fram fortare och enklare.

Jag har t ex ett fåtal böcker kvar i hyllan hemma som den som inte kan vänta kan få bli med. Först till kvarn...

En bok kostar 188 kronor och beställer man direkt genom förlaget tillkommer frakt. Om jag bara lyckas räcka över boken personligen eller genom ombud, så ska jag försöka hålla frakten borta från priset.

Hör av er på mammablojaSnabel-Aoxvalley.com
(Ni byter givetvis ut ordet Snabel-A ovan mot tecknet @)

Sömnlöst

Jag kom hem sent efter at ha spelat korpfotboll efter jobbet en kväll. Dörren till Linas rum var då nästan hel tillsluten och lampan var släckt där inne. Ett säkert tecken på att hon gått och lagt sig. Dock hördes en röst där inifrån:
- ”Hej pappa! Jag hover (sover)..”
Man hade lust att svara:- ”Ska vi slå vad?”

Geografi

Anton frågade en morgon:
- ”Hur långt är det till Kina!”
- ”Tja” sa jag ”det är ju på andra sidan jorden så nästan 2000 mil är det nog.”
- ”Oj!” sa Anton, ”tror du att han som köpte vår gamla bil har kommit fram nu?”
Jag skrattade till och förklarade att han kom från Kisa, inte Kina…

Min bok finns att köpa

Om ni undrat ibland varför det sällan uppdateras på denna blogg? Detta har flera förklaringar:
1) Jag har hamstrat undan en del inlägg till boken
2) Min tid har delvis gått åt till att skriva och redigera boken

Men nu är den här. Låt mig presentera boken "Mamma har blöja ibland"

Jag har själv beställt 10 exemplar som kom hem i brevlådan i tordags. Riktigt bra kvalitet på tryckningen (också) måste jag säga.


Boken innehåller 125 sidor väl utvalda favoritinlägg från denna och andra bloggar jag skrivit. Samt ytterligare 65 sidor helt opublicerade inlägg som jag knåpat ihop under de senaste 14 månaderna. Allt med en tydlig inriktning på att skapa denna bok.

I boken kan man läsa bland annat:

* Om du skulle skriva ett brev till dina gamla lärare från låg och mellanstadiet, vad skulle du skriva??" Jag har gjort just detta! Läs brevet och vad de svarade.

* Varför simmar jag så dåligt?

* Hur jag blivit lurad av bilförsäljare och reklamtryckare.

* Hur det gick till när jag sålde min firmabil och företaget.

Jag har påbörjat en tidigare "hemlig" blogg om bokens tillkomst:

http://blog.oxvalley.com/

Boken finns att beställa på:

https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=14851

Kortspel med Lina

Lina spelade kort med pappa en dag. Hon gjorde ungefär som hon sett oss göra. Hon delade ut ett kort till henne och ett till mig. När hon tittade på sitt kort hade hon fått det här:



Hon utropade glatt:
- ”Jag har fått Pippi Långstrump!”