Tid med Anton

Tänkte återge hur Anton och jag har umgåtts de senaste dagarna. Han är i en underbar ålder just nu. Han har ju just fyllt 4 år (27 augusti).
Hela förra veckan har vi räknat ner dagarna till Disneykanalen skulle premiärvisa Björnbröder. Varje kväll har pappa hållit upp rätt antal fingrar fram till 2 dagar innan, då Anton förstår begreppen "imorgon" och "i övermorgon".
Torsdag kväll var han extra ivrig. Han tog sin allergimedicin i flytande form som han tar varje kväll, men den kvällen sa han att:
-"Vi får köpa ny Ajus (medicinen heter Aerius), den är lite stark tycker jag. Pappa.. vi kan ta festis istället".
Fredag morgon vaknade han 05.30 och undrade:
-"Har filmen börjat nu?"
-"Nej, den är inte förrän klockan 7 ikväll", sa pappa.
-"Neeeeeeeeeej" protesterade Anton.
Hur som helst så gick fredagen också. Jag tänkte själv flera gånger på att veckans höjdpunkt snart var här. När jag kommit hem på kvällen åt vi mat. Makaroner och köttbullar, som Anton beställt. Han ville sitta i mammas knä och bli matat, och det fick han. Dagen på lekstugan hade varit hård och plötsligt somnar Anton där i mammas knä. Han tittar upp lite och säger "Mer makaroner, tack" men somnar sedan igen så hårt att vi inte kan väcka honom. Klockan är då bara halv 6. Vi har inget annat att göra än att lägga honom i hans säng.
Jag blir våldsamt besviken och sätter mig och surar framför TVn i en halvtimma. Jag märker inte ens att jag glömt att slå på den.
Inte förrän vid midnatt vaknar Anton igen och ropar på pappa, liksom varje natt. Jag går in till honom och han har händerna uppsträckta i luften som han alltid brukar ha. Men så tar han ner dem igen.
-"Pappa", säger han, "Vi glömde att titta på filmen!!" och så börjar han gråta.
Pappa tröstar med att:
-"Ja, men pappa har spelat in den. Vi kan se den imorgon bitti"
Detta tröstar killen och han följer med in i våra sängar och vi somnar båda två ganska omgående.
Klockan 6.30 börjar filmvisningen. Vi sitter alla tre i våra sängar och ser hela filmen. Om den kan jag väl säga att det märkligaste var, att den så mycket liknade Lejonkungen. En del av handlingen och flera scener var mycket lika i de båda filmerna. Nåja, vi fick se den i alla fall.
Lördagen rullar på. Anton, Kerstin och jag åker till ICA Maxi och storhandlar. Anton slipper att sitta i vagnen utan springer runt och hjälper oss att plocka i varorna. En uppgift han gillade mycket. På kvällen säger Anton att han vill ha popcorn. Han har bara ätit det en gång förut i sitt liv, och det var några veckor sedan. Han blir ombedd att äta middag först, vilket han gör. När sista tuggan åkt in i munnen utbrister han:
-"Popcorn! Nu!"
Han får som han vill. Det är riktig kvalitetstid för en far att hålla sin son på köksbänken medan vi båda studerar varje skede av popcornspåsen i mikron. Anton får en liten blå skål med popcorn och vi hamnar framför TVn. Efter ca 45 minuter har han väl ätit 7 popcorn eller nåt. Mamma ber honom då att komma med och borsta tänderna. Då passar han på att trycka in 3 munnar fulla med popcorn, medan chansen ännu finns.
Söndagen är Anton och hans pappa på bl.a. på Biltema och vi hälsar på hans lekkamrat Rebecka, som också hon är 4 år.
Hans mamma är förstås ensam med honom också ett par gånger under helgen, det ska väl tilläggas så ingen tror nåt annat.
Helgen får en fin avslutning på måndagsmorgonen då det åter är dags att gå till jobbet. Anton sover som han ofta gör på sin pappas arm. Klockan 05.25 väcker Anton pappa med orden:
"Pappa..... jag älskar dig."
Pappa blir glad och kramar sin son hårt och säger:
-"Jag älskar dig med Anton. Jättemycket"
-"Jag jättemycket älskar dig med pappa".
Med en sån start på måndagsmorgonen så går man småleende till sitt arbete.