Det finns ingen som bor i Kallhäll

Under vår kortsemester till Stockholm i helgen hade vi hittat nåt som verkligen skulle passa Anton. De hade ett "Barnens Värld" med rutschbanor, bollhav och hoppborgar i nåt som hette Kallhäll i Järfälla.

Vi hittade ett pendeltåg som tog oss till kallhäll på 23 minuter. Väl där packade jag fram min kartutskrift från deras hemsida och för säkerhets skull även en stadskarta över hela Stockholm.

Vi åkte upp med hissen från tågets plattform och tittade oss sedan fånigt omkring. Vi var mitt på en gångbro och visste inte åt vilket håll vi skulle börja gå. Vi hoppade på de första bästa förbipasserande och frågade om vägen. De berättade att de inte bodde i Kallhäll, utan bara var på besök. Men de hade gått förbi en skylt med "Barnens Värld" under sin promenad. Vi skulle bara gå av bron och hålla vänster, sa de.

Det gjorde vi! Länge!

Kerstin och jag turades om att dra vagnen med Anton i. Kerstin pustade med sin mage som ju numera är i nionde månaden. Det var också fruktansvärt kallt den morgonen. Det stora berg vi passerade såg verkligen ut som en kall-häll.

Vi hamnade ganska omgående i en motionsslinga i skogen. Där fanns inga skyltar på gatunamn som vi kunde matcha mot vår karta. De hade visserligen en översiktskarta över ett jättestort motionsområde, men den hade ingen punkt som berättade var vi var just nu, så den sa oss inget. Efter ca 500 meter frågade vi en kvinnlig joggare om vi var på rätt väg. Hon bodde inte i Kallhäll sa hon, hon var bara där över sommaren (?) (I oktober?).

Vi frågade därför en äldre dam med gåstavar. Hon sa att hon hade hört talas om "Barnens Värld" nån gång. Vi visade kartan och hon berättade att vi gått åt helt fel efter bron. Vi fick gå tillbaka igen och gå åt andra hållet. Nu stämde gatunamnen med kartan. På kartan fanns också en tjock blå prick där det skulle ligga, men vi såg ingenting där. Vi passerade pricken utan att ha sett nåt. Vi frågade en kille som bodde där, men han hade ingen aning. Istället frågade vi ett äldre par, men de bodde inte där sa de, de var bara på besök.

En bil stannade och någon vevade ner rutan och frågade oss efter Fabriksvägen 10. Vi kunde inte svara eftersom vi inte bodde i Kallhäll.

På min utskrift stod adressen "Fabriksvägen" men inget nummer på gatan. Jag insåg plötsligt att även telefonnumret till "Barnens Värld" också stod där. Jag tog upp mobilen och ringde dit. En ung kille som uppenbarligen var på platsen förklarade i 10 minuter utan att jag fattade ett dugg. Han bodde inte i Kallhäll förklarade han. Han gick själv från pendeltåget till jobbet men han visste inte hur man skulle förklara vägen. Ett tag gick föklaringen att man skulle gå av tåget och ta en trappa neråt, trots att det bara fanns en trappa uppåt. Jag berättade att jag visste att de fanns på Fabriksvägen, men att de inte angivit nåt nummer. Det numret hade han heller ingen aning om. Jag kände flera gånger att jag bara ville lägga på luren. Till slut trodde jag mig dock fatta att vi måste gå tillbaka till stationen och gå åt andra hållet.

Nästan tillbaka till stationen träffade vi på en man som faktiskt hade varit på "Barnens Värld". Han gick med oss en bit och förklarade vägen. Vi fick gå tillbaka nästan hela vägen vi nyss hade gått och fick svänga av ner i ett industriområde. Det fanns inga skyltar om "Barnens Värld" där. Vidare fick man gå in mellan två magasinshus och svänga höger. Fortfarande inte en skylt om att man närmade sig. Men där låg det till slut. En skylt på huset hade de i alla fall.

Stället var oerhört litet, men Anton blev nöjd efter 3 timmar där.

På vägen tillbaka till stationen blev vi stannade av ett par som ville veta vägen till centrum. Kerstin och jag svarade i kör att vi inte bodde i Kallhäll.